Aftonbladet – 3 maj 1853, sida 2

manträffande med sin hustru och dotter, det förhållandet att Madeleine genom Jeans återapptri ie befinves vars tvägift, äro de förvällanden krog hvilka skådespelet derefter vänder sig. I sin uppröcning företer stycket, såsom läsaren härat finner, ingen särdeles originalitet. Det påminner starkt om åtskilliga ndra arbeten i samma geme, synnerligen det härstädes lör ett par år sedan gifna skådespelet Paj2zz0,, der temligen likartade känslor och förhållanden blifvit tecknade. Författaren har dock förmått att, synnerligen i de sista akterna, i hög grad spänna åskådarens intresse genom att låta utsigterna för framgången af den enes: och andres planer skiftevis luta än åt ena, än: åt andra hållet. Fiera scener af god effekt, och hvilka synnerligen taga skådespelarnes förmåga i anspråk, förekomma äfven, och de spelande löste deri sina uppgifter på ett gauska utmärkt sätt. Man skulle mot stycket kunna anmärka ett utarbetande af karaktererna så att söga alltför mycket i detalj, samt i samband dermed anbragta scener som sakna tillräcklig dramatisk iiflighet, och hviika onödigtvis förlänga skådespelet. Årskilligt torde derföre kunna borttagas eller förkortas utan att rubba något i karaktersteckningen eller handlingens utveckling.