Aftonbladet – 28 februari 1853, sida 2

blifva färdiga; men de äro icke i det skick att genast kunna sättas i gång, innan de förut undergått en betydligare reparation. Emellertid hoppades direktionen, att dessa båda åkdon åtvwinstone under loppet af Mars månad skulle kunna börja sina färder. De nya omnibus-vagnarne, som äro beställda fyra till antalet, antagas icke kunna blifva färdiga förrän till början af Juni månad. Innan. denna beställning gjordes, hade direktionen förut utsatt ett pris för den bästa ritning, som inlemnades, och det var först efter pröfning af flera i anledning deraf inkomna förslag till ritningar, som vagnarne beställdes i enlighet med den, som ansågs förtjena priset. Man har således anledning hoppas, att alla billiga snspråk både på prydlighet, beqvämlighet och säkerhet skola blifva tillfredsställda. Platserna i dessa åkdon äro beräknade till tolf, nemligen tio inoch två utvändigt, de sednare egentligen afsedda för rökare. : När alla fyra omnibusarne komma i gång, äro tvenne af dem bestämda att vid farten emellan norr och söder taga vägen öfver Stora Nygatan, de tvenne andra deremot öfver Skeppsbron. : Omkring 1000 aktier äro nu tecknade af de 1200 (å 10 rdr bko hvarje), som man ansett nödigt att utställa. — I Götheborgs Handelstidning läses följande: Den 19 Febr. firade Götheborgs vetenskapsoch vitterhets-samhälle sin ärshögtig. Ordföranden, doktor Dickson, öppnade sammankomsten med en kort berättelse om samhällets öden under ärets lopp, uppläste den at härv. naturhistoriska museidirektionen afgifna ärsberättelsen, samt tillkännagaf att samhället under äret fätt emottaga en täflingsskrift i skaldekonsten, neml. en Minnessång öfver Fr. Mich. Franzen, hvilken samhället tilldömt det utfästade priset (12 dukater), dock med förutsättning af någon omarbetning i vissa delar, hvarom sekreteraren eger att underrätta den okände författaren, när han sig anmäler. Inga nya ledamöter hade under äret blifvit invalde; 2:ne hade med döden afgätt, neml.: kanslirådet Valerius och majoren Lagerborg, öfver hvilka nekrologer at sekreteraren upplästes. Efteren historisk öfversigt af Götheborgs stads fattigvärd, öfverlemnade doktor Dickson ordförandeskapet till doktor Lang, som genom samhällets val dertill blifvit utsedd föringängna året. Slutligen tillkännagäfvos följande af samhället för löpande äret antagne prisfråzor: , Huru skall man, med största möjliga framgäng, genom sädd eller plantering, kunna framkalla barreller löf-skog, äfven på förut skoglösa trakter; och genom hvilka medel skall man kunna lyckas uppmuntra till en sorgfälligare trädkultur, så att vära berg och ljunghedar mätte beklädas med skogar och vära odlade marker derigenom erhälla ett skydd, som de i ett så nordligt luftstreck så väl behöfva? Hvad nytta kan för svenska folkets och dess språks historia antagas vara att förvänta af en genomförd jemförelse mellan de särskilda landskapsdialekterna; och i hvad män hafva de samlingar, som i denna väg hittills blifvit gjorda, i förenämnda hänseenden ledt till något resultat ? Tiden för täflings-skrifternas inlemnande hos sekreteraren är bestämd till Sept. mänads utgäng, och priset för en tillfredsställande lösning af någondera frågan är 12 dukater. — Man läser i Wermlands-tidningen : Wermländska hushållningssällskapet, som upplefvat den 50:de årsdagen af sin stiftelse, firade densamma den 19 dennes med en lika intressant som glad fest. Med anledning af sällskapets beredningsutskotts inbjudning, samlades ett antal af flere hundra bäde herrar och damer i Elementarskolans lokal kl. 117 f. m. sagde dag, der festen börjades med sängen: Herrliga lend! som gafs af en stark, harmonisk och serdeles väl anförd kör af mansröster. — Derefter inledde landshöfding Oldevig högtidligheten med ett vackert och högst lyckadt tal om festens anledning, hvaruppå biskop Agardh, efter en utmärkt sinnrik I framstallning om minnesfestens vigt i allmänhet, talade öfver Sverige, säsom produktivt land, i förhällande till andra europeiska länder och dervid yttrade sädane snilledigra och blixtrande äsigter, hvaruppä Ihr biskopen alltid är så utmärkt rik. Sångarkören gaf härefter Cronhamns Hymn till fåderneslandet. Uppå anmodan af landshöfdingen uppläste härefter I bergmästaren von Scheele de till sammanträdet insände skrifter frän tvenne af sällskapets fränboende Iledamöter: biskop Hedren och professor Palmstedt, I hvarefter bemälte hr bergmästare afgat en utförlig berättelse om sällskapets verksamhet under det ifrågavarande halfra seklet. Hr bergmästaren framställIde dervid först en öfversigt af landets allmänna produktionsförmåga och folkmängdens förhällande, dernäst åkerbrukets ställning inom provinsen vid trenne Iserskilda perioder, nemligen seklets början, är 1825 och under närvarande tid, samt redogjorde deruti för de ätgärder sällskapet vidtagit för sä väl landtbrukets som boskapsskötselns och binäringarnes befrämjande. Denna temmel:gen fullständiga historia upptog nära Jen timma att uppläsa och slöts med ett: Lefve ko. Inungen! som af alla: närvarande med: ontusiasm Jupprepades, hvarefter festen: afslöts med Folksängen. Uti den middagsmältid, som var anställd ä Frimurarelogen, deltogo, besynnerligt nog, ett med sällskapets första stiftare lika antal personer eller 139, och vid hvars slut hr landshöfdingen med sitt vanliga I varma och städade språk föreslog en skäl för H. Ms. Konungen och det Kongl. huset, som utider fanfarer Toch ett niofaldigt hurra tömdes; bergmästaren von I Schåele föreslog skälar för sällskapets så väl bort Igängne stiftare som de ännu lefvände trenne bland dem, neml. brukspatron L. M. Wern, bergsrädet IJac. Gust. Geijer och kongl. sekreteraren och ridda;Jren G. M. Stuart och slutligen för sällskapets ord. , I förande, under halfva dess tillvaro, statsrädet Vingärd; för sällskapets nuvarande ordförande landshöfs. ding Oldevig föreslog statsrädet Wern en vacker och af alla innerligt delad välgängsskäl och slutligen -druckos skälar för biskop Agardh och bergmästaren von Scheele, föreslagne af herrlandshöfdingen, Doktor Fryxell, som af opasslighet var hindrad från festens bevistande, hade insändt en skäl för Wermlands förste superintendent, den utmärkte och kraftfulle Sven Can.cnius och hvilken upplästes af bergmästa Istaren von Scheele och tömdes, liksom alla de andra, 2 lunder fanfarer och med afsjungande af passande vertr EEE RE ——— — 2L-t talade det här i London; men händelsen är ; llikväl savn: för att göra begripligt för en af ) A )