Aftonbladet – 20 maj 1853, sida 2

punkter, genom att åt de matta och oredigak anlagen bereda tillfälle att klart framträda, lo Hvad bourgeoisien angår, så har man medld rätta uppdragit en skiljolinie mellan Paris le och provinserna. Aaledningarna till skiljak-!DC tigheten blifva dock med hvarje dag mindre, l och om intrycken alltjemt följa samma lopp, så kan man snart i allmänhet säga, att bourgeoisien är fiendtligt stämd mot regeringen, hvilket icke bör förvåna, då man betänker att bon fullständigt detroniserat denna bourgeoisie. Äuvnu kan man dock möjligtvis utom den officiella kretsen uppspåra en och annan svart frack som är regeringens anhängare, eller rättare, som icke är hennes motständare. Det är hos bourgeoisien en mycket allmänt gängse åsigt, att Louis Napoleon burit sig klokt åt till och med den 2 December, men att han sedan dess endast begått dårskaper. Den tänkande, skrifvande och talande delen af bourgeoisien (om dessa ord tillåtas mig) är den hvars antipati är den lifligaste och mest prononcerade. Den har, bokstafligen, upprättat hemliga fabriker för rykten, nyheter och till och med osanningar af alla möjliga slag. Det öfvergår all föreställning hvad man der förmår uppfinna, vare gig om den eller den embetsmannen, om den eller. den regeringshandlingen, om den eller den medlemmen af kejserliga familjens husliga krets. Det är sannerligen icke dessa herrars fel om den goda pariserpubliken icke blifvit öfvertygad att de för närvarande maktegande icke göra något annat än plundra, stjäla, förgifta, mörda. Än är det en stöld af några hundra tusen francs som blifvit begången i kejsarens kabinett, och denne vet icke hvem han skall misstänka derför, så många har ban omkring sig att välja på då det är fråga om tjufvar ; än anklaga hvarandra ömsesidigt för en sådan stöld tvenne generaler, af hvilka den ene (krigsministern) helt simpelt dödar den andra, hvilken man äfven helt simpelt begrafver, liksom hade han enligt naturens ordning öfvergått från lifvet till döden; än är det en smädeskrifvare som skrifvit mot kejsaren eller kejsarinnan, och hvilken derför ställes till rätta, och som då förklarar att han skrifvit efter diktamen af den eller den medlemmen af familjen Jeröme, hvars utkast han företer, och följaktligen begär att man äfven måtte ställa till ansvar den ifrågavarande Bonaparte o. 8. v. Hvad som är mest förvånande, är den lättrogenhet hvarmed man mottager och kolporterar allt detta. Jag kände hvad pressen kunde åstadkomma i afseende på dikter och lögner, men jag tillstår det jag verkligen icke förstod att uppskatta hela styrkan af förtalets makt. Man måste medgifva, och deri ligger utan tvifvel förklaringen på lt den förvånande lätthet hvarmed man tror pålc allting, att nästan alla de personer, som om-a I f Po et AA pm tr BIO Om OO RÖ Pr Dm PF bt Fy be MD MM vs FR OP FA PT be FRA Fr RM M mm mm AA 9 gifva kejsaretronen, ha haft en sådan existens som lemnar föga garantier åt försvararne och fritt spel åt angriparne. Det är isynnerhet på de finansiella operationerna och företagen, på jernvägskoncessio-; ner o. 8 v. som förtalet kastar sig. Vid hvar och en af dessa operationer tror det sig se strömmar af guld flyta in i fickorna på någon af styrelsens vänner. Sannt är emellertid; ätt vi för nörvarande befinna oss lika mycket, om icke mer än någonsin, .-ängripne af spekulationsoch agiotage-feber. Att i marknaden utkasta inGustriella aktier, att med tillhjelp af betydliga kapitaler bringa deras pris i en konstgjord stegring, att då bereda sig enorma vinster derpå och sedan låta dem återfalla till sitt värde, eller till och med under sitt värde, för att återköpa dem med ny vinst, sådant är det spel hvilket, sor ni vet, bedrifves på börsen, och deltagarne i detta spel, eller med andra ord i detta rofferi i stor skala, hafva öfverlemnat sig och öfverlemna sig med hvarje dag deråt; men åskan skall utgå från ballongen om den en dag kreverar. Men en sådan rörelse skulle åtminstone synas antyda att förtroende är rådande. Detta är ingalunda händelsen. Alltsammans är ingenting annat än vinningslystnad, spelsjuka, behof af spänning och starka sinnesrörelser, en brinnande törst efter förmögenhet och lyx, som söker att tillfredsställa sig på hvad sätt som helst. Förtroende är icke ens rådande i de reguliera affärerna. Man gör sådana, emedan man måste göra det, men utan kredit. Partierna visa sig icke ännu, men de äro långt ifrån att ha försvunnit. Förtrycket pressar dem tillsammans utan att upplösa eller tillintetgöra dem. De använda tiden att bringa till mognad sina planer, icke betviflande det ju icke på ett eller annat sätt tillfälle skall yppa sig att sätta dem i verket. Nedmylladt blott nägra få tum under jordytan hafva vi, varen förvissade derom, ett fullständigt, nyttl! republikanskt system, med sina dekreter, sina PrA ID tr et PR ne mm me Mm mm må mm Fm FA fat åtgärder fastställda på förband, och hvilket vi skulle få se denna gång uppspira fulit rustadt! om en katastrof inträffade. Hvad som upprätthäller det bestående, det ör att det monarkiska partiet fruktar att arbeta det republikanska partiet i händerna, och att för öfrigt detta sednare, om det icke sjelft hade utsigt att få öfverhanden, skulle heldre försvara det bestående än bifalla det monarkiska partiets återkomst till väldet. . Vi veta äfven ganska väl att vär regering icke inger utlandet något förtroende och att aldrig tillförene våra diplomatiska förbindelger, ehuru öfverdragna med den mest lysande fernissa af artighet och välvilja, varit i sjelfva verket mindre säkra och mindre uppriktiga, och vi inse ganska väl att det måste så vara, Det gifves begångna handlingar, hvilka kunna mer eller mindre förklaras från de stora politiska syftenas synpunkt, handlingar mer och mindre förlåtliga från synpunkten af en stor ärelystnad, men efter hvilkas utförande en furste icke längre kan hoppas att hans ord skall blifva trodt. Ni ser häraf att förhållandena i vårt land Jännu ingalunda arta sig till någon solution,