Aftonbladet – 15 april 1853, sida 2

SEA SRS TURE BÄRAS Sep Sa ft KT. Ett prestval under Gustaf II:s tid. h Enhvar känner numera statskyrkans tillstånd i under Gustafs III:s dagar och huru med prestI ägenheter då vånglades och drefs köpenskap. rs stora pastorat på Dalsland såldes på her: ig Fredriks begäran åt en Piscator såsom beI alning för galonerna på musikanternas paradmiform vid Westmanlands regemente, hvarsy ;hef hertigen var. Baron Evert Taube bad : ungen draga fram sin bror, en f.d. löjtnant. I Konungen svarade: pAlla tjenster äro förenade : med ackord och någon mera lönande inkomst: vinnes sent både på den civila och militära vägen. Jag kan således ej på det sättet bjelpa honom; men vill han bli prest, skall hans lycka : snart vara gjord. Och f. d. löjtnanten, fri-, herren och fritänkaren var inom kort öfver-. bofpredikant, pastor i Stockholms storkyrka. och ordensbiskop. Arvika konsistoriela pasto-! rat bortgafs af Gustaf i Parma till en 28:årig! prest utan förslag och val. Grefve Schwerin fick Sala vid 24 års ålder. Smålands största pastorat, Alsheda, bortgafs på rekommendartion af Stenborg i Gustaf Wasas teaterdrägt.. Pastoratet dernäst, Skatelöf, tillföll en kaplan utan kunskaper och skicklighet, på förord af fröken Koskull. Tredje pastoratet, Jönköping, tillföll en hofprest under trettio år, som i en; skolexamen höll hebreiska bibeln upp och ned, dessutom i mycket klandervärd; m. m.; m. m. Ungefär lika samvetsgrant gick man tillväga, då det var fråga om intriger vid prestval. Då domprosteriet i Götheborg var ledigt och man önskade att biskop Wingård skulle få förena detta embete med biskopslönen, vågade man ej direkt trotsa ett så stort samhälle, utan val skulle i laga ordning föregå. Om de skamlösa tilltag som vid och efter detta tillfälle förekommo berättas. i sist utkomna häftet af Biografiskt Lexikon följande: När domprostembetet uti Götheborg i ledigheten efter d:r Ekebom skulle 1785 tillsättas, anmälde sig eller anmäldes ett temligen stort antal sökande, bland dem en och annan utmärkt man. Biskop Wingärd sällade sig till dem först sedan en kunglig skrifvelse hunnit införväntas, som försäkrade vederbörande om K. M:ts bifall eller rättare önskan till förslaget att biskopseller domprost-embetena denna gäng förenades i en person. Denna skrifvelse, från E:-Schröderheimytill kommersrädet oeh polisborgmästaren i Götheborg Petersson (justitieborgmäst. hette Brusewitz), är af så märkvärdig art, att derur ord för ord må följande anföras. Deri förmäler hr statssekreteraren, hurusom H. K. Maj:t blifvit underrättad, att vid nuvarande ledighet af domprosteriet i Götheborg en stor del af stadens invånare torde af kärlek och tillgifvenhet för stiftets biskop H. H. Wingärd vilja kalla honom till domprost och jemte biskopsembetet sämedelst anförtro honom domprostbeställningen, men att nägre deribland törde hysa den farhägan att på detta sättet dessa begge embeten skulle för alltid bli förenade och stadens privilegier vid domprostembetet försvinna. Men som allt. intrång i privilegier är vida skiljdt från H. Maj:ts nädiga afsigt och en sådan impression kunde betaga församlingen en fullkomlig frihet vid detta tillfälle att visa förtroende för en man, hvilken K. Maj:t med nåd och ynnest alltid omfattat och hvars förmån alltid är K. Maj:t be2xagelig, så har hr statssekreteraren undfått nädig befallning att om K. Maj:ts tänkesätt både underrätta hr borgmästaren och jemväl uppdraga honom att derom förständiga församlingens invånare, lärande K. Maj:t, om händelsen inträffar, sjelf gifva församlingen den försäkran, som för framtiden betager all fruktan och ovisshet i detta ämne. I kraft af denna kostliga skrifvelse tog Wingård sitt hittills hindrade men länge påtänkta, steg, och, heter det, som hr biskopen tror genom de från höjden undfängna krafter sig äfven kunna detta embete förestä, han alltså såsom sökande sig anmäler,; ästundande att få Längfredag till profdag, hvilket naturligtvis beviljades. Kom sä den märkvärdiga valdagen den 22 April. Visst ha vid prestval hänliga gyckelspel ofta förekommit, men sällan har väl ett fullständigare blifvit uppfördt: -Ordföranden, merbemälte borgmästare, ansäg sunderdänigste pligtskyldighet fordra, att Schröderheims skrifvelse upplästes före valet, ehuru den förut på allt möjligt sätt blifvit kungjord och känd. Derpäå tager han munnen full af förmaningar till den församlade menigheten, att läta valet försiggå med inbördes vänlig, stilla och broderlig förening. Sedan han pathetiskt till och med yttrat: Herren förtrampe satan under vära fötter, afstyrker han på det högsta dval genom omröstning, hvilket skulle medföra den söndring, som skulle förtörna Gud, misshaga vår Inädige Konung och sätta en fläck på denna församTing, som alltid tillförene så ställt sina val, att de vunnit en nädig öfverhets höga behag och stadfästelse,. Ändtligen efter så mycken födslovända skal! fostret fram. Som jag är öfvertygad, att flere med mig hysa samma tänkesätt o. s. vV. så vill jag På -magistratens vägnar föreslå någon person, hvilkens lenhälliga utnämnande kunde komma under öfverläggning och vid hvilken öfverläggning jag hoppas. -latt den enfaldigare läter sig af dem, som mera insigt ega, vänligen underrättas och upplysas. Samma Iperson, som jag sälunda föreslå vill, blifver — H, JH. biskopen m. m. J. Wingärd. Sedan biskopens Iförtjenster blifvit vederbörligen, fast i korthet, upp-Irepade, tillägges, att församlingen har allt skäl att a Liskonen sin enhälliga röst, och dymedelst, om