Aftonbladet – 26 maj 1853, sida 2

väl icke så afgjordt skulle hafva inneburit ett ogillande af förslagets innehåll. Det skulle ju blott kunna innebära, att konungen icke ansett nödigt att om den saken föreskrifva något särskildt stadgande. Och likasom till stöd för denna uppfattnings sannolikhet säger sig insändaren äfven. hafva. hört uppgifvas, att betänkligheten emot det af kansleren föreslagna stadgandet åtminstone hos. det ena universitetete konsistorium varit grundad, icke på ogillande af bestämmelsen, utan fastmera på ett så afgjordt gillande, att man funnit bestämmelsen öfverflödig, emedan saken skulle varit klar i sig sjelf. Vi äro icke nu.i tillfälle att kontrollera sistnämnde uppgift, emedan universitetskonsistosiernas utlätanden i frågan om statuterna beklagligtvis aldrig blifvit offentliggjorda. De hafva stannat hos kanslersembetet, till hvilket de ingåfvos, och blefvo icke ens af detta embete öfverlemnade till K. M:t, så att regeringen vid pröfningen af de föreslagna nya statuterpa -könde af dessa utlåtanden få fullständig officiel kännedom. Deras innehål: har således endast blifvit bekant genom de stycken deraf, som det behagat kanslerssekreteraren att upptaga i-det ofvannämnda memorialet. af den 4 April 1851, hvarmed embetet beledsasade öfverlemnandet till regeringen af. sitt NE) och hvilket sedermera äfven ensamt blifvit till trycket befordradt. Vi skulle emellertid tro, att om något sådant skäl till ogillandet af ifrågavarande stadgande verkligen blifvit af någotdera konsistoriet anfördt, som insändaren säger sig hafva hört uppgifvasx, kanslersembetet då säkerligen icke skulle hafva underlåtit att uti sitt underd. memorial omförmäla en sådan åsigt, helst den skulle hafva ländt till stöd för dess egen rörande sjelfva saken. Men memorialet innehåller icke ett ord derom ). Om man ock skulle vilja medgifva, att uteslutandet ef det föreslagna stadgandet om besvärs otillständighet öfver kanslerns utnämningar möjligen, så länge ännu intet prejudikat fanns, skulle hafva kunnat missförstås på et sådant sätt, som insändaren gerna ville hafva det förstådt, nemligen att saken ansetts vara så klar, att något stadgande derom icke ens varit behöfligt; så blef likväl ett sådant missförstånd, i fall det förefunnits, på det bestämdaste undanröjdt i samma stund regeringen infordrade kansle:sembetets ut:åtande öfver anförda besvär. En tolkning i högstainstansen af den betydelse, K. M:t ville hafva fästad vid det ifrågavarande stadgandets uteslutning, var hörigenom redan gifven, och ati den också icke numera missförstods, bevisas bäst deraf att. man försökte att få den ätertagen. . Hvad insändaren anför derom, att mar icke skulle böra tadla kanslern, för det. har i sitt underd. utlåtande fritt uttalade sin öfver tygelse, oaktadt han visste att den i högre instans icke var gillads, emedan häruti skulle ) Se Underd. Förslag och Betänkanden angående nyc statuter för universiteterna och embetsexamina, aj gifna till K. M:t i April 1851 (Stblm 1852) sid 36. — Ett Förord till denna skrift upplyser uttryck ligen, att utgifvaren deraf är densamme, son vuppsatt och kontrasignerat betänkandena, säle des hr kansterssekreteraren sjelf. me