Aftonbladet – 9 april 1853, sida 2

Häraf torde bäst visa sig hvilka våldsamma ryck-: ngar Amerikanska bankväsendet varit underka-l! adt, j Jemlikt Åmerican Almanace för 1853 voro de efr 1838 inrättade s. k. free banks, i staien Nework, den 1 December 1851, ettbundra sjuttiotvål: leraf 95 bolag och 77 enskilda bankirer) med deporade säkerheter af 16,822,714 doliars och utelöunde sediar för 15,671,004 dollars. Tretiosju nya inker och bankirer hade är 1851 fullgjort deposi-1. öner och öppnat bankrörelse. Utaf de gamla, s. k. safety fund banks äterstodo ännu vid 1852 ärs slut uttiotre, med utelöpande sedlar för 19,862,6021. ollars. — Alla sedlar, utgifne af de safety fundSN bvilka gjort cession, balle då slutligen; blifvit : lösta. : Af hvad här är vordet i underdänighet anfördt syes att banker utsn solidarisk ansvarighet väl finnas A flera ställen, men att sädana inrättningar icke i Ilmänhet lyckats tillvinna sig förtroende. Dock bör ärvid äfven anmärkas, att den solidariska ansvarigeten visserligen icke visat sig ensam kunna föreomma osäkerhet hos bankinrättningar och deraf fölinde olägenheter. Detta förhällande torde bäst äådagaläggas genomij. weddelande af nägra ytterligare upplysningar, rörane bankerae i England, der nyssnämnde ansvarighet gt rum för all annan bankrörelse än den, som ut-j. fvas af Bank of Englande: 1 Ifrån och med är 1809 till och med 1830 komm j mindre än 301 särskilda konkurser af provinsankir-hus till behandling vid domstol, deraf 89 uner de tre ären 1814—1816, samt 80 de tvä ären 825 och 1824 (append. to report on bank charter p. 16). Utom dessa inställde mänga bankirer, för näon tid, sina betalningar, till stor skada för kreditoer, och andra, som voro i bankrutts-tillständ, upp jorde sina affärer utan domstols mellankomst. Uaer hela denna tid (mellan 1809-36) föll icke en nda Skottsk bank (Mkc Culloch 1. c: p. 102); Sedermera hafva bland de Engelska bankbolagen io före är 1845 och, efter detta är, fem inställtsina etalningar, jemte fyra andra, som dock efter en ort tids afbrott i affärerne äter fortsatt desamme Gilbart p; 530): Angående orsäkerne till ofvanämnde banknitter ytträr sig Gilbart sålunda: Det örutsades af bankbolagens motståndare, att dessa inättningar skulle falla genom öfverdrifven sedelutgifing; men de fleste som föliit Katva icke utgifvit ågra sedlar. Det sades att de skulle förstöra sig enom att drifva stor rörelse med litet kapital; men bland dem som gått under hafva varit nägra med le största kapitalen. Det troddes att de skulle uineras genom lättsinnige direktörer, som, ägande otet att förlora, föga värdade sig om andras ägodear; men de fallne bankerne voro iallmänhet sädane om förvaltats af rättsinnige män; och direktörerne jeltve hafva gjort de största förlusterna,: — Gilbart .nser de engelska bankernas undergång nästan utelutande böra tillskrifvas okunnighet hos styresmänven och deraf följande dälig förvaltning. M:c Culloch synes vara af samma mening. Nio iondelar af delägarne, säger han, äro alldeles obekanta med naturen af bankrörelse och mäste endast ita på direktörerne. Han anför vidare, attaf Manshester-banken 750,000 inbetaldt kapital blifvit förstördt i de oförsigtigaste företag och .jemvaäl skuld lerefter äsamkad, innan de flesta af delägarne visste annat, än att bolaget befanns i ett blomstrande tillständ. Såsom här ofvan är nämndt, nedsattes är 1836 en parlaments-kommitte för att undersöka förhållandet i afseende på bankerne. Denna kommitte uppgaf i 13 särskilda punkter de brister i lagstiftningen som pä kallade parlamentets uppmärksamhet. Med anledning häraf utkommo ock de förut omförmälde lagarne är 1844. Blacd annat stadgades derigenom att icke nägon bank finge inrättas med mindre densamma ägde