Aftonbladet – 1 juni 1853, sida 3

goddagar, blifvit så sjuklig att han vid fyllda 60 är ej stär ut att ständigt predika; han mäste begära adjunkt. Och äter är han lycklig: han fär ej endast hvad han begär, utan dertill en äldre hederlig karl, som i veilden afnött det öfversitteri, som äfven vidlädde honom, dä han afgick från lärosätet. Denne kostar endast 200 rdr i underhåll, och mindre än 200 d:o anser han sig icke kunna erbjuda honom i lön — summa 400. Vi skola nu läta farbror B. lefva till 74 ärs älder, men kunna ej hjelpa att han då dör fattig. Sista skillingen af husets skuld blifver betalad sedan sista spiken är bruten ur väggen och säld. — Enkan får några hundrade i behäll af nädären, och blifver derefter uppförd bland 1:sta klassens gratialister, det vill säga, hon fär omkring 22 rdr bko ärligen i enkhjelp. Den som behagar räkna ut hvad B. egentligen hade att svänga sig med, sedan räntan å skulden samt adjunkten voro betalade, skall ej beskylla honom för misshushällning, och ingen oss att hafva tecknat med för dystra färger. Mörkare stär taflan ofta i verkligheten. Huru mänga äro icke de, som ej få pastorat vid samma ålder som B. — som ej hafva 1200 bko i nettoinkomst — som ändtligen icke lefva till 74 är, då barnskaran är uppfostrad, och som kunna dö med den lugnande tanken att hvar skall få sitt. Men salig B. bade tur ban, hela lifvet igenom -— Ppresterlig tur np. b.