Aftonbladet – 3 mars 1853, sida 2

nen, bedrifva sin rörelse, bland annat, just med dylika, så lärer sluts tsen vara klar. Stockholm d. 1 Mars 1853. Bed. af Winier-bi Emot detta genmäle få vi till en början erinra att Winterbladet triumferar öfver att vi emot dess ifrågakomna uppsats endast anmärkt hvad som angick den solidariska ansvarigheten. Hvad som samma blad andragit angående de föreslagna depositionsbevisens likhet med bankens förra transportsedlar och de på behållningarne å uppoch afskrifniogsräkningarne utställda vexlars likhet med de utdömda assignationerna på riksbanken, har emellertid på samma gång, fast icke i samma uppsats, blifvit af oss bestridt och som vi sjelfva anse vederlagdt, ehuru vi dervid ej nämnt Winterbladet, emedan vi ville alt denna fråga behandlades mera med afseende å dess allmänna, rättsenliga och statsekonomiska grunder, än på det sätt hvartill tidningspolemiken så ofta hos oss urartar, då den ene eller andre af de polemiserande kämparne vanligtvis slutar med att gräla om uppfattningen af motståndarens ord. Vär anmörkning att Winterbladet falskt citerat 1824 års kungörelse vill samma tidning nu vederlägga dermed, att den icke citerat, utan endast angifvit sin uppfattning af kungörelsen. Benämningen gör dock här ingenting till saken. Winterbladet har sagt att kungörelsen innehöll, att hvad för handelsbolag stadgadt är rörande bolagsmännens ansvarighet, en för alla och alla för en, skulle lända till efterrättelse då oktroj meddetas bankbolag, oaktadt kungörelsen begagnar uttrycken: stadgadt är eller blifvern, på sätt vi förut visat. Nu kommer tidningen med nya argumenter till stöd för sin sats om den solidariska ansvarigheten, och de bestå denua gång hufvudsakligen i en tolkning af 14 i aktielagen af år 1848. Denna S innehåller: Om bolag, hvilka bedrifva bankrörelse med egna tryckta eller graverade förbindelser, stadgas gerskildts. Dylika bankbolag böra således icke på grund af aktielagen kunna befrias från deå solidariska ansvarigheten; och emedan den nya banken skulle få begagna tryckta eller graverade blanketter till qvittenser för pengar som deponeras i banken, uti hvilka qvittenser dock summan, datum och namn skulle vara handskrifna, drager Winterbladet den slutsats, att den nya banken skulie komma att bedrifva bankrörelse med tryckta eller graverade förbindelser samt således icke få tillgodonjuta aktielagen eller befrielse från geolidarisk ansvarighet. , I nygsberörde hänseende må Winterbladet gerna behålla sin öfvertygelse, men vi äro deremot af den meningen, att stadgandet i berörde icke kan tillämpas emot handelsaktiebankens qvittensblanketter , desto mindre som det ej kan antagas att det är med sådana egna qvittenser som banken bedrifver bankrörelsen. Om vi begagnat ordet sedlars i stället för förbindelser gör sådant här ingenting till saken. Vanligtvis skiljer man mellan banker som utgifva egna sedlar och som ej utgifva sådana, och vi hafva blott begagnat den mest brukliga benämnisgev. Jemförelsen med filialbankerna saknar all grund; ty rikets ständer hafva sjelfva uttryckligen och utan att åberopa 1824 års kungörelse föreskrifvit att dessa banker skulle upprättas under solidarisk ansvarighet, och skälet dertill kunde vara, att då ständerna bifallit ända till 500,000 rdr bko understöd från rikgbanken åt sådana banker som skulle för understödssumman gifva förbindelser åt riksbanken, gå låg det i sakens natur att dessa förbindelser skulle vara gsolidarigka, emedan banken ej utlemnar sina pengar till flera gemensamma gäldenärer utan solidarisk ansvarighet. Hade man i detta fall ansett 1824 års kungörelse såsom en fortfarande gällande lag om allmän solidarisk ansvarighet för banker, så hade berörde speciella föreskrift i afseende på filialbankerna ej behöft inflyta i bankoreglementet, utan att ens kungörelsen dervid bhfvit omnämnd. Hvad Winterbladet andrager om vår -hetta i bankfrågan tager sig bra lustigt ut hos nämnde tidning, som började sina framställningar emot den nya banken, med sådana orimliga insinuationer som att banken skulle sstyra kursenn, göra sig till herre öfver sjelfva rikets sländers banks, mm. m., hvilket allt synes vittna om den mest upphettade fantasi i denna sak. Månne dessa anklagelser vittna om frånvaro af ;hetta eller partiskhet ? Kan Winterbladet vid lugna besinning verkligen antaga, att afförsmän finnas så förryckta att de vilja sammanskjuta millioner för att styra kursen? Att tillvita den nya banken sådana dåraktiga planer är verkligen höjden af oförekämdhet. 24 ET TT GG PF