Aftonbladet – 11 maj 1853, sida 3

annat än förhöjda hyror, och hvarje hyresto som ej har kon ntrekt vå längre td och tå told hö ra. Eu sädan bonom en förlust af 50 I saldrig.v Olyckligtvis fir hyresgästen än allmänhet let att betala, ty husegaren är elltid f.rdig att för honom upprepa br de Vautours maxim i en af våra gamla vaudeviller: Då man ej kan betala sitt qvartal, a Bör man ba eget hus, Och hvad gom är gäunu värre för hyre:gästerna, den ena nedrifningen af gamla byggnader följer på den andra. Ni vet att då vi börja på med den saken, så går det raskt undan. Staden har ganska riktigt tyckt. att ormgif ningarne kring de fulländade Louvreoch Tuiieri-palatsen äro ovärdiga Tuilerierna oct Louvren, att den sedvere byggusdens pröktga kolonnad saknade perspektiv, att Theå re fran Qals var på ett afskyvärdt sätt maskerad, ait fosaden på Palais Royal ej står nog friu. och det har blifvit beslutadt att sju elier ätta gator skulle bort til! större eller mindre del. Det är en obetydlighet på 81 milioner, af hvilka staten åtager sig 12 eller 13 och staden det öfriga. I afseende på försköningar och genombryt ningar synes eljest Soimnedepariementets generalräd ha vunnit ena lyftniog i sina 1de-r hvarpå det hittilig endast givit ringa prof Dä det nyligen voerade sju mulioner utv utvidgning a! ais de justice, så utryckte detia råd den äsigt, att domstolens utslar skulle vinna i anseende genom den storartad: prakten i det palats, från hvilket de afkunnades Ni ser att vi aftägenat oss temligen mycke från eken, under hvilken Ludvig den heligt fällde sina domar. För att icke vara orättvi: måste man medgifva att Paris palais de ju. tice befinner sig i ett ö.nkligt tl stånd, och man kan med rätta rikta förebråelser derför mot de föregående regeringarne, men i fa! man vill antaga generalrädets sate, skulle ) följd deraf domarekårens utslag bra länge br saknat allt anseende. Provinsernas municipalråd vilja naturligtvis visa sig icke mindre magnifika, och man hö: cke talas om annat än öfverallt voterad obegränsad kredit i och för mottagningshögtidlgbeterna vid kejsarens och kejsarinnang väntade resa. Det är icke Jängesedan vi voro så begr nsade ji sparsamhet man nögonsin kunde vara. och nu äro vi redan i ful! fart med obegränsadt s Öseri. Men så är det alitid hos oss Jag har ofta upprepar det, vi äro trettiosex folk i ett. E jest, om man lemnar ficansfrågan åsido. och framtiden, som ingen känner, ät de sla ödet, så är det ganska svårt att förblifva hkgiltig för nöjet att se försvinna dessa vedervärdighetier i sten som omgifva vära skönaste monumenter och vanpryda våra vackraste qvarter. Innan kort skola wvi ha det präktigt, och vi räkna på det nyfikna Engiand, på det aristokratiska Rysslnd, på de: appra Sverige o. 8. v., för att till os8s återbära en del af de omkostnader gom vi göra. sjelfva verkei för hela verldens nöje. Medan stenarne förflyttas, resa sig, upp stiga i ryrodeu, är det helt naturligt att jernvägarne mer och mer bemiäkuiga sig jorden. Vi ha i dessa dagar åter fatt en ny jernväg. Den nu ifrågavarande är internationel, det är Lyon-Geneve-banan. Den har blifvit öfveräten ät fransmän och åt den schweiziska gereralen Dufour, med hvilken kejsaren sedan ängie tid är bekant. l Kring denna owätliga rörelse i byggnadsoch kommunikationsväg gruppera gig alla vära: sredit-anstalter och företag för materielta förvättringar. Nitton af våra förnämsta manufakturister i isass ha begärt en revieion af tulltariffen, i ufsigt att gradvis få mildradt detta olycksaige orobibitivsystem, som tvingar oss att ha da-j igt jern för det vi få nöjet dricka dåligt vin. Detta isolerivgssysiem har tjent ut sin tid, och jag är ej utan förboppning att ännu i min tid få se det mer och mer försvinna. Allt detta är ett betydelsefullt tideng tecsen. — Det är fredeh, freden störtande kriget rån dess tron. Til trots för revolutionerna och stundom genom sjelfva dessa revolutioner, hvilka än deras orsaker, förevändningar, former eiler öfvergående resultarer må vara, remträder den menskiga lagen, Det är en föreningsleg. Det gafs en ud då den ingenstädes uppenbarade sig. Det var de barbariska krigens tid. Sedermera upptäcktes det ;f nägra män som biickade krivg sig från fiosofiens och historiens höjder. Nu kan hver som helst ae den med sit blotta öga. För tt göra sig hela den intellektuella och mateiella verlden underdänig har den hädanefter sin tjenst trenne oöfvervinneliga makter: ! ryckpresgen, ångan och elektriciteten. Komner så endast litet förstånd dertill, så skall. var och er, han må nu vara engelsman, vensk såsom ni, eller fransman såsom jag, ch oaktadt det företräde hvar och en för sig an vilja gifva åt London, Stockholm eller Paris, så skall han dock. fatta och inse, att vi ! sjelfva verket, om vi än äro särskilda l!emnar, dock aro lemmar af en och samma rTOpp, menskligheten; att hvad som gagnar der ; na, gagnar den a:dra, hvad som skadar der ! na, skadar den andra, att kriget är en dåra kap, prohibitivsystemet ett värdigt barn af riget, och att det ges endast en förnuttig1 ak, och det är förnuftet. Å. H. p ETEN SNR SEOUL BEE FSA GRAN RNA NINA 6 SCONES VTA DE ANEPTNSONNTE TN