ett kapital af 100,000 samt att ej nögon aktie finge ställas på mindre belopp än 100 : att bland direktörerne minst en fjerdedel af hela antalet skulle hvarje är afgå och ej nägon få äter väljas förr är efter 12 kalendermånaders förlopp: att uppgift om bolagets tillgångar och skulder borde minst en gäng i månaden offentliggöras: att, vid ansökning om ok troy, skulle bifogas bolags-kontrakt, undertecknadt a incehafvare till minst hälften af alla aktierna, ähvil ka ej mindre än 10 procent då äfven borde vara be talde: att rörelsen ej finge begynna förr än alla ak tierne voro tecknade, bolagskontraktet likaledes uta alla aktie-ägarne underskrifvet och minst 50 procen å aktierne inbetalde, samt att oktroy kunde lemna högst på 20 ärs tid. Oaktadt det nästan enhälliga bifall, hvarmed ifrå gavarande, utaf Sir Robert Peel genomförda bankla gar emottogos, visade sig dock, att flera svärighete i afseende ä betryggandet at bankinrättningarnes be ständ ännu voro att öfvervinna, dä, efter en kännba missväxt och stark stegring af priset på bomull, sam öfverdrifva spekulationer å jernvägsföretag, är 1841 en kris inträftade, under hvilken flera af de störst banker i provinsstäderna föllo, och dä endast i Lor dan trattintro större handelihus, med an sammanlag skuldsumma af 8,129,000 mäste afträda sina til gångar, samt, efter det diskoat-räntan hos banki husen i Lombardstreet allmänt stigit till 10 procen ministeren nödgades suspendera 1844 ärs lag, i a seende ä den derigenom fixerade sedel-emission oc uppmana direktörerne i bank of England att bi stämma räntan till mixst 8 procent. (Report of th Lord Committ and Letter of Lord Jobn Russel an Sir Charles Wood oet. 25:th 1847, hos Gilbart. Pp) 123 et 431). Af de Skottska bankerce hafva, under de adertc lären från 1830 tili 1849, äfven sex gjort konkur: men dessa banker, utaf hvilka två sedermera fullt b Ttalt sina skulder, voro alla af mindre betydenhe lägande samtlige tillhopa endast 72 aktie ägare. I -l inträffade konkurserne hafva ej eller förorsakat någ -l allmännare oreda eller nägot anlopp (run) på tlöfrige bankerne, till hvilka förtroendet oafbrutet hk I behällit sig. Anledningarna till de olika resultaten af bankr relsen i England och Skottland torde igenfinnas mi dre i den numera uti dess: länder föga skiljakti; tllagstittningen i fråga om bankväsendet, än i vis elolika vanor hos folken, det sllmänna förtroende, so .lde skottska bankerna hunrit förvärfva, samt d i I vidsträcktare och längvarigsre erfarenheten hos ilskottska bankirerne, hvilka dels, genom de för r olrelsen fördelaktiga i Skotthnd allmänt begagna ) kassa kreditiven, med sig fistare förbinda sina ku dlder, dels, genom särdeles hög ränta ä deponera: medel, vanligen blott 1 proent under diskontränta elbos bankerne gvarhälla depnerade medel, och de 3 läfven veta att noggrannt iättaga de nu allmänt kända hufvudvilkoren för bmkrörelses fortfarande! It ständ, undvika att göra frsträckningar till djerf lj spekulanter, samt derjemte mest inskränska sin d 1 kontering till vexlar, draga af producenter på gro tt handlare eller utaf dessa sstnämnda på minuthar n. llare eller handtverkare, oci endast sällan diskonte sflvexlar dragna på konsumater, eller sädane, sc )7licke härleda sig från verliga aftärer, samt näst en aldrig beläna så kallade Ites, eller accommodati i bills, ; hvartill äfven kormer, att de skottska b n kerne allmänt utdela blott mättliga dividender 11ldelegarne, intilldess, efter n mängårig framgäng derunder sammanbragte btydliga reservfomder X)lanser sig berättigad att dja utdelningarne (Let TNE SKARIN NTENAENEN ita landra dagar, då vi hara korum. Högtidlij gt som dessa stunder allti måste vara för me Iniskan. äro de det änn mera, när man ske