Aftonbladet – 28 maj 1853, sida 2

rike ett puts, tagit sitt parti att låta ryssarne efter behag etablera sig i Konstantinopel, såll är furst Menschikoffs ultimatum icke utan sin:i stora vigt. . hr Jag-är längt ifrån att tro, det-ett krig medic anledning häraf skall utbryta. Tiden derförf är äpnu icke kommen. Men som det å an-jl dra sidan synes svårt att tro, det Porten kan hafva gifvit vika, eller rättare sagdt, att def franska och engelska ambassadörerna kunna ha tillåtit henne att gifva vika, så är den sannolika utgången på denna sffär en medelvög, a genom hvilken Ryssland skall finna ännu bättre banadt för sig vid den inkräktning som i det harisigte. Furst Menschikofts sändning har redan i andra riktningar burit sina frukter. !i Hen har lyckats aflägsna Fuad-Effendi, hvil-; ken näst Reschid pascha är den man som iz Turkiet bäst representerar vesterlandets anda, och han har dessutom fordrat gerviska utrikesministern, Garaschaninegs, aflögsnande från! embetet, och detta direkt, utan att vända sig) till sultanen, liksom BServien redan utgjorde en del af de: ryska kejsardömet. Det kan man kalla att visa sig styf och gå raskt till-! väga. Monitörens not slutar med att ganska riktigt yttra, det ultimatum berör intressen, hvilkas värde Turkiet bör i främsta rummet veta att uppskatta, och om denna fråga, heter det, sledde till några förvecklingar, så skulle hon blifva en europeisk politisk fråga, i hvilken Frankrike skulle finna sig inblandadt lika väl som alla öfriga makter, hvilka undertecknat traktaten af den 13 Juli 1841. Utan allt tvilfvel; men hvad vändning skulle denna europeiska fråga taga? Se der hvad som sysseisätter våra börspolitici, hvilka i och för fondernas stigande och fallande äro ytterst intresserade i de europeiska frågorna. Vi veta naturligtvis icke ännu huru Portens svar utfallit. Med anledning deraf att ingenting afhörts tror man emellertid på en fredlig utgång. Om det vore annorlunda, säger man. så hade nyheten varit af nog stor vigt för ati med en gärskild kurir fortskaffas från Konstantinopel till Belgrad, och derifrån skulle den genom de elektriska telegraferna redan vara fortskaffad till Wien och Paris ). Vår politiska skådebana,eller -hvad-som ännu återstår oss deraf, har de sednare dagarne varit ovanligt lifvad. Lagstiftande kåren, hvars session blifvit förlängd till den 28 dennes, och som hittills fört ett mycket tyst och stilla lif, har börjat låta höra af sig. Den har efter hvarandra haft under öfverläggning lagarne om civilpensioner, om juryns sammansättning, om 1854 års budget, om ratifikationen af den för LyonGenever-jernbanai -.meddelade koncession, och slutligen ha under de allrasista dagarne tvenne andra lagförslag, om dödsstraffets återinförande för politiska förbrytelser,. och om en! nationalbelöning af 300,000 francs åt marskalk Neys enka, kommit upp på dess dagordning. I afseende på flera af dessa lagar ha företett sig anmärkningsvärda fenomener. Stri-: diga meningar ha uppstått mellan lagstiftande Ikårens kommissioner och statsrådet. Sålunda! ville kommissionen uti lagen om juryn åt det! väljande elementet inrymma en större makt och betydelse än statsrådet ville medgifva.j Kommissionen dukade under, men den käm-! ade. Beträffande lagen om civilpensionerna var söndringen ännu märkligare. Den gällde sjelfva den grundtanka hvarpå lagen var bygd, och ni vet att dess första artikel förenade emot lsig en minoritet af 98 röster. I 1854 års budget har lagstiftande kårens kommission genomdrifvit en nedsättning af 2 l millioner på krigs-, marinoch arbetsdepartementerna. Slutligen har som ni vet förslaget om nationalbelöningen åt m:me Ney blifvit återtaget I med anledning af ett bref från henne till kejIsaren, deri hon förklarar sig icke vilja gifva sin aflidne makes namn och minne till pris låt stormiga debatter. I Ni ger att den gamla parlamentariska andan icke är helt och hållet död, och mången politikus upprepar med anledning häraf denna Lafontaines vers: Å Petit poisson deviendra grand Pourvu que Dieu lui prete vie.s Spekulationsfebern grasserar alltjemt på börIsen. Det ges ingen dag som icke ser någon finansplan uppdyka och koncessioner begäras, Jallt, väl tillförståendes, för att kunna utsläppa laktier, jaga upp dem till skyarne orm det är möjligt och realisera en god vinst på aftären. Får detta fortfära, så skall man snart sätta ) laktier sin hustru, sina barn, sig sjelf, — allt med ett ord, undantagandes moralen. ) Då på djupet af allt detta ligger mer eller mindre monopol: för de förenade stora kapi talerna, så börja de små blifva oroliga och knota. . . Helt nyligen var åkerbruksbefolkningen ji Normandie bekymrad öfver koncessionen af ;Igrusbankarne ic detta landskap. ; Nu våndas margeiller-handeln med anledning af förslaget om dockorna i denna stad. I Regeringen gjorde klokt om hon något motiIverkade och lade band på detta industriella i rageri. 1?) Våra läsare hafya redan af gäårdagsbladet sett att ett uppskof blifvit af furst Menschikoft beviljadt, en I underrättelse som ej var känd i Paris dä vär korrespondent nedskref. sitt bref. Red.