aURU MAN ÅTERVÄNDER FRÅN KALIFORNIEN. Ar EDMOND ISVARD. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSYSKAN. (Forts. fr. gärdagsbl.) Då min förskräckelse hade saktat sig, fick jag tillfälle att bittert beklaga denna nya missräkning. Alla de som jag hittills upplefvat återkommo för mitt minne. Tusen tankar, den ena sorgsnare än den andra, korsade hvarandra i mitt hufvud, och jag vet icke huru långt min förtviflan gått, om icke den mest oförmodade omständighet hade inträffat just i lagom tid att befria mig från alla dystra grubderier. En indian, som händelsen förde i min väg, bade märkt den läderflaska som bängde vid min gördel, och nalkades för att på ganska god castilianska be mig om bränvin. Jag räckte honom min flaska, och, öfverraskad att höra en vilde uttrycka gig så ledigt på spanska, frågade jag honom hvarest han lärt sig detta språk. Han berättade mig att han flera år lefvat tillsaramans med missionärer, att ban efter deras afresa återvändt till sitt land, och att han tid efter annan begaf sig till Puebla de San-Jogsg, för att köpa de artiklar han behöfde. — Men för hvilket slags mynt? — frågade jag honom. — För det guld som jag finner i bergsskrefvorna. — Huru, utropade jag, ni känner berg som innesluta guld! Men hvar ligga då dessa, store Gud? — På föga afstånd från det ställe jag bebor, jag skall föra er dit om ni vill.