Aftonbladet – 18 april 1853, sida 2

LITTERATUR, Sveriges tonkonst och melodiska nationaldikt af Abraham Mankell, musikdirektör och ledamot af kongl. svenska musikaliska akademien. Den lilla volym hvars titel vi här angifvit ir en samling af smärre uppsatser dels öfver svenska. tonsättare och sångare, dels öfver andra: ämnen, som sammanhänga med-tonkonstens historia i Sverige; större delen af dessa appsatser hafva förut varit synliga i en daglig tidning; de framträda här i en öfversedd form, tillika med några syskon som förut icke varit offentliggjorda. Grundtanken i den lilla skriften är att göra rättvisa åt den melodiska rikedom som är svenska nationens vackra tillhörighet. Författaren genomgår våra nyare tondiktare, Nordblom, Geijer, Lindblad, Crusell, Wennerberg och flera, och hos -alla finner han en afundsvärd lätthet att frambringa melodiösa motiver. Han glömmer dervid icke heller den -garala folkvisan, och såsom en scoda till den flödande. beundran, hvarmed han förherrligar de musikaliska anlagen: hos vårt folk, framgår den anmärkningen: när simpla bönder kunnat uppfinna sådana melodier som Neckens Polska, Liten karin, Kristallen den finax 0. 8. v. huru högt måste, då. ej svenska nationen i dess helhet stä öfver alla andra folk i musikaliskt hänseende. z För att rätt fritt kunna få ge luft åt sitt öfverflödande hjertas. hänförelse, har författaren i de ord, hvarmed boken tillegnas konung Fredik VII af Danmark, erinrat om den af oss svenskar gerna förgätna omständighet at! ban, ehuru tillhörande-oss genom sin mannaålders verksamhet lika mycket som genom sina sympatier, genom sin födelse och sin första ålder tillhör grannlandet. Måhända har ban på detta sätt velat skaffa sig rätt att med fullare händer ur sitt välvilliga inre ösa berömmelse öfver allt hvad som hör till svensk tonkonst, och ändå undvika förebråelsen föl ett sjelfkärt upphöjande af sitt eget lands för träfflighet. . Vi skola emellertid icke släppa br Mankells bredt uttalade förtjusning. öfver .;svenska folkvisan utan en liten anmärkning. Det uppre: pas så ofta och så tanklöst, att Sveriges na: tur är så full af melodiska ljud, af musikaliska tankar, att bondspelmannen, jägaren elle vallbjonet endast behöfva gapa, för att kom: ponera. de herrligaste motiver, hvilka då fö namn af folkvisor. Kunde vi emellertid: följa dessa beundransvärda melodier några hundre år tillbaka, skulle, vi utan tvifvel fiona de flest: om ej alla uppsprungna i sinnen rika på der tidens högsta bildning och uppförda i de för nämas salar långt innan de blefvo hyddorna egendom. Ty sälunda är det som odlingen: former vandra från de högsta samhällsklas serna till de lägsta, långsamt och sekelvis, åt: minstone hittills. -Hvad som i närvarande dag skulle kunna kallas litterär smak och odling hos vår allmoge, har varit våra högre klasser uteslutande egendom under 15 och 16 hundra