Aftonbladet – 15 juni 1853, sida 3

långt ut i hamnen utskjutande, till hafsytan nående stenmurar, som inneslöto en temligen bred kanal, och hvilka, genom att bryta af de utanför rasande bränningarne, lemna ett behagligt lugnvatten mellan sig. Då man märkte, att den nyssnämnde Tilivong genom sina effluvier allt för hastigt skulle uppgrunda redden, afledde man nemligen dess lopp medelst en fördämning och byggde denna för det trygga landstigandet alldeles oundgängliga kanal. Ytterst vid dess slut befinner sig ett litet hus med telegraf, och derifrån hissas en blå flagg, när stormen så häftigt upprör vågorna i hamnen, att det blir omöjligt eller vådligt att passera den strax utanför kanalen grunda banken. Här har man nu, allt efter som man far fram uppåt staden, hvars tak och hus nu börja framskymta, tillräckligt med föremål, som ådraga sig uppmärksamheten i de hundradetals större och smärre farkoster,isom än framros, än dragas fram af de på stenmuren springande och med rep halande malajer eller lascarer, än ligga förtöjda vid sidorna och hysa en den mest mångfärgade och mångformade befolkning och sjelfva äro icke minst underligt utstyrda med sina sirater, trädsniderier, utsprång, t:k och sidoskott. Ändteligen har man nått opp till kanalens slut, der tullhuset (De Boom) ir beläget och hvarest de utpasserande alltid noggrant visiteras. Man stiger af vid beqväma, med tak öfverbyggda, stora landstigningsbryggor, och dröjer icke att skynda öfver till ett midt emot liggende hotel, som synes mera inbjudande än det vid noggrannare bekantekap finnes verkligen vara. Utanför denna byggnad, i en ganska ansenlig sträcka nedåt, håller en talrik korporation hyrkuskar med sina temligen gods ekipager. Dessa dragas vanligast af ett pa hästar och bestå af lätta, äfven baktill, för luft