talade det här i London; men händelsen är likväl saun: för att göra begripligt för en af mynheer Starks stora lurkar till söner, attjag ville ensam begagna hans säng, måste jag i går underkasta mig en två timmars diskussion, ja, jag mäste utveckla hela min vältax lighet; det var detsamma som att kasta Zen för vinden; ty knappt hade jag intagit den fördömda sängen, då det för mig började ett qval, som Dante glömt att beskrifva i sitt Bbelvete, och som vore tillräckligt för att för. sona äfven de gräsligaste bro:t. Hela legia ner, ja, myriader insekter af alla former och storlekar, bevingade, tusenfotiga vampyrer, hvad vet jag allt? — togo i besittning min arma kropp och föröfvade gräsliga härjningar öfverallt ifrån hufvudet anda ull fotabjellet. Det var liksom en förtärande eld, zora smält bly hade trängt genom märg och ben; och för att icke bli rent af galen, steg jag upp och gick ut på fria fältet. Hvilken förs färlig vatt jag hatt, bästa grefvel Föralla de skatter som finnas i engelska banken, skulle iag ej vilja upplefva en sådan natt till, — M:r Nice ni talar ungefir på samma sätt som jag talade efter den första natt jag tillbragt på en holländsk farm — sade Gonirey med ett småleende — men snart nog skall ni taga helt filosofiskt alla de der små besvärligheterna och ni skall värdera denna hederliga familj. o— Åh, jag vill visst icke förneka dess ursprungliga husliga dygder återtog gentle mannen. — Jag medger gerna, att dessa menniskor i civilisation stå framom Patagonerra och Cherokeserna; de äta icke upp hvaranra, det medger jag, och det förvånar rag sannerligen; roen raå himlen hädanefter bes vara John Nice för deras gästfrihet! Detta är mitt hjertas varmaste bön: M:r Nices klagovisor blefvo afbrutna at öfverste Daws och mynheer: Stark ankomst; len sednare var åtföljd at sina fyra äldsta ner, storväxta ynglivgar med blå ögon, något enfaldiga, men goda ansigten, och som man kunnat jemföra med Haimonds fyra söner, derest icke hvar och en af de förra utgjört en tillräcklig börda för en häst, (Forts. följer).