Aftonbladet – 27 april 1853, sida 2

taf Hogher mot mig anställda talan om ansvar för ! let jag skall Hafva honom förnärmat mi, m. ; Dervid bör jag först anmärka, att kärandens stäm: ning är en förvrängd och till stor del diktad fram-i ställning af det samtal, som utgör föremäl för äta-l et. I stället för att i den dialog han uppställt sanl: ningsenligt intaga mina till honom samtalsvis gjorda l srinringar om skyldighet för Tidskriftens redaktion, att öväldigt referera utgången af det slutligt afgjorla mälet angående ingeniören Schultz, genom hvilka jag steg för steg gjorde äskädligt att sådant var en oafvislig pligt, förbigär han allt detta, och lägger i sin egen mun en mängd mödosamt tillkonstlade fraser, samt i min, här och der nägra afbrutna ord, framför allt oqvädinsord, beggedera lika oriktigt, ehuru ett och annat verkligen fäldt yttrande —men merendels på orätt ställe — blifvit inflickadt. Utoml de inre kännetecknen på otillförlitlighet,. som stäm-, ningen sälunda innebär, bestyrkes detta -mitt omdöme af alla de vittnen, som kunnat i någon män redogöra för samtalets detaljer. Det skulle leda till för mycken vidlyftighet att fullständigt genomgå och yttra mig öfver de aflagda vittnesmälen; det torde ock vara obeböfligt, enär domåren, thy förutan, icke lärer missledas af de islutpäståendet gjorda ansträngningar att af vittnesberättelserna framtvinga det för ätalets framgång mest gynnande innehåli..: Jag inskränker migj derföre till att fästa uppmärksamheten på följande. Öfver-ingeniören Ramsten, som genast efter ifrågavarande tilldragelse tecknat sig till minnes hvad som förelupit, har af det förda samtalet fått i sitt protokoll tillsammans: sex ord, hvilka, huru man än sammanställer dem, omöjligen läta bilda sig till mening, och följaktligen innehälla ingenting isak. Hrr Södergren och Wahlberg hafva egentligen blott i allmänna ordalag kunnat redogöra för händelsen, den de ingalunda fullständigt förvarat i sitt minne. Att den förre — dock med reservationen: nenligt sitt omdöme, ansett käranden hafva blifvit af mig på ett förolämpande sätt tilltalad, visar endast att vittnet för tillfället fästat sig uteslutande vid tillrättavisningen, icke alls vid dess orsak; ty hvarje tillrättavisning, den må ske, säsom här var händelsen, konversations-vis, eller på hvilket annat sätt som helst, blir förolämpning, om den lösgöres frän sin orsak, eller om denna är ogiltig. Hr Källströms vittnesmäl är mera en enskild opinionsyttring, än en berättelse om hvad som händt, i hvilket afseende han haft föga att med bestämdhet andraga. Att vittnet ej riktigt uppfattat samtalet, visar sig ibland annat-deraf, att han yttrat, det jag förebrådde Hogner för det han var utgifvare af Tidskriften, enär en sådan förebräelse, efter hvad hela förhandlingen i målet tydligen ädagalägger, aldrig varit i fråga. Den oriktiga: uppfattningen -har ocksä en nära liggande. förklaringsgrund i vittnets sannolika obekantskap med samtalets föremål. — De vittnen åter, hvilka kunnat nägorlunda fullständigt redogöra för ämnet, äro hrr Helander, Krusell och Schultz. Den sistnämndes vittnesmäl har käranden dels velat undanrödja, dels åberopat, allt efter omständigheterna, det förra på grund af vittnets svaga hörsel, under det öfveringeniör Ramstens. vittnesmäl, ehuru han är i högre grad besvärad af samma olägenhet, tillägges en synnerlig vigt. Det är dock klart, att en person med svag hörsel kan viltna lika sanniogsenligt som den, hvilken är med större hörselförmäga utrus:ad; ty begge skola ej vittna annat än hvad de verkligen hört. Hr Schultz kunde ock sä mycket lättare uppfatta samtalet, som han för tillfället uppehöll: sig helt nära, mähända närmast, intill de samtalande. Att jag mot käranden skall hafva nyttjat oqvädinsord, af hvilka hans, med fantasiens tillhjelp bopkomna