Aftonbladet – 13 april 1853, sida 1

fuktighet var den om möjligt ännu mer: luxuriös. Jag kan icke tänka mig något Jjufvare än när jag, trött af bergbestigandet, ström-öfvervadandet och genomträngandet af dessa täta busksnår slog mig ned i en tät lund af bergbananer. Solen bröt med möda mellan de 2 till 3 alnar långa bladen, på hvilkas sammetsfina, saftfulla grönska och längs hvilkas kastanjebrunt glattade stammar dess ljus lekte i tusende färgskiftningar. Den ena kanaken efter den andra skymtade förbi och upplifvade med sina ohöljdt vackra lemmar och sin tunga börda af röda fruktknippor på axeln den tropiska scenen. Min vägvisare gned hastigt eld genom att i ett stycke af den lätta Hibiscus tiliaceus idkeligt rifva fram och tillbaka med en pinne, tills en gnista flammade upp i det deraf bildade spånet, elden förökades genom torra blad, och ru stekte han åt oss bergbaaaner, gom nedbrötos från klagarne öfver våra hufvuden. Dessa bananer äro nemligen en annan art än de söta ned på slätten odlade; de växa här alldeles vilda och bilda en alldeles egen region vid 4-—6000 fots höjd. Deras fruktsamlingar växa alldeles upprätta och sjelfva frukterna hafva en kortare, knubbigare form med rödt kött och kunna ej ätas utom stekta, då de smaka såsom potates, och med en sås af salt vatten och kokosmjölk eller pomeranssaft ej äro att förakta äfven af en äkta läckermun. Nu åt jag dem, doppade i saften. af den här ymnigt växande ingefäran, som vår kanak afskaft och pressat genom ett vissnadt bananasblad, och sålunda fann jag! anrättningen rätt välsmaeklig.. Till desert upprycktes några präktiga ananas; i den förbiflyande floden fångades några fiskar, och för en ; ingenäm siesta kunde intet herrligare gemak, ipptänkas, än det jag hade. . 6 En tredje dag nedsteg jag till bottnen af i len dal, hvari vattenfallet nedstörtar. Lika; mättlig man är att njuta, lika ifrigt man sluar .i-sig allt det sköna som naturen utveckar och finner dess skapelser alltid nya, alltid I eundransvärda, lika tröttsamt blir det i längc