Aftonbladet – 16 mars 1853, sida 1

kust erkände. Icke desto mindre skulle Barnåby ej hafva hemsökt henne med en förförligare blick, hade hon varit -den värsta skiontorra hexa. Patience besvarade blicken imed ett halfqväfdt skratt och tröstade sig. här hon var utom rummet, med ett halfhög! skönt att han kommer sin väg Barnaby såg på sin farbrors fingrar och på läderpungen. Utan att akta på anvisningen tog gamle Palms sig ett ägg. Se så, ät nu, Barnaby. Du får en ruskig rega till London. Nordanvinden är skarp som en lie. Hvad nu! Åter du ej ett ögg?n Kär i ägg, farbror! utropade Barnaby, liksom Shylock väckt ur sin dröm om guldpåsar, Sanningen var att Barnaby den dagen hade föresatt sig att ge sin farbror ett lifligt intryck af sin foglighet och ödmjukhet. Just vurmar på ägg, farbror,, fortfor Barnaby och började knacka hål pä skalet. Nu fogade händelsen så, att Barnaby just träffat på ett ägg, som då det öppnades utsände ett öfvertygande intyg om sin ålderdom. Gamle Palms, hvars näsa i ögonblicket erfor tideng verk, skrek åt Barnaby att i minuten kasta styggelsen ut genom fönstret, Men Barnaby beslöt att ge farbrodren ett bevig på sin sparsemhet, på sin heroiska köld mot små missöden, satt som en bild och höll ännu ägget mellan tummen och pekfingret, under det farbrodren appliceradej samma instrumenter till sin egen näga. Kasta ut det, Barnaby!s : Barnaby endast smålog såsom vägran och grep sig an med teskeden. Fy f-n! skrek gamle Palms, grimacerande af äckel öfver hvad ban ansåg för enfald eller sjåpighet hos sin brorson. Usch! Du tänker väl icke äta upp den der otäckheten? Barnaby tog sin farbrors grimas för ett uttryck af bifall och nickade meningsfullt.