Aftonbladet – 23 april 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 23 Aprik Redän någon tid innan H. M. Konungen återtog riksstyrelsen hafva åtskilliga berättelser bär varit gängse, att H. M. nu skulle komma att utnämna flera nya adelsmän. gamt äfven utdela friherrlig och greflig värdighet, och man har till och med omtalat att förlänande af excellenstitel eller utnämning till en af rikete så kallade herrar skulle ske. Det skulle således blifva ett fullkomligt frånträdande af det system som Konung Ostar i detta fall hittills följt samt en återgång till de gamla goda tiderna. Genom de nyg inympningarne skulle riddarhuset gifvas förypgrade krafter och BKos de ofrälse åter väckas en länge sedan förgäten längtan att upplyfias i den utkorade sambällsklass, som framför alla andra förmenats skola gifva stöd och glans åt tronen. Korteligen: om man för några år tillbaka allvarsamt ifrågasatt att skilja adelskapet från alla politiska och medborgerliga företrädesrättigheter eller med andra ord upphäfva det afsöndrade kastväsendet, så skulle gu de nya åtgärderna blifva raka motsatsen härtill eller ett nytt befästande af samhällsbyggnadens gamla former. Lyckligtvig hafva händelserna ännu ej gifvit någon bekräftelse af dessa rykten, och vi vilja hoppas att den framgent kommer att saknas. Väl tillstundar den 28 Aprilj då man har att förvänta en talrik utdelning afstjernör och band, men dervid torde det också stanna. Icke frukta vi att vårt föråldrade och skadliga klassväsen skulle vinna några synnerligen inflytelserika motståndskrafter emot -dennya tidens fordringar; i fall dess leder förstärktes med några nya adelsmän, friherrar eller grefvar; men en dylik åtgärd vore dock högst impopulär. samt nära nog en protest emot de önskningar och förboppningar om samhällsreformer; som större delen af nationen länge hyst. Åtgärden skulle dessutom erhålla karakteren af en öppen anslutning till den fu pågående politiska reaktionen inom de stora rikena på kontinenten, ehuru samhällsställningen inom dessa riken icke är sådan, att den bör uppmuntra till efterföljd. Att några sådana planer verkligen varit å bane tro vi oss emellertid veta, och vi hafva till och med hört personer uppgifvas, hvilka varit påtänkte tiil förstärkning af riddarhusets leder, men som undanbedt sig en sådan ära. Om förhållandet skulle vara; att de mest utmärkte bland landets ofrälse män icke äro benägne för den ådeliga förvandlingen, så är väl detta också ett temligen iydligt bevis på, att en sådan förvandling icke passar vår tid. Att hvarjeharda lycksökare finnas, som med längtansfulla blickar se efter adeltuniformen, kan visserligen tagas för afgjordt, men det är ej från det hållet som adelskapet kan förvärfva sig någon lyftning. ; Väl har under konung Oscats tegering förut utdelats ett adelsdiplom, nemligen ät hr Sands strömer, men det är tillräckligt bekant att orsaken härtill icke var någon anban, än att den nye adelsmannen skulle få. tillfälle ait inom vär ståndsrepresentation försvara det högst förtjenstfulla förslagettill den stora grundskattereformen. Det var detta särskilda skäl com föranledde nämnde adelskap, och det tillkom hvarken för att förstärka riddarhuset med en ny ätt eller för ait åt en ny ätt gifva den högre glans, som frälsenaturen fordom medfört, ehuru hr Sandströmers förtjenster erkänts vara af den beskaffenhet, att de kunnat berättiga till upphöjelsen. Men hvar finnas nu de utmärkte män, som nafva stora och vigtiga reformförslag att på iddarhuset försvara och som af sådan anledning borde få plats på riddarhusets bänkar, ikasom förhållandet var-med br-Sandströmer?