Aftonbladet – 6 maj 1853, sida 2

— Som utrymmet ännu hindrar oss att ur Upsala akademis rektors, professor Bergfalks nyligen utgifna program, i anledning af några utnämnde professorers installation, meddela beräkningen och uppgiften af de nu befintliga sannolika guldoch silfverförråden samt de olika värden dessa metaller haft till hvarandra vid olika tidskiften, meddela vi här inledningen till nämnde inbjudningsskrift: Menskligheten lefver i våra dagar fort, och alla bemödanden att sakta dess fart synas fruktlösa. Detta röjer sig äfven i revolutionernas och de revolutionära rörelsernas historia. Ty knappt är en sådan öfverstånden, förr än verlden hotas af en ny, än djupare ingripande. Och denna följd tyckes aldrig vilja sluta. År 1848 utbröt på europeiska kontinenten en politisk revolution. Den efterträddes snart af den djupaste stillhet. Ty det fanns vid utbrottet män, hvilka sökte bemäktiga sig den stora rörelsen för att gifva den en social karakter och med ett slag afbjelpa lidanden, dem endast långvarigt och ihärdigt arbete kan bota. Och härigenom förlamades den kraft, den i början egde, och lyckades det i Tyskland furstarne att med uppoffring af jordaristokratiens äterstäende feodalrättigheter, och i Frankrike de rika att, med uppoffring af sin politiska frihet, blifva mästare deröfver. Men den sociala byggnad, åt hvars säkerhet den politiska revolutionen sälunda uppoftrades, tyckes icke dess bättre tryggad. Ty midt under det äterställda politiska lugnet fortgär en social rörelse, hvilken, ehuru länge förebygd af afrikanskt och asiatiskt barbari, samt chinesiska statsmäns, jesuiters och möjligen äfven arragoniska kapuciners isoleringspolitik, visserligen är äldre än förenämnda politiska revolution, men likväl först samma är, som denna utbröt, antog ett äfven för den stora allmänheten märkbart, hotande utseende, derpäå, efter att är 1849 af den värsamma ryska regeringen på en punkt hafva blifvit hejdad, samma år och ännu mer det nästföljande på en annan punkt utvecklade en styrka, vida större än den egt, der den stod under rysk kontroll, och slutligen är 1851, samma är franska republiken föll för statskuppen af den 2 December, på en tredje punkt framträdde med en aldrig förr inom så kort tid i sä hög grad utvecklad kraft, — en rörelse med utgängspunkter utom Europa, men med verkningar, som der nogsamt läta sig förnimmas och väcka så mycket större oro, som bajonetterna mot dem synas alldeles maktlösa. Och för denna rörelse darrar en tron, dit flera bliokar med fruktan och hopp äro riktade, än till någon suveräns på jorden, nemligen .guldets, som nu, oaktadt Rodrik Murchisons och Leon Fauchers lugnande ord, af mängen anses i fara, om ej att förnedras till en så föga aktad vara, som i mytheas dagar, ätminstone att nödgas nedstiga längt närmare silfret, och kanske till och med draga detta med sig i ett fall, likt det, som inträffade i slutet af sextonde ärhundradet och början af det sjuttonde, dä begge de ädla metallerna störtades frän den höjd, dit romerska kejsardespotismen och medeltidens röfvarefejder lyft dem. Och derhän har det i detta hänseende redan kommit, att en författare i sjelfva Quarterly Review tör September 1852 med mer än resignation, man kan säga, med glädje och hopp, moiser en sädan revolutionär utgäng, hvarom han anmärker, att de, som äga bestämda iokomster att uppbära, snarare utgöra de luxuriösa klasserna, än de produktiva, att de, fruges consumere nati, mäste bygga hoppet om sin egendoms fruktbarhet på andras idoghet, samt att borgenären och godsherren sällan lida at gäldenärens och landbons välstånd, ehuru man ä andra sidan väl ock kan begripa, huru, under des: sas nedsjunkande i armod, ett ätminstone skenbart ackumulerande af riksdom kan sammanstä med mensklighetens förfall. t : Och likasom ville Försynen just nu grundligare än någonsin inskärpa, huru umbärliga bäde naturrevolutioner och krig samt andra politiska hvälfningar äro för päminnelsen om all jordisk herrlighets fäfängligjhet, är guldproduktionens exempellösa förökande icke idea enda rörelse, som nu med en stor förändring hotar de sociala förbällandena. Jemte denna rörelse