Aftonbladet – 9 april 1853, sida 2

sig tillbaka hos de sina, drömmer sig njutal: alla deras fröjder och räknar efter, huru långtl: det kan vara, tills sman kölen hemåt vänderp. Eller ock sällar man sig till matrosringarne frampå backen. Der förtäljas nu historier och sjungas visor, visserligen ej egnade attl tryckas i några sedolärande berättelser för barm eller att just repeteras inför mera nogräknade åhörare, men ofta så sprittande åf denna genuina humor och denna sbondqvickheta, så troget målande det mest oregelbundet utsväfvande snilles fria fantasier, att man omöjligen kan åhöra dem utan att undertrycka, hvad jag skulle vilja kalla, kriticismens ethik och låta skrattmusklerna antaga sin frivilliga naturliga rörelse. Att reproducera några af dessa visor och sånger, skulle visserligen hafva sitt bebag, roen det har ock sina vådor — och vi våga ej alltid reproducera, hvad det ändå är så roligt att höra. Så går en dag än från vår tids, natten nedstiger, och man gofver lugn och förnöjd. medan hvarje halftimma posternas rop allt väls ännu mera inlullar i säkerhet och hvila. En ny dag stiger upp, i allt stheaso lika, med sina undantag kanske af väder och vind och I diverse små andra omständigheter, gom ej så I noga kunna specificeras. Man samspråkar om I hvardagligheter, om tusen gånger förut vid.trörda ämnen, men alltid ånyo behandlade från inya synpunkter. Man ekådar utåt samma ; blåa fält, der våg rullar efter våg; men pi! tär rörelser, och det blir aldrig ledsamt, aldrig v lenformigt att blicka utåt hafvet. Man sme kes af samma vind; men i går var den frår i ett onnet håll, starkare eller svagare; molnet t antaga nya gertslter. Hela rjölifvet är Et , tema men med tusende variationer. Några af l brott af en mera framstående natur äro de x särdeles anmärkningsvärda. SS nn Dit höra främst söndagarne, och ej sälla