dialog har ett så rikt förräd, är på intet sätt bevisadt. De ingå ej heller i mitt bruk af språket. Det äterstär säledes, såsom aldrig förnekadt, följaktligen ej heller i behof af bevisning, dels tillrättavisningen och dels utvisningen, eller såsom det i ståmningen heter, utkörningen,. Jag torde först få affärda den sednare delen. Hela -berättelsen om min föregifna befallning till käranden att inställa sig hos mig, för en honom äliggande föredragning, vägrandet att låta honom föredraga, och de derpäå följande hotelserna, är en sä förryckt historia, att jag au inskränker mig till det förklarande; att jag icke för nägon slags föredragning befallde honom till mig; och att hötelserna äro reni af uppdiktade. — Utvisningen äter skedde genom be. stämd tillsägelse att genast aflägsna sig, dertill jag fann hans uppförande gifva mig fullt fog. Hurule: des käranden derefter retirerade, om han behagade gå baklänges, eller på nägot annat sätt, — deräj egnade jag nalurligtvis ingen uppmärksamhet. Jag hoppås att oqvald förblifva i besittning af rättigheter att från mitt rum utvisa hvar och en som förhäller sig oskickligt. Att en sädan rättighet är allmänt vedertagen har kärandea sig nogsamt bekant. Nu om tillrättavisningen. Käranden är ansvarig: utgifvare för ofvannämnde tidskrift; som har sin officiella afdelning och jemväl i öfrigt röjer egenskapen att, i sin sfer, vara officiell: Sedan öfverdirektören vid landtmäteriet på förmenta skäl dömt ingeniör Schultz tills vidare förlustig rät tigheten att säsom ombud i kongl. general-landtmäteri-kontoret läta sig bruka, blef detta beslut i Februari-häftet af tidskriften för 1852 offentliggjordt, genom införand: under rubrik: Öfverdirektörsembetets vid Landtmäteriet expeditioner, hvilka äro af ett allmännare intressen, af följande: Till Kongl. Maj:t sunderdäni.st, angående ingeniören F. A. Schultz punderd. besvär, i anledning af öfverdirektörens vid landtmäteriet beslut dena 29 Noveraber 1851, hvarisgenom Schultz tills vidare betagits rättigheten at såsom ombud i Gen.-landtmäteri-kontoret läta sig bruka,. Efter det nämnde beslut, hvilket ej kunde undgå att göra ett obehagligt intryck på alla som kände beslutets anledning och föremål, blifvit af Kgl Maj:t förklaradt obefogadt och undanröjdt, blef tid. skriftens publik i Aprilhäftet afspisad med en notis, under rubrik: Officiella underrättelser , om avkomster laf ett-kongl. bref angäende ingeniören F.A. Sculiz labesvär om rättighet för honom att läta sig bruk: osäsom ombud vid General-landtmäteri-kontoreta. Til de känslor som det undanröjda och redan af mång: kända beslutet framkallade; kom nu förvåning och indignation ötver detta sätt att bäde offentliggöra oci dölja; offentliggöra skymfen, men officiellt dölja upp rlrättelsen, hvilket desto heldre föreföll uppsätligt, son -jemte högstberörde kongl. bref flere andra sädan: ;lomnämndes, alla, ehuru jemförelsevis af mindre vigt I med kort uppgift om ärendernas utgäng; blott för de ofvannämnda målet gjordes derifrån undantag. De vidriga i denna procedur blef ännu mera. påfalland vid kännedom derom att tidskriftens ansvarige utgif lvare var den så härdt förfördelades tjenstekamrat l Att jag, ej mindre än hvarje annan med någon rätts :I känsla, -hyste ogillande mot-ett förfarande, som va lika nedsättande för verket, som hittills oerhördt, bö ej förtyckas. Jag hoppades. dock att vederbörand skulle, vid närmare besinning, godtgöra det förelupna livarom jag trodde den. officielle skulle frän behörig bäll få en erinran, som ej kunnat undgå att ögon blickligt efterkommas. Denna förväntan blef likvä bedragen. Tystnaden fortfor..; Om det förut fög :Ifanns rum för tvekan om det anmärkta förfarandet uppsätlighet, så kom nu till detta uppsät ett lik r motbjudande trots mot hvad, efter mitt omdöme, he a — k ) d