Aftonbladet – 15 april 1853, sida 2

ig så får tala, uppfylla en nådig Konungs Vviljas. idare är så tillställdt; att landshöfdingen Du Rietz pm var närvatande, framlemnar, på uppmaning att rst afgifva sin röst, ett längt skriftligt anförande, vari andrages, ait K. Maj:t icke allenast en gång krifvit till honom såsom embetsman, utan äfven seermera i ett handbref uttryckt detsamma som brefet till borgmästaren innehöll. Läåten nu se, hette et, att inga olofliga egna afsigter styrt detta val. )m de fördenskull röstade på W., så förvärfvade e sig Guds välsignelse, Konungens nåd, sina sametens frid, sina sitmens lugns m. m: Man ser af lessa ändlösa och osmakliga preludier, att fruktan ar stor att icke sä lätt vinna det höga spelet: Emelertid voro i choret ett antal med nämnde herrar likänkande uppställda, som skulle åvägabringa den skade acklamationen. FProtckollet upptager, att på rägan, om församlingen ville ha Wingäård till domrost, svarades med ett högt ja, och på sammå räga förnyad, om valet var enhälligt,, svarades ter ja, och hördes tillika utrop af: Gud välsigne Conungen!, Deremot nämner prötokollet icke ett rd om huru hela den öfriga församlingen ropade öfs erljudt nej. Urmakaren Lor. Simson med flera aktingsvärda församlingsmedlemmar framträdde med örklarandet, att valet var ölagligt, och yrkade att let mätte gå om igen och ske genorå ömröstning: Detta vägrades envist. Oron blef stor och allmän, ch det gäste i sinnena. Protokollet slutar med dessa rd, att magistraten fördenskull med flere af församlingen HKastigt äåtskildes,: Det i protokollet, såsom det syngs, först vid justeringen tillagda ordet hastigt är mycket betecknande. Förhållandet har rerkligen varit sädant, att en del af den uppbragta nenigheten visade hotande ätbörder och började med wrmstyrka söka upprättelse för våldet, begånget af srättvisans tjenaren. Desse funno dä för godt att så skyndsämt sår möjligt aflägsna sig, och en af dem, som var ärligare än de andra oöH synes ej ha sams ,yckt till deras råd, nemligen rädmanner Butseh, då han qvarstannade med sitt bättre medvetande, fiek till en del umgälla hvad kamraterna förskyllat. Till ntrigspelets fulländning hörde, ätt ett ombud stod färdigt att med dei hugreliga underrättelsen öm , Wingärds enhälliga kallelse genast begifva sig af till Stockholm. Den sä snöpligt besvikna pluraliteten, som på förhand visste tillställningen, ehuru ej anande att skamlösheten skulle draga af med så stor seger, sände sedan sina deputerade. När dessa fingo företräde för den nådige Konungen, mottogos de af honom hastigt med det vänliga beskedet: Jag vet hvad j viljen, J kommen för att tacka mig för det jag utnämnt. biskop Wingärd till eder domprost. Hvad hjelpte det då att de hemmavarande inlade sina protester mot magistratens beteende? Redan dagen efter valet inkom en förklaring med en massa underskrifter, protesterande mot valets olaglighet. Dagen derpå likaledes med ett ännu större antal röst: egandes underskrifter, bland dessa de för sin redbarHet allmänt aktade bandelsmännen G. B. Santesson, Jonas Kjellberg, T:-B:Plank m. fl. . Uti Kjellbergs särskildt inregistrerade memorial heter det, att icke allenast bans eget bästa... utan tillika den myckna jämmer och klagolåt, som hördes, och de tusentals heta tårar som fälldes vid det tillfället,, att Wingärd blifz vit. förklarad vald mot all lag och rätt, bevekte honom att inlägga denna protest. Ännu nägra veckor derefter inkom en tredje. förklaring, jemväl af mänga underskrifven. Alla dessa klagande hade begärt besvärshänvisning, och de sistnämnda yrkade att magistraten mätte dröja med ärendets expedition, så länge valet var omtvistadt. Den sednare begäran vägrades af lätt begripliga skäl, medan den förra bis fölls, enär magistraten väl visste hur pass mycket en besvärshänvisning i detta fall kunde uträtta. ) EINE a