Aftonbladet – 15 april 1853, sida 2

WIERVUSEIERMARRUEEPSSSRER a a NG Ngn RR amen anor Oliveblad af Elihu Burrit. En nation af nationer. sEnidag skall kommå, lå krig skall synas så absurdt och omöjligt nellan Paris och London, mellan S:t Petersurg och Berlin, mellan Wien och Turin, som let nu skulle synas mellan Rouen och Amiens nellan Boston och Philadelphia. En dag ska comma, då Frankrike, Ryssland, Italien, Engand, Tyskland, ja, alla Europas länder, skola, tan att förlora sin ärofulla individualitet och sina nationella egenheter, förenas under en nögre enhet i ett enda stort europeiskt fredsörbund, just såsom Normandie, Bretagne, Burgund, Lothringen och Elsass blifvit förs nade under Frankrike. En dag skall komma, Jå det enda stridsfältet blir torget fylldt med handelsvaror och själen fylld med nya ideer. En dag skall komma, då kulor och bomber blifva ersatta af omröstningssedlar, af folkens allmänna rösträtt, af en vördnadsvärd styrande senat, som skall vara för Europa hvad parlamentet är för England, hvad Förbundsdagen är för Tyskland, hvad den lagstiftande för samlingen är för Frankrike. En dag skall komma då kanoner skola förevisas i offentliga museer just som man nu der förevisar tortyrinstrumenter, och menniskorna skola förundra sig öfver dylika pjeser. En dag skall komma då de två mäktiga grupperna, Amerikas Förenta Stater och Europas Förenta Stater, skola ställa sig midt emot hvarandra, räcka hvarandra trogna händer öfver oceanen och utbyta produkterna af sin handel, sin industri, sin konst och sin intelligens. Att upprödja länder, befolka ödemarker, förbättra skapelsen under skaparens ögon och förena för allas bästa de två oemotståndliga och oändliga makterna — menniskornas . brödraskap och Guds makt — blir deras gemensamma arbete. Det är heller ingalunda nödvändigt att fyra århundraden skola förflyta innan denna dag kommer. Vi lefva i en snabb tid, i den mest skyndsamma ström af händelser och idder som någonsin fört menskligheten med sig; och under det tidehvarf hvari vi lefva, kan ett år utföra ett århundrades verk.. Victor Hugo. Krig är ett oerhördt brodermorda! utropade en utmärkt fransman, hvars hjerta fattat sanningen att alla menniskor äro bröder, huru olika än deras fädernesland, färg eller förhålländen må vara. Och hvad som föröker grymheten och galenskapen af detta brodermord, är det faktum att nio-tiondedelar af de menniskor, som drifvas till slagfältet för att döda eller dödas icke känna stridens orsak. Soldaterna äro maschiner i styrelsernas händer. En gammal. engelsk soldat med träben visade en dag för en gentleman, hans hustru och sexåriga son en plan af slaget vid Waterloo. Innan den stympade gamle mannen hade slutat sin förevisning, vände barnet sig till sin fader och frågade med en öfverraskad ton: — Men, pappa, hvad slogos de om? Fadren, ehuru en beläsen och intelligent man, var okunnig om krigets orsak och ändamål, och hänvisade gossen till hans moder, som vari samma predikament och icke kunde besvara frågan. Rodnande öfver sin okunnighet hänvisade föräldrarne barnet till den gamle soldaten, som hade tagit en verksam del i slagtningen och förlorat ett ben i den. Gossen vände sig till den gamle mannen, och sade i sitt bjertas skuld : Vill ni vara så god, sir, och säga mig hvarföre de slogos? Den gamle soldaten, lik nio-tiondedelar af dem som utgjutit sitt blod vid Waterloo, hade aldrig efterforskat orsaken och ändamålet med kriget och denna dags grymma blodbad. Han runkade sitt hufvud med en bekymrad min, och utropade derpå: Jag vill bli hängd om jag kan säga det. Krigisk ära. Hvilka nationer hafva stridt mera och vunnit flera segrar än fransoser och engelsmän?. Hvilka riken kunna uppvisa flera kanoner, maskätna svärd och andra trofeer tagna i krig? Hvilka nationer ha bortslösat mera blod och skatter för militärisk ära, och hvilka ha mera rättigheter att vara stolta ötver den? . Men, hvilket är verkliga värdet af denna ära för de begge ländernas arbetsklass? Hafva deras vilkor blifvit förbättrade af alla de slagtningar som hållits under de sista sextio åren. Har deras sociala ställning blifvit iringaste mån förädlad af hela denna militäriska ära? Gå och fråga den engelska arbetaren om han har vunnit någon verklig fördel af alla de fältslag, der den brittiska fanan svajat, och Ihan skall utan tvekan svara, Nej! Och äns dock kostar denna ära Englands folk hvarje år tjuguåtta millioner pund sterling, eller ett I pund för hvarje man, qvinna och barn i Storbritannien. 5 ; Krigata dyrhet. I enskilda lifvet ha stora förmögenheter gått förlorade derföre att man för tidigt sökt domstolarne, och tusende ha