Aftonbladet – 16 mars 1853, sida 1

SHE CSTPSA I GSI, MUSUGea Oh 6 (003 j r å lif till billiga premier, hvilka, vid högre åldrar ända till Kompani och äfven få erläggas halfåreoch qvartalsvis. — afva sedan år 1836 i medeltal återgifvit Försäkringshafyarne re upplysningar kl. 40—12 och 4—6 alla dagar eler genom G. VON KOCH, AGENT, — J4 6 Stadssmedjegatan. STOCKHOLM, den 16 Mars, Den europeiska politiken är i detta ögonblick genom en lång räcka af föreberedande händelser koncentrerad i den gå kallade orientaliska frågan. I jemförelse med denna s8ynes gjelfva den för en tid sedan så lifligt omskrifna frågan om de europeiska stormakternas ställning till det nya franska kejsardömet hafva varit af underordnad vigt, eler måhända haft sin förnämligaste vigt såsom afgörande i hvad förhållande den nye potentaten skulle uppträda i den orientaliska. Med konservatismens och stabilitetens intresseninomlands förena sig nemligen hos de makter, som vilja anses representera dem, i afseende på den yttre politiken de mest omstörtande sträfvanden. Länge hafva Rysslands och Österrikes dubbelörnar hotat turkiska halfmånen. Redan Kathrina II och Josef II hade lofvat hvarandra att gemensamt drifva turkarne ur Europa, och Portens öde var bestämdt i likliet med Polens, men det gamla murkna väldet hemtade af faran en förnyad lifskraft och fick genom freden i Szistowa sin sjelfständighet betryggad. Napoleon I ämnade efter freden i Tilsit dela Osmaniska riket mellan Ryssland och Österrike, men taga en dryg del för sig sjelf. Mer än en gång sedan har upplösningen tyckts stå för dörren, men blifvit afvänd dels genom det kompakta intresset hos de flesta af Europas regeringar att upprätthålla Portens sjelfständighet för den europeiska jemnvigtens skull, dels genom den fläkt af ny lifskraft, vaknad intelligens och reformerande anda, som för en tid sedan herrskade i Sultans regering. Men nu tycks denna spänstighet alldeles vara viken för stillaståendets eller tillbakagåendets försoffande inflytelser, och regeringen afvisade nyss genom sitt exempellösa beteende i den bekanta låneaffären hvarje möjlighet att bjelpa sig i sina stora finansiella trångmål, just då Montenegrinernas uppror gjorde stora ekonomiska utvägar nödvändigare än någonsin. Utbrottet af detta ovanliga krig har i mångas ögon varit liktydigt med början af slutet; som man gäger. Allt rofgirigare blickade de östra Örnaårne, allt större härmassor drogos mot det sjunkande Islams gränser, armekorpser marscherade söder ut, och. på diplomatisk väg ställdes fordringar, som, om de förkastades, skulle medföra krigets utbrott. Ryssland skickade furst Mentschikoff och Österrike sände militärguvernören öfver Krakau, det sist delade rofvet. Våra läsare känna de fordringar som Österrike framställde; de gingo ut nästan på en vasalls underdånighet och, något ännu värre, på afhändandet af två vigtiga kustplatser, orterna Soutarina och Klek, genom hvilkas uppoffrande Porten alldeles skulle afskäras från kommunikationen med sina egna provinser Bosnien och Herzegowina. Redan hörde man att Porten tillbakavisat dessa öfvermodiga befallningar och att till följe deraf hela österrikiska legationen lemnat Konstantinopel; men gårdagens post bringar oss: bekräftelse på den redan förut inträffade notisen, att Porten slutligen gått in på alla de genom grefve von Leiningen framställda anspråken och att derigenom den hotande faran för ögonblicket blifvit afvänd från Portens hufvud. Hvad som ytterligare tycks gifva stöd åt denna underrättelse är, att österrikiska armåens infall i Kroatien blifvit kontramanderadt. Huru dermed i grunden nu förhåller sig är ej lätt att utreda ur den massa af motsägande rykten som uppfylla franska och engelska tidningarnes österrikiska och turkiska korrespondensartiklar, så mycket mer som man ej med visshet känner sjelfvå fordringarnes beskaffenhet. Att emellertid Portens underkastelse under Österrikes diktatur ej är så obetingad som Österrikes egna tidningar gifva vid handen, så mycket synes ogs säkert, Afträdandet af de fordrade landsträckorna, lika uppenbart stridande mot Islamismens religiöst borgerliga rättsbegrepp som mot den europeiska diplomatiens grundsatser, synes ej kunna regleras endast af dessa två kontrahenter, utan de öfriga makternas medgifvande. Också talar man om en tillämnad kongress på våren af Europas stormakter, och det är möjligt och sannolikt att denna fråga kommer att hänskjutas till dess öfverläggningar. aret I alla händelser har Portens ingående på O-! sterrikes genom Leiningen uppställda fordringar endast löst en ringa del af den vidtomfattande orientaliska frågan. Rysslands ögal falkar beständigt på Konstantinopel och bereder sig att vid rofvets uppslukande kasta en munsbit åt sin trogna vapendragare. En linea!l frånWiddin tillCarala-bugten, och en annan l( från Salonikiviken till en punkt mellan Du-l razzo och Cap Linguetta vid Adriatiska baf-l! vet: sådan är gränsen som skall vara upp-!t RR OT