Aftonbladet – 17 mars 1853, sida 1

5 I ELLI, ODuivud-Agent, — N:o 8ö Lilla Nygatan. dröfliga följderna af den öfvergifvenhet hvari England, efter hvad man förmodar, skulle blifva försatt. Att Österrike, genom resningen i Lombardiet, mordgerningen i Wien och de från London utgångna blodtörstiga moanifesterna, för närvarande befinner sig i ett tillstånd äf stor spänning och oro, att Preussen fruktar att se smittan: spridd till sig, att fransmännens kejsare med begärlighet begagnar tillfället att visa sina sympatier för sin broder i Österrike, allt detta är helt naturliga saker, och om något kunde förmå oss att motsöga det gängse ryktet, icke skulle det vara dess brist på sannolikhet. Men det synes föga troligt att man skulle till oss ställa en sådan begäran, innan mean väl öfvervägt alla dess följder. Alla civiliserade folk i verlden veta att vårt land är nationernas tillflyktsort, och att det skall försvara sin asylrätt med sin sista penning, med sin sista blodsdroppa. Det ges ingen fråga i hvilken vi skulle vara beredde att visa mer ståndaktighet och beslutsamhet. Vi påminna oss med tillfredsställelse att vårt land är det enda i Europa der den olycklige politiske mannen får i fred pröfva sitt samvete och ängra sina villor, der den landsflyktige absolutisten är i skydd undan folkets raseri, der republikanen kan trotsa konungarnes harm och vrede. Vi känna icke och vi önska icke känna dem som äro dolde i denna hufvudstad; vi veta endast att de der njuta skydd, att i detta rikes makt och ära ligger borgen för deras trygghet, på samma gång som våra inre institutioners fria natur skulle göra det lätt för oss att upptäcka ochbemäktiga oss den utländska upprorsstiftaren. Men om det icke vore så absolut visst som det är att vi skulle afvisa dylika fordringar, och att den statsman, som åt dem lånade sitt öra, vore oundvikligen förlorad; så gifves der ännu andra skäl som böra gälla något hos våra alltför förskräckta och alltför lättrörda grannar. Hvad skulle de i detta ögonblick vara utan den stora brittiska fristaden? De ha alla på sin tid begagnat sig deraf. Det var här som Louis Napoleon förberedde icke blott sin landstigning i Boulogne, utan äfven sin med mer framgång bes drifna planering för det presidentskap under hvilket han undergräfde Frankrikes frihet. Det var här som absolutismens fasta stödjepelare fann en tillflykisort då syndafloden, snarare än han väntat öfversvämmade Europa. Prinsen af Preussen kom hit då Berlin icke längre var säkert, och en preussisk minister följde i hans spår. Sannerligen äro icke dessa män och deras vänner skyldiga någon tacksamhet för en på sin tid så beqväm, i sina följder så fördelaktig tillflyktsort. Men vi vilja vädja till en annan hos statsmän icke mindre mäktig känsla. Man har sagt att i politiken tacksamhet finnes till endast för de tjenster man väntar gig. Är det alldeles omöjligt att icke de nuvarande styrelserna i Frankrike än en gång kunna blifva glade att finna ett neutralt omräde; att icke kejsar Napoleon kan komma att återvända till sitt hus i King-street, Metternich återtaga sina qvarter i Belgravia och Brighton, och kungen af Preussen besöka sitt nya hus i Carltonterrace, med törhända någon utvidgning af kretsen af furstliga och kungliga flyktingar? Man har sett sådana återkomster förr en gång. Coerl X återvände till :Holyrood, Ludvig Filip till Themsens stränder. Den ängslan, som uttryckes af de trenne hof från hvilka reklamationerna utgå, antyder verkligen en misströstan om varaktigheten af deras makt. Hvarföre skulle de darra för sådana tomma deklamatior. som Kossuths, och sådana fantastiska plascs vr Mazzinis,. om det icke vore för det vanskliga, det impopulära i deras ställning i deras egna länder? Men hvarhelst en revolution utbryter, så är det säkert att England skall än en gång blifva offrens tillflykt. Då Försynen omgjordade detta rike med oceanen, då hon grundade vår enhet af spillrorna af så många olika racer och institutioner, så ville hon tt vårt land skulle blifva en fristad som enlast barbarerna skulle kunna kränka, och som le skulle kränka endast till sin egen olycka. Vi äro en nation af flyktingar; fransmän, flanändare och tyskar ha kommit att här söka