Aftonbladet – 3 mars 1853, sida 2

örhoppningars namn han nu ber om tillåtelse utt få yttra sig frimodigt ... Gontreys frimodighet hotade att bli ganska orydsam för miss Kate, dåi detsamma öfversten inträdde. Han syntes lifligt upprörd, ivarföre också de båda ungas förvirring helt och hållet undgick hans uppmärksamhet. — Jag ber på det högsta om ursäkt, bästa Gontrey, — sade öfversten; — jag var så trött då jag kom tillbaka från det förolyckade far.yget, att jag först måste gå att hemta någon hvila inne hos mig. Nikännerredan de närmare omständigheterna af vårt besök om bord. Fartyget är den stackars Wellesley, han är nöra att gå i sank och har blifvit öfvergifven af hela besättningen: hur har det väl gått med dessa olyckliga? I detta ögonblick inkom öfverstens yngsta dotter med en tidning i handen och ropade i mycket glad ton: — Stora nyheter! goda nyheter, min far! — Hvad då, mitt barn? — frågade fadren. Den unga flickan läste med hög röst: — Vi äro nog lyckliga att kunna meddela våra läsare, det fartyget Ariel, som nyss kastat ankar på redden, ett stycke ut i hafvet upptagit den förolyckade Wellesleys både besättning och passagerare, hvilka troddes alla hafva omkommit. Utom besättningen, bestående af aderton man, kapten och matroser inberäknade, ha följande passagerare på Wellesley blifvit landsatte i Table-Bay: Löjtnant Robinson, Watson, Esquire; mistress Johnson jemte två barn, misstress Hellen Death .. — Mistress Death! — mumlade på en och samma gång öfversten och Gontrey. Och begge erforo en gå djup rörelse, att ingendera af dem märkte den andres förvirring. E Behagar miss Kate visa mig den vänskapen att i afton spela för mig den der nya