Aftonbladet – 2 juni 1853, sida 3

Oka troötnaden för deras innevånare. i Om disciplinen på fattighusen i hufvudstaden. Till Redaktionen af Aftonbladet! Sistlidne gärdag berättades i säväl Dagbladets som Aftonbladets polisafdelning om en anklagelse emot vaktmästaren vid Maria församlings försörjningsinrätt ning, att hafva på ett ohyggligt sätt misshandlet ett at fattigbjonen vid namn Maria Löfgren. Detta mäls behandling, ehuru det visst icke företer någon sällsynthet, förtjenar följas af pressens uppmärksamhet redan ifrån början. Väl är undersökningen för närvarande uppskjuten — emedan den klagande personen är så sjuk att hon ännu icke kan inställa sig å nyo för rätten. Men genom doktor Blachets intyg är styrkt, att den gamla qvinnan, som redan förut är krympling, har en mängd större, till det mesta sammanflytande blånader med omgifvande svullnad å veklifvet, ryggen, arclar, armar och händer (och detta flera dagar efter misshandlingen) samt att äkommorna äro uppkomna genom henne tilldelade slag (hvaraf omkring 40 särskilda kunna räknas) med en dagg, gröfre käpp eller dylikt, och somliga så våldsamt, att huden blifvit afflådd. (Hurudana slagen varit utanpå kläderna, då huden blifvit aflädd under desamma, kan man väl tänka sig.) Innan undersökningen blifvit fulländad är det väl icke fullt bevisadt, att den nyss beskrifna torturen blifvit qvinnan tillfogad genom vaktmästarens ätgärd, men alt så skett blir dock för enhvar otvifvelaktigt, då han bekänt, att han med en så kallad mindre dagg tilldelat Löfgren åtskilliga slag, och icke dervid kuanat angifra nägon annan säsom medskyldig. För öfrigt synes Andersson, så heter vaktmästaren, vid förhöret inför polisen ingalunda bafra betraktat sitt eget förfarande att blåpiska och flå den gamla qvinliga krymplingen — vi säga flå, emedan läkarens yttrande uttryckligen innehåller att slagen varit så väldsamma, att huden på somiiga ställen blifsit afflådd — han tyckes icke hafva betraktat detta förfa rande säsom nägonting förskräckligt eller ens otillständigt, utan endast anfört, att det skett derföre, att Löfgren kommit hem två gänger samma natt rusig, och dervid fört sädant oljud, att hon ej lemnat de öfriga i fred, hvarföre exekutioaen skall skett på deras begäran. I denna hans uppgift kan möjligen nägot äterstä att bevisas; men vi anga att den är sann. Det visar då i sig sjelf en dålig disciplin, om ett fattighjon först under början af natten kan komma hem nägot rusig, och likväl slippa ut igen, ty med god ordning och vaktmästarens ovilkorliga skyldighet borde väl öfverensstämma, att ett fattigeller försörjningshus skulle vara stängdt om nätterna, sä att ätminstone rusiga qvinnor ej släpptes! ut derifrån, hvilket synes varit så mycket mera ett åliggande i afseende på Löfgren, som, i fall det är sannt att hon fört oljud, det äfven varit att förmoda att hon skulle fortsätta detta oljud på gatan när hos kom ut, hvilket icke kunde lända församlingens fattigvårdsdisciplin till heder. Men det var icke härom ins. ville yttra sig. Den större och egentligt vigtiga frågan är följande: Är det nu första gängen, som kyrkoherden och kyrkorädet i Maria församlirg kommit till kännedom deraf, att församlingens barmhertighets-inrättning förestäs af en flåbuse som är färdig att halft till döds sönderpiska hvarje fattighjon, som öfverlastar sig och visar sig oregerlig? Med kännedom at menniskonaturen är det icke antagligt, att den värde vaktmästaren på en gäng, och för detta särskilda tillfälle i följd af en päkommande paroxysm blifvit en sädan profoss, ty han skulle då utan tvifvel yttrat sin uppriktiga änger derötver inför polisen, utan det mätte fastmera ligga i en inneboende härd och bjertlös karakter, Man föranledes dertöre till den ytterligare frågan, som man hoppas få se besvarad vid polisun dersökningens blifvande fortsättaing: IMuru länge har samma man förestätt ifrågavarande inrättning? Dennz fräga är fullt laglikmätig derföre, att om Andersson redan en längre tid varit föreståndare vid försörjningshuset, sä bevisar det ett af två: antingen att kyrkoherden och öfriga presterskapet eller kyrkorådet mycket sällan besöka försörjningshuset och icke känna huru det tillgår i dess inre; eller också, att de känna, det sädana behandlingar emellanät äga rum, om också . ej alltid af lika grof art som det ifrägavarande, men : tolerera det, ssmt försumma att vidtaga eller före-l; skrifva någon annan ätgsärd emot oordningar eller oljud på stället, än: kroppslig misshandling, beroende ensamt på en vaktmästares godtyckliga urskillning eller passion för tillfället. Hvilketdera bland dessa alternativer som antages, är det emellertid en skandal för dem som skola hafva tillsynen öfver församlin-j gens fattigvärd. j Härmed vill ins, ingalunda hafva sagt, att det ärj endast ifrån Maria församling sädana saker skullel! kunna uppletas, ehuru man, att döma af en och annan föregående tilldragelse som ifrån skolorna i sam: ma församling kommit till offentligheten, kunde kom ! ma att tro, det en viss benägenhet för hudflängnings! systemet företrädesvis grasserari den trakten; äfven3 t som händelsen återkallar i minnet ett annat mäl för nägra veckor sedan i fräga derom, att tattighusbjooen fingo svälta. Men ett så eklatant fall af cynisk framfart som det nu ifrågavarande förtjenar att serskildt framhållas till brännmärkande af allmänna c tänkesättet hos dem som värdera humaniteten och icke 1 älska knutpisksystemet eller dess motsvarigheter; och i sammanhang dermed vore önskligt att få veta huru-4 vida kyrkoherden och presterskapet i Maria som äro S satte att vara fridens och försoningens apostlar, eller!c kyrkorädet som skall vidmakthälla församlingens in-8 rättningar i godt rykte, vidtagit nägon ätgärd att få c en sä feg och gemen handling af öfversitteri, som! denne Anderssons, emot en vanför gammal qvinna! vederbörligen bestraffad? Om presterna och kyrko-!t rädet genast vid underrättelsen derom hällit nägot I förhör på stället, och sedan det utrönts, att det verk-1 ligen varit genom hans ätgärd som hon blifvit så illa! å misshandlad, genast skiljt honom från vidare befattning med försörjningshuset? En sädan ätgärd vore helsosam och behöflig, ej blott till förekommande a! ett olämpligt vaktmästaretyranni för framtiden emot 1 försörjningshjonen i Maria (hvilket för öfrigt på intet vis gör en allvarlig ordningstillsyn omöjlig, med mättI liga ätgärder, om föreständaren är en person med s förstånd och icke hufvudsakligen enprofoss), utan äfs G 1 vea för exemplets skull vid de öfriga församlingarnas fattiginrättningar. . I sammavhaog härmed vore också önskligt, om en då dagbok eller lista funnes inom hvarje fattighus, hvar1 ufi antecknades dsg och datum hvarje gäng dä nä1 gon af presterskapet i församlingarna hedrar fattigs huset med sitt besök, eller äfven dä nägon annan ! f(rämmanda dar intreäödar am han willa antackna sig rp