Aftonbladet – 9 april 1853, sida 3

fostran. En onaturlig moder. Vid urtima ting med Hille ech Wahblby tingslags häradsrätt å Gefle länshäkte hölls den 24 Mars ransakning med för barnmord häktade t. pigan Johanna Holm. Hörd öfver sina förra lefnadsöden, berättade hon, att hon var född i staden Gefle, der hon haft tjenst hos ätskilliga personer, sednast hos skräddaremästaren Stenberg; hvilken tjenst bon lemnade förl. vär, hvarefter hon bott för sig sjelf tills i slutet af Oktober, då hon flyttat till f. tegelbruksarbetaren Strömberg vid Stigslund, Hille socken, der hon skulle få bo byresfritt mot det bon biträdde det äldriga värdfolket ; hos dem hade hon ock qvarvarit och de: framfödt foster. Prestbetyget upplyste att hon är född 1824, under sin tjenstetid hos skrädd. Bomgren blif. vit beträdd med hussnatteri oeb, derföre dömd, undergätt enskild skrift, att hon egde klen kristendomskunskap samt i öfrigt gjort sig känd för ett liderlig lefnadssätt. I afseende på det förevarande målet berättade hon, att då det upptäckts af Strömbergs att hon vari haf. vande tillstånd, hvilket af henne icke heller förne: kats, bade hon blifvit tillsagd att ej hos dem få qvarbao och der föda barn, emedan de sjelfve voro så gamla att de snart sagdt voro barn på nytt oeh säledes icke vid förlossningen kunde behjelpa henne; härpå hade bon svarat, att det ej var hennes mening, utan ati bon den tiden fått löfte om rum hos en madam på söder, en väl känd person, hvars man är på fästning. Emellertid fortgick tiden intilldess hon den 15 sistl. Februari på morgonen gick in till staden för att få nägot penningar af barnfadren, som uppgafs vara bokbindaregesällen Norberg, af hvilken hon bade er hällit I rdr rgs och för den köpt mat samt middagstiuen återkommit och deraf tillagat middagen så väl ät sig som Strömbergs. Under denna färd till staden hade hon ej gätt hårdt eller häftigt, så att deraf tidig förlossning kunnat förorsakas, utan som vanligt, och ej vid hemkomsten eller på eftermiddagen kän tecken till födsloplägor, utan varit sig lik som förut, och gätt till sängs omkring kl. 8 på aftonen, då hon uppgaf sig hafva insomnat. Emellertid hade hustru Strömberg (som är nära 78 är) hört att hon jemrat sig, och befarande födslostundens annalkande hade bon omkring kl. half till 12 på natten gätt upp och itändt en stieka under yttrande: hur är det med dig, Johanna? vi ha inga ljus hemma; men gumman hade fått till svar: ä, det är inte farligt! Omkring kl. 1 på natten hade gumman Strömberg at Johannas tillkännagifna plägor föranledts att äter gå upp och göra eld i spiseln, hvarunder Johanna haft flere starkare nödrop, dervid gumman beklagat sig attej sjelf sä sent på natten kunna anskafta hjelp, men hade sirax derefter fätt till svar: det behöfs inte, det är gjordt nu, hvarefter Johanna bedt om en sax för begagnande vid nafvelsträngens afklippande äfvensom litet träd, hvilket hon genast fätt, samt en stund derefter vatten att tvätta fostret med, hvarefter hon inlindat fostret, som ej syntes hafva tecken tilllif utom att bjertat känts klappa, i en linneduk och lagt det i sävgen bredvid sig samt haft det der förvaradt i fyra dygn, till dess hon om lördagen, då stank af barnets lik känts i rummet, af hustru Strömberg uppmanad gått upp ur sängen och med tillhjelp af henne utburit och nedlagt det i ena kista i rummet bredvid, som var kallrum, der det kunde lättare förvaras tills annorlunda kunde dermed förfaras. Så förgick tiden till lördagen den 26 pä morgonen, dä hon gick in till staden, såsom det hette, för att bestyra om barnets begrafning, men hann ej längre än till Sätra förr än hon der för påkommen sjukdom inviek, efter uppgift, till Nils Nilssons, som voro nog barmhertiga att icke allenast lemna henne husrum, utan äfven värd; der qvarblef hon utan att under tiden hafva lätit Strömbergs böra af sig eller genom andra besörjt om barnets begrafning, till den 4 d:s, då hon var så äterställd att hon ärnade sig till staden just i den stund dä stadsfiskalen, som efterspanade henne, der päträffade och efter föregänget förhör häktade henne. Denna hennes berättelse vitsordades, efter aflagd ed, af hustr 1 Strömberg, med ätskilliga tillägg, sä som att Johanna aldrig bad om hjelp vid förlossningen utan, ozktadt plägorna, sökte hindra allt biträde, hvilket tycks visa bkennes tanke med fostret; att bon icke, då hon straxt efter barnets födelse tillkännagat att det ej var vid lif, fällde en ångertär deröfver el. ler visade minsta tecken till sorg, utan att det vari som om hon haft annat arbete för sig; samt att bar net varit välskapadt, ehuru utan tecken till lif då hustru Strömberg säg det. Af hr provincialläkaren doktor Beckströms afgifna obduktionsbevis ishemtades, att fostret varit fullgänget, blätt i ansigtet, bröstet och ryggen samt haf I tums bredt sär i pannan, hufvudet på sned så ati bakan hvilat vid högra axeln, äfvensom benen vari vridna, att barnet aldrig respirerat eller andats sam att det genom förblödning från nafvelsträpgen och qväfning ljutit döden och att det varit af röta så an. gripet, att noggrannare besigtning ej kunnat före tagas.