Aftonbladet – 18 april 1853, sida 2

och syntes mycket förnöjde i nådens solsken, som utstrålade genom den lilla gluggen från hans majestät. Detandra huset innehöll drottningarne oeh hofdamerna, skrynkliga, torrskinnade gamla ugglor, och det tredje de unga telningarne af den vördnadsbjudande konungastammen. Ingen af dem egde det ringaste för sin höga börd utmärkande, utom det att flertalet af dem glänste af den gulaste, mest illaluktande kokosolja, hvarmed de insmort gin svartbruna hud. Äfven hos dem bemörktes det samma, hvarmed jag sett minst trefjerdedelar. af det simpla folket behäftade, nemligen en vederstygglig grågul fjällig hud liksom af torkande spetälska, och oformligt uppsvällda, af knöliga utväxter fullsatte, otäcka ben, hvilken, sjukdom (elephantiasig), i dessa sydliga: trakter är mycket allmän och flerfaldiga gånger förut under resan blifvit iakttagen. Efter detta besök vid ett af de Karolinska hofveny hvilket sannerligen gaf icke få anledningar till uppbyggliga betraktelser om krönt prakt och höghet, medfödd fursteglans och dess tillbehör, paddlades min kanoe längre fram till en annan vik, i hvars botten befann sig en en märkvärdig ruin, som jag önskade närmare betrakta. Här stodo qvarlemningarne efter en betydligt vidlöftig byggnad, fördelad i flera gårdar, omgifven af 12—20 alnar höga och mer än 3 alnar tjocka murar, och sammanfogade af 5-kantiga 23 alnar långa basalt. pelare, med en mängd sidohvalf och gänge; derunder. Det tycktes ursprungligen aldrig hafvö varit fulländadt, men af det som fanns va allt nu nedfallet och öfvervuxet -med träd, buskar och slingerväxter. Det är onekligen någonting högst eget, att här midt ibland en, som det tyckes, svag menniskomassa, ien trakt. der naturen råder i all sin ursprungliga vild. het och intet bär spår af konstfulla arbeten, utan blott af naturtillståndets enkla behofoctk deras enkla tillfredsställande, finna qvarlem