Aftonbladet – 26 maj 1853, sida 2

talat om ssamhällsmyndigheters, icke om embetsmyndigheter. Men om man också skulle medgifva, at! kanslersembetet och den kyrkliga församlingen, om man så vill, båda kunna kallas samhällsmyndigheter, eftersom de hafva det med hvarandra gemensamt, men också detta enda, att båda äro myndigheter inom samhället, så följer dera! uppenbarligen på intet sätt någon likartad Bbefogerhet i förevarande fall. Det är alldeles tillräckligt att bär erinra, hurusom det förra är et embete, den sednare deremot sjelf ett samhälle, huru det förra dessutom är ett civilt embete, den sednare deremot ett kyrkligt samhälle, för att göra hvarje annat bevis för orimligheten af denna jemförelkte öfverflödigt. Låtom oss såledee, för att hålla oss till den sak, hvarom fråga är, utbyta det af in sändaren begagnade ordet ssamhälsmyndighets emot det i detta fall egentli.are ordet embetsmyndigbet, och se till, buruvida insändarens påstående, taget blott uti denna inskränktare mening, är Med såndingen öfverensstämmande. Om vi vilja få någon lednivg för värt omdöme genom jemförelser, så är det uppenbarligen med civila embetemyndigheter, och icke med kyrkliga menigbeter, gom sådana skola i detta fall anställas, och vi vilja derföre lemna ett litet bidrag dertill, som torde befinnas mera upplysande ötinsandarena skrufvade exempel. Bet är numera icke ofta förhållandet, att den ena embetsmyndigheten utnämner till tjenster efter ett af annan erobetsmyndighet upprättsdt förslag. Förut skedde detta oftare, då t. ex. landskamererare, kronofogdar och häradsskrifvare ännu utnämndes af kammarkolleginm efter förslag af landshöfdingeembetena. Om kanslersembetets åsigt vore riktig, d. v. 8. öfverensstimmande med den svenska samhällsförfattningen, så skulle kammarkollegii utnämningar till sådana tjenster icke på den tiden hatva kunnat öfverklagas hos regeringen, så snart utnämningen skett inom förslaget och icke förr, än detta var lagståndet. Sö var likväl icke förhållandet. Kammarkollegii utnämningar fiogo icke allenast öfverklagas; de öfverklagades verkligen icke sällan med den framgång för de klagande, att den af kollegium gjorda utnämningen hos regeringen upphäfdes och en snnan af de föreslagne utnämndes, Men det är öfverflödigt att åberopa exempel från en tid, som icke mera är. Ty samms förhållande, som förut egde rum med alls dessa och ännu flera tjenstemän, hvilka numera utnämnas direkt at konungen, qvarstå ännu i deona stund oförändradt, t. ex. i afseende på länsbokhållare. Och för stt icke blifva beviset skyldige, vilja vi genast tjena kanslerssekreteraren med ett sådant, om hvar: riktighet han genom de i riksarkivet unde hans egen vård befintliga handlingarne lät torde sjelf kunna öfvertyga sig. Bland trea konungens befallnin .shafvande i Nyköpings lär å förslag tul äterbesättande af länsbokhällare tjensten i länet uppförda sökande utnämnde kammarkol!egium den 14 April 1848 den andra rummet föreslagne e. o. kammarskrif lvaren G. E. Isberg. flöröfser klagade den första rummet upplörde landskontorist