Aftonbladet – 25 februari 1853, sida 3

som anställt skada för öfver en million dollars. aven UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 10 Februari, (De nyaste företeelserna inom tyska litteraturen. — Jakobinerklubbens historia af Zinkeisen. — Fornverldens historia af Duncker. — Inledning till det nittonde ärhundradets historia af Gervinus.) På samma gång och i samnia mån som det politiska lifvet hos oss afiager, synas litteratur och konst åter stiga i a:lmänhetens ynnest. Emellertid synas många symptomer häntyda derpå, att försvinnandet af allt iatresse för de offentliga angelägenheterna är mera skenbart än verkligt och att den döde väl skuile kunna åter uppstå på tredje dagen. Inom litteraturen är det hvarken romanen eller poesien, utan historien, som för det närvarande intager hufvudplatsen. Tyskarne ba alltid studerat ofantligt mycket, men de ha mycket litet lagt sig vinn om att skrifva väl. Tvertom, vana som de äro vid en stel, kantig och tung professorsstil, ha de nästan alldeles misströstat att kunna ernå skönhet i formen. Historiska arbeten, som de kunde läsa lätt och obehindradt, föreföllo dem hittills något misstänkta ur vetenskaplig synpunkt. Denna sakernas ställning, som är karakteristisk för den tyska andan, börjar nu undergå någon förändring. Man värderar ännu alltid vetenskapsmannen, men föraktar icke: derför skriftställaren, stilisten. Jag har nu att omtala tre historiska verk, som i alla hänseenden äro utmärkta och som väckt en allmän uppmärksamhet. : : j Det första är Jakobinerklubbens historia af herr Zinkeisen. Författaren hade redan förut gjort sig känd genom en Greklands bistoria. Sedermera har han under flere är redigerat Preussens officiella blad, hvarigenom ban just icke förvärfvat popularitet. 1848 års händelser aflägsnade honom från denna plats, och frukten af den ledighet han sedermera haft, är. den nyssnämnda boken. Annu har blott första bandet utkommit, men man väntar ofördröjligen det andra. Jakobinerklubbens historia är icke någon partiskrift. Författarens konservativa åsigter uppenbara sig der mycket. Det undfaller honom på ett ställe det yttrandet, att utplånandet af adelns privilegier natten till den 4 Augusti 1789 var en våldshandling. Men å andra sidan försvarar han Mirabeaus karakter och fritager honom helt och hållet från den mycket allmänna misstanken att han låtit köpa sig af hofvet. I detta hänseende skulle La Correspondance entre Mirabeau et le Comte de la Marck pendant les annees 1789, 1790 et 1791, samlad och utgifven af herr de Bacourt, f. d. fransysk minister vid sardinska hofvet (Brissel 1851) kunnat gifva herr Zinkeisen många materialier. Så mycket om arbetets politiska tendens. Herr Zinkeisen har under 10 år (1830—1840) lefvat i Parig och han samlade under denna tid en hop broschyrer och andra skrifter, som tjenat honom såsom källor för hans historia. Han såg der ännu denne Sieyes, som var jordegumma åt nästan alla de konstitntioner, som aflöste hvarandra sedan 1789. Men då herr Zinkeisen såg honom, var S:eyes, för att begagna författarens uttryck, blott en mumie. Jakobinerklubbens historia lemnar under denna blygsamma titel en högst intressant öfverblick af partiernas ställning och bedrifter i allmänhet under de år, då klubben bildades, tillväxte och så småningom uppslukade de lagstiftande församlingarne och revolutionen. sjelfva verket och ehuru detta icke framträder säsom syftemål, är det franska revolutionens historia ifrån 1789 till November 1794, då klubben stängdes. Här finnes en mängd kuriösa förhållanden uppdagades. Så förnekas helt och hållet sanningen af den fabeln att Mirabean i Marseilte under valet till generalstaterna låtit inskrifva sig i klädesbandlarnes skrå, öppnat en bod och sålt så eller så många alnar om dagen. Partiet Orleans, hvars beteenden alltid va. rit föremål för öfverdrifter, är bär bebandladt Tr d mycken uppmärksamhet och en sorgfällig k tik af dess handlingar ända till den 5 och 6 Iktober 1789, då det förlorade allt inflytunde. Längre fram finner man ett serdeles eget kapitel om bertigen af Chartres (sedermera konung Ludvig Philip) rörande hans