Aftonbladet – 1 juni 1853, sida 3

salig B. bade tur han, hela lifvet igenom -— presterlig tur n. b. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. I gär e. m. inträftade den olyckshändelsen att värderingsmannen vid assistansen, Mobergs ättaärige son föll i sjön vid Kungsholmsbron och drunknade. Han anträffades efter verkställd draggning, men alla försök af tillkallade badaremästaren Herrbert j:r att återkalla gossen till lifvet voro fruktlösa. På hvad sätt gossen fallit i sjön är ännu obekant, men i dag på morgonen infann sig för tredje resan stöld straf: fade korrektionshjonet Sofia Christina Lindgren ä polisvaktkontoret vid Riddareholmen och uppgaf att hon knuffat gossen Moberg i sjön. Vid polisförhöret upprepade hon under tärar sin uppgift, men det år att förmoda att hon endast af en fix id påtagit sig detta, helst ingen person observerat att hon vid tillfället uppehöll sig ä bron. Emellertid blef Lindgren häktad, och anstär målet för vidare upplysningars vinnande. — Tunnbindarearbetaren Carl August Lundqvist har i går e. m. under rodå frän Fjäderholmarne till staden fallit ur bäten och drunknat. Vid i dag hållen polisundersökning uppgåfvo hans kamrater, tunnbinJarearbetarne H. J. Nilsson och J. M. Carlqvist, hvilka äfven varit med i bäten, att de icke observerat när Lundqvist fallit i sjön, ja de hade icke ens hört att det plumsat i vattoet. Det är att förmoda att alla tre varit rusiga. Liket efter Lundqvist är ännu icke anträffadt. — Uti poliskammaren fortsattes i dag undersökningen angående stölden ar äkareembetets kassakista, hvarvid inga upplysningar vunnos. Dä äkareåldermannen Semlin uppgaf, att äkaren Sahlbeck, boende å Söder, skulle ha infunnit sig uti handelskollegii vaktmästarerum och gjort förfrågan om beloppet af den belöning, som skulle tillfalla honom i händelse han uppgaf namnet på tjufven, så förordnades att Sahlbeck till om lördag skulle till förhör inkallas. — Det af rädstufvurättens sjette afd. handlagda förut omnämnda ransakningsmälet angäende ynglingen Frans Gustaf Malmqvist och åkaredrängen Axel Robert Petroffsky, angifne att i samräd med numera aflidne äkaredrängen Lundgren hafva medelst inbrott från tunnbindaren Nyström i dennes bostad i huset N:o 76 vid Göthgatan, tillgripit en mängd persedlar, törebades i gär äter. Sedan ätskillige vittnen blifvit hörde i mälet, utan att nägon upplysning om stölden derigenom kunnat vinnas, samt några sädane omständigheter hvarken emot Malmqvist eller Petroffsky förekommit, att de kunde anses hafva tjufnaden föröfvat eller med nägra af de tillgripna persedlarne sagit befattning med kännedom derom att de genom stöld ätkommits, så förklarades Malmqvist och Petroftsky ej kunna till ansvar i mälet fällas. oo — Till samma afdelning hade pigan Anna Fredrika Öhman instämt polisöfverkonstapeln Mauritz Robert Corn och pigan Mathilda Lundqvist, med pästäende om ansvar ä dem, för det Corn, såsom Öhman förmodat, på angifrelse af Lundqvist, lördagen den 23 sistl. April anställt visitation i Öhmans bostad efter en shawl, som förments hafva blifvit Lundqvist frånstulen och för hvars tillgrepp denna misstänkt Öhman. Efter hvad i möälet blifvit upplyst, hade vid visitationstillfället tillgätt sålunda, att Corn först utkallat Öhman i förstugan och der tillfrägat henne om shawlen samt sedermera, när Öhman Ssjelfmant erbjudit honom att undersöka i hennes byrä, vid inträdet i rummet, i närvaro af Öhmans värdinna och ett annat fruntimmer yttrat, såsom orden fallit: nu har bon bekänt att hon stulit shawlen den tjufkänan, hvarefter Corn ur byrälädan framtagit en persedel, som han dock äter nedlagt, med uppmaning till Öhnan att återlemna den ifrägavarande shawlen. Emot Lundqvist deremot hade ingenting annat förekommit, in att sedan hon för sitt husbondefolik omtalat stölden samt dervid yppat sina misstankar emot Öhman, hade iepnes husbondefolk anmält förhbällandet för Corn, som på grund deraf, icke i följd af någon till honom omedelbart från Lundqvists sida gjord angifvelse, föreagit den ötfverklagade ätgärden. Genom afkunnadt itslag blefvo såväl pigan Lundqvist som öfverkonstaveln Corn i fråga ora angifvelsen för olaga ransaking från ansvar frikände, men konstapeln Corn dömles att för det han, i tjensteärerder stadd, emot Öhnan fällt oqvädinsord, som å heder och ära gätt, vöta 6 mark i tveböte med 1 rdr bko eller i brist leraf undergå 4 dagars fängelse vid vatten och bröd, wvaremot rätten ansåg sig ej kunna bifalla Corns pö-l täende om ansvar ä Öhman för rättegängs missbruk. — Vid rädbusrättens 5:te afdelning fortsattes i gär ansakning med häktade Anna Margareta Boman, vilken lika halsstarrigt som tillförene förnekade att. won föröfvat de emot henne angifne stölderna. Ge-l ällen Berglund, hos hvilken Boman innebott från den 4 September förlidet är till nästlidne Februari måad, förmälde, på gifven anledning, atthan icke kunat misstänka Boman för oärlighet, förr än en flicka, ned hvilken Boman plägat umgås, för Berglund omalat, det Boman vore misstänkt att ilärftskramhandaren Söderholms sslubod hafva olofligen tillgripit ett tycke gardinstyg. Då Berglund nägon tid derefter Bomans gömmor funnit nägra tullstämplar, hade 3erglund blifvit styrkt i sin förmodan att Boman verkigen begått stölden från Söderholm. Nägon dag un; ler loppet af näsil. vinter hade Boman för Berglund mtalat, det hon för 16 sk. skölpundet hos möbelandlanden S:enqvist köpt ett parti af henne inne-: afdt tagel, i följd hvaraf Berglund begifvit sig tilll tenqvist, för att för samma billiga pris uppköpa tael; men då Stenqvist förklarat att Boman aldrig af onom köpt nägot sädant, hade Berglund blifvit öfver-) ygad om Bomans brottslighet och anmält henne till I 6 j j ester PESTEN PE ty rauska fördelaktig affär. men gom fordradel