Aftonbladet – 15 juni 1853, sida 3

betydelse och skönhet tomma genrebilder som på den sednare tiden varit rådande; man mättnar omsider att oupphörligt se dessa sen gumma, som läser,, gumma, som spinnern, gumama, som sofvers, barn med en katt, som innehålla nättopp hvad titeln säger, men hejler ingen smula mer. Man synes inse, att! äfven det obetydligaste måste röja inverkan af den konstnärliga andan och bära om icke annat ett uttryck af naiv glädje öfver tillvaron och uppmärksamhet på de många obeItydliga, men dock poetiska drag, sota konstJnärssinnet kan spåra midt i det alldagliga. II detta hänseende vittnar expositionen ganska Jfördelaktigt ; den innehåller visserligen många Jobetydliga genrestycken, men också flera, som läro ganska utmärkta, karakteristiskt uppfattade bilder ur folklifvet, talande och lifliga scener ur det husliga lifvet, förträffliga kostymeller porträttgenrestycken o. s. v. Expositionen har att uppvisa några bilder Jur fremmande nationers folklif. Bland dessa ir en större genretafla af herr Ekman, ven finsk linteriörs. Då vi numera i allmänhet föga känna Iden finska nationaliteten, dess lif och hemI seder, torde för de flesta besökande en redogörelse för taflans rikhaltiga innehåll vara välkommer. Man ser det inre af en stor pörtestuga i norra Tavastland. Till venster i förgrunden ligger uti en väggsäng en sjuk I qvinna; invid sängen sitter hennes vackra 14-åriga dotter insvept i en filt och med ett sörjande uttryck; af hennes ansigtstyp kan Iman sluta, att de äro ziguenare. Dernedanför på golfvet ser man en mängd finska qvinnoslöjdsaker, en korg med ull, en rullstol, rullsvigters o. 8 v. Vid fönstret, som är af mera modern beskaffenhet, än i de äkta gamla I finnpörtena, sitter värden på stillet, en finsk bondgubbe; i venstra handen håller han en kompass, på hvilken han pekar med den högra, liksom för att fråga en vid bordet äfven sittande i vinterresdrägt klädd herreman om instrumentets betydelse. Den resande vänder sitt något bistra, men vid närmare påseende dock välvilliga ansigte mot den frågande; högra handen leker med en snusdosa. Isin utsträckta venstra hand håller han en knippa småkringlor, af hvilka en liten en i gångstoll och med finsk rundmössa på hufvudet tager begärligt för sig med båda händerna. Dagern faller genom fönstret just på denna grupp och på en ung dotter i huset, som går till bordet med en blank kaffepanna. Lägre till venster om den resande står en flicka, som på venstra armen bär ett spädbarn, som sträcker sin hand efter den lilla broderns skatt afl. kringlor. Till höger i förgrunden finner manl en släde, som synbarligen blifvit indragen, för att tjena den fremmande till lägerställe och som är uppfylld af pelsar, fällar, bleckfodral m. m. Längre bort ser man en spinnande gumma samt framför spisein och starkt belyst af eldskenet en piga med slef; i fonden en häst med skjutet villebråd hängande öfver ryggen och ätande ur en korg; bredvid honom en dräng med bössa och rökande ur en suugga. Kring väggarne och under taket ses! troget afbildadt finskt husgeråd: väggur, bandsked, näfverväska, verktyg, brödspett o. 8. v. Mot taket höja sig lätta rökmoln från spiseln och försvinna genom en taklucka. Vi finna genast, att det är en tafla ur ett för oss fremmande folklif och vi tvifla ickej! derpå, att det i detaljerna är troget återgifvet. Den finska ansigtstypen synes oss bäst! vara uttryckt hos den resande herremannen,l, men vi tillstå gerna, att vi icke känna de särl; skilda modifikationer af denna typ, som finj j 4 nas i det inre af Finland; den på golfvet sit-: tande blonda och blåögda lilla flickan har ett äkta svenskt uttryck. Taflan är intressant och ) i hvarje särskildt parti utförd med stor talent; men totaleftekten är icke tillfredsställande, måhända till följe af någon perspektiviek brist-! fällighet, som gör att de olika partierna icke : särskilja sig klart från hvarandra, utan löpal tillsammans på ett sätt, som åstadkommer ett; utseende af trassel och förvirring. En annan större bild ur ett fremmande folk! lif, men af helt annan art, finna vi af akade-l: miens nu utrikes vistande pensionär herr Lind-l! holm, ,en fransk interiörs (n:o 166). Vi sel, här ett parisiskt värdshus en trappa ned, il, källarvåningen, för den lägre arbetsklassen.s Det stora rummet är fylldt af en mängd per-l! soner, hvilka dock äro på ett passande sätt ; fördelade i grupper med en naturlig medel-l. punkt. Den första gruppen till venster utgö-. reg af tvenne bluemän, af hvilka den ene röker och den andre tänder sin pipa, under detl! tvenne andra vid ett bord förnumstigt resonnera med hvarandra, den ene med ett glasi och den andre med buteljen i handen. Bak-l. om denna grupp, som består af äldre perso-: ner, står en yngre man med ett allvarligt och : determineradt utseende, hvilken tillika medl: en yngling i blå blus och med: vekt ansigtsuttryck betraktar hvad som föregår i den mellersta gruppen. Längre i bakgrunden ser man uti en fördjupning tre personer, som röka, dricka och läsa tidningar. Den nästa gruppen, som utgör medelpunkten för det hela, består af 3 äldre blusmän och en uppasserska. Den ene bland de förra har vid flickans ankomst till hälften vändt gig från bordet der han sitter, och bans gamla vä. derbitna ansigte förmildras af ett tillfredsställelsens leende, vid anblicken både af flickan och af buteljen, som han mottager ur hennes !! hand; en ännu äldre blusman, hvars yfviga gråa skägg på ett eget sätt kontrasterar mot! det pojkaktiga uttrycket i hans blick, slår!! sin arm kring flickans lif. Bakom dem står! en man, som med en fidibus tänder sin ! pipa, med mörkt, dystert och beslutsamt utseende, en äkta lärjunge af Raspail, som med ovilja betraktar den nyssnämnda scenen och tänker att med dylika gamla gossar kan man icke verka mycket för lösningen af den sociala frågan. Dernäst följer en grupp! vid ett bord: en gammal qvinna med glasöI gon studerar ifrigt på en tidning; bredvid henne itter en man af jovialiskt utseende, som bedravets skull. önnna kalescher. körda af malaier!