Aftonbladet – 13 maj 1853, sida 3

wspl 87 I posener vara betaltes in loco med 637, Rthr, 61 wspl 90!,, I gult schlesiskt med 62 Rthr, 90 BE med 62!, Rthr och 89!, med 62 Rthr. Råg oförändradt, 87 B in loca gjordes å 49!, Rthr, 36 I åa 48, Ribr, 82 T pr värea åa 46, Rthr, d:o gr Juni—Juli å 45!y, Rthr. KÖNIGSBERG den 5 Maj. Råg: i trots af de flaua underråttelserna frän utlandet yppas här en temligen liflig efterfrägan, och stora omsättningar hafva egt rum, hvarvid 120123 I villigt betaltes med 50 å 51, sgr, 124126 med 50 å 53, sgr. Nägra mindre partier Hvete om 130 säldes å 75 sgr och 127128 a 70 sgr. Hafra träffade köpare åa 32 sgr och Bönor slutadez å 54 sgr. DANZIG den 5 Moj. Vid värlagerplats vid Weichseln äro nu anlände högst betydliga partier hvete, minst 5000 låster. För nägra dagar sedan säldes 200 läster fiat polskt hvete i tvenne partier, nemligen 60 1. 133 I åa 490 fi. och 40 läster 132 IK a 470 fl. Vidare omsattes på samma gång 50 läster Råg å 336 fl. för 125126 I, 312 fl. för 123 I och a 330 f. för qvalit om 124125 E. Om Sveriges trävaruhandel och de tyska Östersjöhamnarne hafva vi uti en af Tysklands bäst redigerade handelstidaingar pä:räffat efterföljande klagande betraktelser, hvilka i flera bänseenden synas förtjenta af att komma äfsen tili vära läsares kännedom. Artikeln lyder som följer: Det är icke vär afsigt att här lemna en statistik fver den svenska trävaruhandeln, men endast att fåsta uppmärksamheten vid de förändrade förhållanden som deruti hafva inträdt. Vid flera töregäsnde tillfxtlen har det blifvit ädagalagdt att trävaruhandeln på Östersjön och i synnerhet på bertigdömena vuncit en betydlig omfattving; likväl är det icka massorna som vårvid är hufvadsakeo. För ett par tiotal af är sedan vsr neml gen förhällandet följande: Sälänge man ; Holstein saknade jernvägar var det ej möjligt att ransportera det svenska och fiaska virket stort längre ån till kaststädernäs närmare omgifningar, och trä handeln i Kiel och Flensburg m. m. sträckte sig sällan mer än några få mil in i lacdet. Jernvägarne hafva deremot ästadkommit en betydlig utvidgning i denna säval som i så mänga andra handelsgrenar. Numera äro träbandlarne i tillfälle att afsätta och följaktligen ätven att köpa stora partier. Det svenska äfvensom det fiaska virket försändes nu från Kiel anda till Eiben, bvarest man hittills nästan uteslatande var nödsakad att hålla till godo: endast med tyskt furaoch granvirke. De tyska trävarorna kuana emellertid icke uthäfda nägon jemnförelse med de svenska och fioska, emedan de deis äro dyrare och iels sakna den kärnfullhet oci fasthet som utmärxer :raet från de nordliga Östersjölanderna. Trasvaruhandiarne blefvo emellertid gecom jernvägsrae ggade till att draga fördel af den utvidgade marknaden och att ingä i större affarsföretag. Hittills bade de i anseen ie till den jemnförelsevis ringa af sättningen sett sig nödsakade att inskrinka sin hanodel endast till de mindre goda trävaror som lemnas trän det sydliga Sverige eller det s. k. Kalmarvirket. Nu deremot börja de att oftare importera laster från Finland och de nordliga svenska hamnarne, och trä nandeln i hertigdamena har derföre genom denna förändring blifvit i flera bänseenden längt mera tillfredsställande än förut. Men det beror nu på att kuona bibehälla de vunna fördelarne. I England har spekulationen med storartad omfattding riktats på Östersjöprodukter och i synnerhet på trävaror. Det Kahadiska virket har i Eogland förorat sitt monopol och det svenska, som är af fullt ut lika god qvalite och dessutom billigare, erbjöd på samma gärg ett rikt fålt för den engelska spekuladHouslastens Icke heller ha engelsmännen uraktlatit att med ibärdighet och omtanks draga fördel af den nyöppnade handeisgrenen. En mängd engelska hus vafva derföre trän Norra Sverige gjort enorma uppköp af