Aftonbladet – 13 april 1853, sida 2

ar N. BR. Munck af Rosenschölds i Lund ryckeri utkommande tidningen Nya Fäderneslandets, i anledning af enisamma tidning för den 18 Mars införd artikel under rubrik : sAnfallet emot Österrikiske kejsaren ur bref från utlandet, hvilken artikel justitiestatsministern ansett innehålla smädeliga och förgripliga omdömen och yttranden om nu regerande kejsaren af Österrike. —R— — Summarisk uppgift till svenska läkaresällskapets protokoll tisdagen den 12 April 1853, angående sjukdomstillständet i hufvudstaden under sistförflutna vecka: Sjukdomsfreqvensen oförändrad. Allmännast hafva förekommit: frossor, katarrher, lunginflammationer; dernäst: vattkoppor, halsflusser, rheumatismer och gastriska febrar; mindre allmänt: kikhosta, diarrheer och nervfebrar: spridda fall af rosoch skarlakansfeber. På kgl. Serafimerlasarettet: lunginflammationer och frossor; sjukantalet för gårdagen 281, nemligen 161 på medicinska och 120 på kirurgiska afdelningen. Garnisonssjukbuset: lunginflammationer, frossor och nervfebrar. provisoriska sjukhuset uppgick sjuknummern vid veckans slut till 173, af hvilka 10 hade koppor. Stora Barnhuset: bland de späda bara nen katarrhaltebrar, bland de äldra lindriga gastriskåkommor. Bland de fattiga: frossor, lunginflammationer, katarrher, kikhosta, nervfebrar och koppor. I fängelserna : några frossor. Nekrolog. Enskilda underrättelser från Upsala meddela, att linguarum orientalium professorn vid Upsala universitet, mag. Otto Fredrik Tullberg, efter en långvarig och plågsam sjukdom stilla afled derstädes kl. half 3 i går på morgonen. Professor Tullberg var född 1802 i Kronobergs län, der fadren. var underofficer; Student 1822, filos. mag. 1830, liter. hebr. et aram. docent 1835, föreslagen i andra rummet till litt. orient. professor, och utnämnd den 3 Nov. 1843. Den aflidne gjorde dels på offentlig, dels på egen bekostnad många och långvariga utländska resor i och för sina orientaliska språkstudier, och han var den förste svensk som studerat de fornindiska och persiska språken. Sedan han blef utnämnd professor riktade han sin uppmärksamhet uteslutande åt de semitiska språkstudierna, särdeles syriskan, och gjorde under sina långa vistelser i utländska biblioteksstäder, der han, med en i sanning otrolig ihärdighet och en förundransvärd förmåga att försaka personliga beqvämligheter, lefde blott och bärt för sina vetenskapliga arbeten, ofantliga kopior och kollationer af syriska handskrifter, bland hvilka han just hade börjat utgifvandet af sitt hufvudarbete, en ny och fullständig upplaga af aBar Hebrei Chronicon Syriacum, då döden afbröt honom midt i den rastlösa verksamheten af hans kraftigaste mannaålder. Arten af hans verksamhet som språklärare är mera känd i utlandet än i Sverige. Utan att vara begåfvad med denna bländande och sällsynta själsliflighet, som vanligen kallas snille, hade ban i rikt mått fått den lugna pröfningens, den säkra blickens, den stränga samvetsgrannhetens mindre lysande, men ej mindre värdeIrika andegäåfvor. Hans ofantliga samlingar Toch förarbeten skola efter hans sista vilja öfI verlemnas i hans väns, den berömde syroloIgen Bernsteins händer, för att af honom offentlliggöras. Såsom lärare var han högt och rättTvist aktad, såsom enskild man lika värderad för sin omutliga rättrådighet, som älskad för Flsitt milda, angenäma och anspråkslösa väsende, loch för sångens och musikens gåfva, som han inFInehadei högre mån än de flesta. Innan den stränga vetenskapliga forskningen och de vigtiga embetspligterna ännu uteslutande hade tagit hans tid och hans tankar i uteslutande besittning, Ivar han en värderad och högt älskad anförare för studentkårens allmänna sångförening. Se-Idan 1844 var han inspector för Uplands nation. I sitt äktenskap med fröken Sophie RidderIbjelke hade professor Tullberg tvenne barn, en ;son och en dotter, ännu minderåriga. Hans Tefterlefvandes saknad delas af ett helt lärosäte, hvars prydnad han var, och hvilket genom hans förtidiga bortgång drabbas af en Iförlust, som torde vara svår att ersätta. As ER TT