Aftonbladet – 25 februari 1853, sida 3

Sub hoc lapide Donee in Patriam Avitos inter Cineres Deo adjuvante Transferantur Reliquie Ludovici Philippi Primi Francorum Regis Claremontis in Britannia Defuncti Die Augusti XXIV Anno Domini MDCCCL. Actatis LXXVI. (Under denna sten hvila, tills de med Guds hjelp kunna föras till fåderneslandet och fädernegrafven, lemningarne af Ludvig Philip I, Fransmännens konung, afliden på Claremont i England den 24 Aug. 1850, vid 76 ärs älder.) Denna bok, som blifvit mycket list ochh omtyckt, stödjer sig öfverallt på angifna källor. Det torde vara bekant, ait kongl. bibl o teket i Berlin har en rikare szmling af dy lika källor än nationalbiblioteket i Paris. Dål de allierade närmade sig Paris 1814, bade et rykte blifvit utspridt, att de, som egde tid-1 ningar och dokumenter rörande franska revolutionen, skulle blifva visiterade och straffade. Detta orimliga rykte gjorde att dylika samlingar, af hvilka många voro ganska bety-l dande och fullständiga, blefvo uppbrända, Nationalbiblioteket har två exemplar af Ami du peuple, Marats beryktade tidning. Men de än ofullständiga. Det enda fuliständiga exempla man känner befinner sig i Berlin. Man kan lätt föreställa sig af hvilken nytta dessa samlingar varit vid författandet af herr Zinkeisens bok. Det andra historiska arbete, hvarmed mar mycket sysselsatt sig på sednaste tiden, ä första bandet af en fornverldens historia ai Max Duncker, professor vid universitet i Hall (Berlin, Duncker Humblot 1852). Duncker. f. d. ledamot af frankfurterparlamentet och a preussiska andra kammaren, har alltid stått ; oppositionens främsta led. Hans på der sednare tiden utgifne tvenne broschyrer: enå månad af den preussiska utrikespolitiken, och sedermera fyra månader, etc., hafva mycke: bidragit att rubba herr v. Manteuffels popularitet.. Ett mot -honom för dessa skrifter anställdt åtal är ännu oafgjordt vid appellationsdomstolen. Hvad nu hans fornverldshstoria angår, så innefattar det nu utkomna bandet trenne afdelningar: 1) Egyptierna; 2) Semiterna; det gamla babyloniska väldet; de syriska samhäliena, Araberna, Phoenicerna, Hebreerna, Assyrierna; 3) det nya assyriska väldet till Nebucadnesar. Man vet att. den kritiska behandlingen af det gamla Babylons, Persiens och Egyptens historia redan hade gjort ofantliga framsteg sedan Niebuhrsg tid. Efter honom hade Schlosser, vår patriark på det historiska fältet; återvändt till den. pragmatiska historien, med sitt ofantliga förråd af forskning och vetande. Han höll sig på vakt mot alla de moderna histo riska uppfinningarne, som han betraktade säsom djerfva gissningar. Hr Leo, professor i Halle liksom Duncker, men hörande till det motsatta. politiska lägret (öfverallt och alltid politiken !) hade reducerat historien till ett system at pietistisk teosofi. Det egyptiska och judiska prestadömet spelade der en stor rol. Utanför detta fanns för br Leo ivgenting annat än uppror och dödssynd. Hr Duncker hör till den nya skolan. Hans stil är klar, enkel och intagande; men han har icke destomindre grundligen studerat käl-1!7 lorna. Under: en lätt och bebaglig form meddelar han vär tids otåliga och af så mångs saker distraherade allmänhet de upptäckte, Bunsen och Lepsius ha gjort i Egyptens historia samt Layard och Rawlinson i Ninivehs. Det är inga lärda tvister och stridigheter, Författaren läter kännarne tillräckligt iakttags sina studier och arbeten, utan att trötta läsarne genom att för dem, om jag sä får säga. framställa bela det historiska köket, Författaren upprullar inför våra ögon en tafla a: dessa forntida folks seder, institutioner och individuella karakter, så klar och talande, at: det förefaller oss som om: vi lefde bland dem och såge deras ursprung, deras förstoring och leras fall. Den som vill känna den gamla istorien sådan samtidens vetenskap har pånyttfödt densamma, bör läsa Dunckers histoia. Han skall finna nöje, på samma gång som han lär och gör om gina studier, hvilket med vetenskapens hastiga utveckling i vår tid lir en ständigt återkommande nödvändighet. Det återstår att nämna något om den iredje skriften, rörande hvilken ryktet säkerligen reJan haft åtskilligt att förtälja till Stockholm. Jag menar nInledning till det nittonde århundralets historia af Gervinus, den berömde förfataren till tyska. litteraturens historia, en. utmärkt kommentarie öfver Shakespeare och så många andra historiska och litterärhistoriska arbeten. Det nittonde århundradets historia ir ämnad att fortsätta Schlossers efter Napoleons fall; men Gervinus, som är sysselsati med en ny upplaga af sin Volksgeschichtep, 8 an först sednare lemna sjelfva denna histo-. ia. Han har under tiden offentliggjort Inedningen, hvars politiska öden äro er bekanta. Tyskland, Det ultramontana partiet har tvirsat den badiska ministeren, och de wiittemergska, bayerska m. fl. ministerer ha sedernera följt det vackra exemplet. Hvad är det nu som framkallat det blinda!2q atet och skränet hos det romerska partiet? cg in broschyr, som i det den i breca draga, ecknar de sednaste århundradenas historia, 6 isar protestantismens och demokretiens oe-w. notståndligt sig utvecklande makt. Man bör Å, äl. märka, att den allsicke är någon politisk 1 vartiskrift. Han låter händelserna sjelfva talal,., ch för oss öppna framtidens perspektiv. Sålse nycket. värre för reaktionen, om den, seende denna spegel, känner igen sig och förskräc-!;, es för sin egen bild. Denna Inledning är skrifven raed så myci en kraft och så koncist, att det skulle vara! vårt att lemna er en fullständig redogörelse ör dess innehåll. En enda strof kan emelertid tjena till att karakterisera bokens anda. ! ag lånar den från slutet af skriften. Efter! Co ti ha talat om de nya franska skolornas vå De