trävaror samt äfven genom att associsra sig med svenska affärsmän tillhandlat sig betydliga skogssträckor för att fällas. Denna konkurrens är för stark för att ej bota träbandeln på tyska Östersjöbamnarne på ett högst betänkligt sätt, och i sjelfva verket börja vi äfven redan att hafva känniugar derataf. Skogarne i Norra Sverige hafva stigit betydigt i värde, och priserna på trävaror haf:a fördyrats . förhällande derefter. I början utgjorde stegringen 5 å 8 procent; sedandess har densamma fortgäti sä askt av man för i är anser dem komma att uppgå ill 40 å 50 procent. Utomdess har denna konkurrens ill följd att ej allensst priserna stiga, utan att äffen på samma gäng de bästa trävaroroa uppköpas af ngelsmännen dels för eget behof och dels för franka marknaden, sä att vi tyskar inom kort torde tå toöja oss med den mindre goda vara, som möjligen kan bli qvar. Uader dessa förhöllanden synes säleles all anledning förbanden till attträvarubandeln pä yska Östersjöhamnarne kommer att äterfalta till sin örra ständpunkt och att man sna:t nog blir nödsakad tt i stället för det nordsvenska virket ätnöja sig med Calmsrvirket, hvilket sistnämnde hvarken i afseendel sågning, buggrisg och öfrig behandling kan på ninsta vis jemniöras med det förra. Äfsen qvalieten och dimensionerna lemnar mycket öfrigt att nska. Följa vi nu dessa farhågor ett steg vidare, så möer oss ännu en annan af icke mindre betanklig bekaftephet. Det finces naturligtvis i hertigdömena en tor mängd konsumenter, som nu en gäng lart sig att ehörigen uppskatta det nordsvenska virkets flerfaliga gods egenskaper och användbarhet, och som forra att fortfaranae få päräkna detsamma, äfven oml riserna skulle nägot swegras. Vi inse dä icke rätare än att dessa konsumenter skola omsider tvingal. len tyska köpmannen att vända sig till engelsmanen, och den direkta handeln, isynnerhet m:d goda rävaror, skall då möjligen efterband falla i händerna: a engelska hus eller deras altierade. I betraktande f den ringa sjelfständighet och den ännu mindre ka-: italtillgang som hos oss yppats för denns handel, näste man ause de förutvämnde förhällanden säsom anska ailvarsamma och förtjenta af den bögsta uppnärksamhet. Ty när först engång den eogeiska flagvän ej ailenast bringar 033 stenkol, tvist m. m. frän ingladd, utan äfven trå från Sverige, sä är det ej! tort värdt att hälla tal om nägon framtida kffardi-! lotta för hertigdömena, utan torde densamma då komma att foruaraude inskränka sig till skutor om l! 0—20 läster för kustfarten. För att nu afvända deu fara, som hotar vär träarubandel, se vi ingen atnan bjelp än att beträda amma väg som för eogelsmävnen medfört så storrtade resultater, nembgen att bilda stora fonder geiom förening af spriddu kapitaler. Sätiamt vi icke kynda oss att bilda bolag med tillräcklig peoningtyrka, mäste vi nödvändigtvis i Norden för ora en erracg, hvilken svärligen kan ätervinnus. Visserli-! Nn synas vi tyskar, mindre än mänga andra natio1eä, böjde för att lära oss inse nyttan häraf, men vi nåste lära oss den sävida vi icke, i trots af all vär erldsbekanta taloch skrifpassion, skola komma att. tå längt efter vär tid. Man skall troligen invänds, ti nigra större kspitalföreaingar icke gerna äro möj-: iza, såframt ej Hamburg kommer oss tll hjelp. Men kr det icke markligt att Hamburg, just i denna för in marknad så vigtiga fråga, visar en fullkomlig liksihlighet? Hvar äro de tider då Hambutg och Lä;eck, för skyddandet at sina bandelsprivilegier i överige, utrustade flottor och förklarade krig? Nu ordrasderemot ej större ansträngningar än att samla ägra stör:e kapitaler för en fredlig verkssymhet, hvil0 lotsar ati lemoa mänga fördelar, — men ul, ger man händerna i kors och ser på åurusom en-; elsmännen, i detta som i mängfaldiga andra bänsenden, troget följa med sin tid, hvilket Yauder deml,