Aftonbladet – 26 maj 1853, sida 2

fullkomligt med den kutters namn han kommenderade. Det var korvetten Hunger, förd af kapten Sur. Om de fransyska korsarerna just ej voro prisvärda i anseende till seder och disciplin, förtjena de likväl undgå all jemförelse med de engelska korsarerna hvilkas besättning utgjordes af dena mest sällsamma blandning, utan all slags öfverensstimmelse, af män föga skapade för att umgås, men ändock värdiga hvarann. Det är en gifves sak att hvarje eng-lsman är född sjöman, en I paradox som Stora Britannien och Amerika ha latt tacka för fördelen att vara de tvenne naItioner på de båda halfsloten som årligen fö snmmera största antalet af skeppsbrott. Också bestod ea engelsk korsars besättning vanligen af smugg are, tjufvar, minerade spelare, bankruttörer, blandade med nägra vorkl ga sjömän. Kapten Surr sjelf hade varit advokat; mer man måste göra honom den rättv san att hav lemnat detta yrke i tillräckligt god tid. siat I det ej på något menligt sött kunde inverka på hans sednare bana. Tvertom, kapten Sur inlade ofta, tack vare hans swdier i !sgfaren. heten, en beundrans värd skarpsionighet i mångs kinkigare tillfillen af sitt korsariif, sårom v framdeles skola 80. . Men kan Jätt föreställa sig med hvilken rof girighet dessa män, utstötta från allt samhälls hf inom Englands kuster, plöjde hafvets få ror för att snoka upp guld eller byte som kunde utvexlas mot guld. De kastedesg öf ver allt som de sågo flyta på hafeytan, all deles som hvaifiskar hvilka sluka allt son kommer i deras väg, stockar. st-nar och jon saker. Handelsfartygen pundrade de först P derag reda mynt, sedan togo de deras viner likörer, och handelsartiklar som egde någo synnerligt värde; af fiskaren togo: de hans ny fångade fisk; at skutor, smör, Egg, grönsa ker och frukter. De ökade olyckligtvis d or TA Re OO SO TR HH WE