Aftonbladet – 2 juni 1853, sida 3

högt, yfvigt och vackert träd, hvars grönska och rik: hvita blommor hvarje sommar pryda denna plats. Flera exemplar äro planterade vid Rosendahls kongl lustslott, men de hafra icke ernätt den frodighet, som det ofvannämnde på Logärden. I herr medicinalräde af Pontins rika plantering på Rosenvik, ä Kongl. Djur. gärden, växa flere, ehuru ännu unga, varieteter a! denna Robinia-art, äfvensom ett större träd växer i en liten trädgärdsanläggning vid kongl. Carolinska institutet på Kungsholmen. Detta träd, som nu är omkring 10 alnar högt, är noppdraget af frö frän Hamburg, som sattes i kruka om vären 1832 och utplanterades samma år. Det unga trädet växte ganska hastigt och sköt redan törsta sommaren alnshöga skott. Det täcktes de tre första ären med halm. Sedan dess har det lemnats obetäckt och hvarje år skjutit länga skott, som ännu sent på hösten äro mjuka och saftiga. Dessa affrysa på ändarne hvarje vinter. För flere är sedan blef trädet flyttadt till en annan plats. Det tog sig härefter lätt, och sköt mycket i vädret, men följande vinter led det stor skada af frosten, ända ner till en aln frän roten. Det blef nu afsägadt pä vären, men sköt under sommaren äter mänga och länga grenar och bildar nu det stora och vackra träd, hvilket, som nyss är nämndt, nätt en betydlig höjd, samt är vidt och lummigt. Säkerligen hafva mänga försök med detta träds plantering blifvit gjorda på flere ställen i landet, men uppgifter härom saknas. De svärigheter, som mötte vid de här anförda försöken, kunna till en god del härröra af lokala, missgynnande omständigheter. Sälunda är jordmänen i Lund egentligen styflera och fet svartmylla; i och omkring Stockholm är detta äfven fallet. Vid Carolinska institutet gär Mälarens vatten vissa tider på äret högt opp under trädens rötter; och är 1851 var platsen öfrversvämmad, utan att Acacieträdet häraf tog skada. Den rätta jordmänen för detta träd lärer vara sandmylla; det är troligen denna omständighet, som sä mycket befordrat kulturen af detsamma på de stora sandslätterna kring Berlin. Dessa ved blir i allmänhet lös, och denna omständighet, jemte de länga ärsskotten och stora bladen välla, att det ofta lider skada af stormar. Trädet bör derföre hafva en väl skyddad plats. Fröna böra sättas under vären i krukor, i rum eller helst i bänk, samt utplanteras på sommaren. De böra efterses väl och hällas fria från inträng at ogräs. Öfrer vintern böra de, de första ären, täckas med en korg, som fylles tätt med torra löf, eller ock omgifvas af brädfoder, som fylles med kolstybbe. I början af denna Robinias odling i Europa gaf den icke mogna frön. Detta är dock nu allmänt faljet i Tyskland. Fröna likna små ärter; i de tyska städerne kunna de om hösten uppsamlas i stor mängd och fäs för ganska billigt pris. Det är stor anledning att förmoda, det dessa nordtyska frön gifva mera härdiga plantor än frön frän varmare klimat. I Nordamerika växer trädet sä väl i de södra varmare staterna, som i de nordliga, säsom i Öfre och Nedre Canada, sä väl vid kusterna mot Atlantiska nafvet, som i Alleghanybergens dalar. äfven i Sverige iorde detta träd i mänga landskap kunna odlas, säsom en dyrbar prydnad, sedan erfarenheten utvisat le lokaler, som för detsamma äro passande. Föreningens styrelse hoppas, att de frön, som nu 1tdelas, måtte på många ställen lemna vackra afkomlingar, om de än, säsom väl kan inses, på mänga okaler ieke lyckas. Den prydnad, sem härigenom illskyndas mänga ställen i värt vaekra land, skall a trefnaden för deras innevånare. 4