Aftonbladet – 28 februari 1853, sida 2

— Jag söger icke det, — återtog blygsamt landtbrukaren,. som nu för första gången i sin lefnad hörde den. grekiske skaldens namn, Tiffinen närmade sig sitt slut. De begge uvga flickorna stego upp. Vi vilja göra likaså och låta bordsgästerna obehindradt språka om sina tillkommande bragder, för att icke gätta läsarens. tålamod på det härda profvet af en ny historia, förtäljd af mynheer Stark, ehuruväl hans förra berättelse blifvit till sanningen bestyrkt för oss, och det nästan högtidligt. XI, Mynheer Starke egendom, känd i orten under namn af Nagua-Land, låg midt uti ett vidsträckt och ödsligt haf af gröna fält, öfver hvilka man hade en obegränsad utsigt. Nybygget utgjorde en samling af små hus med balmtak, uppresta i rad, utan ordning och utan smak, alltefter ögonblickets ingifvelse. Fyra vanskapliga träd, planterade framför den förnämsta byggnaden, jermte-en liten täppa — dessa voro alla de arbeten, som af menniskoband blifvit gjorda för förskönandet och beqvämligheten af detta ensliga hemvigt, Efter ett punktligt uppfyllande af. det i öfverstens tält gifna löftet om ett besök, gick m:r Nice tidigt på morgonen fram och tillbaka utanför mynheer Starks boning. Engelsmannens tunga. gång, det surmälna uttrycket i hans ansigte bevisade tiliröckligt att -tt belt annat metiv, än det att betrakta den sköna morgonrodnaden, lockat honom ut ur byggningen, Hans frivilliga vaktgöring bade redan räckt en god stund, då Gontrey i jagtdrögt syniez vid ingången till nybygget och belsade hozom med följande ord: — Åh, se herr Nice redan uppstigen! Hur bar ni då tilibragt natten? — Hör, min bästa grefve, under bar himmel såsom en schakaly — svarade gentlemannen med en häftighet, alltför litet öfver. nsstärmmanrde. med hans vanligtvis så lugna sinnesstämning. -— Ah; hvilket land I... hvilka seder! v. . De vildarne! ... Vi äro här liksom i skapelsens första dagar; detta fördömda hus är liksom en Noachs ark! ... På min ära, man skulle ej tro mig, om jag om