Aftonbladet – 23 april 1853, sida 1

tar, som nedhänga utanför bodarne, och hvarpå i kinesiska karakterer, som alltid skrifvas i rader uppifrån nedåt, angifvas handelsmannens namn och varor. På litet afstånd få gatorna derföre utseendet af att vara dekorerade med röda sidokulisser, som ingalunda förminska det teatraliska i hela den lifvets komedi; som spelas åskådaren under ögonen. Hör framskyndar den fete, den magre, den reslige, den kortväxte, den i siden välklädde eller af trasor halftäckte kinesen, alla om hvarandra, skyndsamt eller långsamt, affärsvigtig eller dagdrifvarelik; och om någonsin det är ett stort nöje att blanda sig med en folkhop och studera de olika ansigtsuttrycken, ställningarne, ja lynnena, så vidt de uppenbara sig i det yttre, så är det i sanning här. Sä lika kineserna synas, jag har förut anmärkt det, genom att i snitten af kläderna :bära samma grundförm, så olika äro de dock i hvarje annat afseende. Äfven anletedragen variera på det mångfaldigaste sätt, jag har här sett riktigt ståtligt sköna drag och derjemte vederstyggbgt fula, nobla och älldagliga; godsinta och bofaktiga. Här tröttas örat af kuliernas (de arbetånde bärarnes) oupphörliga skri, makande undan den sammanträngda mängden än för en ståtlig palankin, hvari någon förnäm eller beqväm framkånkas, än för nägra balar eller andra varor, som transporteras på de båda ändarne af en öfver de nakna axlarne hvilande bambukäpp. Här ser man ett långt tåg af blinda barn, gubbar och käringar; det anföres af en liten -geende unge, och hvar och en af de olycklige bär i sin hand tvenne bambubitar, dem de idkeligen slå emot hvarandra, medan de under en entonig sång i bodar och af de förbigående tigga en ringa allmosa. Antalet af dessa blinda är förvånande gtort; och deras efterhängsenhet lika förvånande. Jag våärnog