Aftonbladet – 24 februari 1853, sida 1

förbättrad ladugårdsskötsel, och det är föga smickrande för svenska folket att det skall så litet fästa afseende på godheten hos de födoämnen det dagligen förtär, att det utan betänklighet håller till godo med varor hvilka i sjelfva verket äro så usla, att de borde kasseras. Det lärer också för några år sedan inträffat att sådant efter drankfodring tillverkadt svenskt smör, som blifvit exporteradt till England, der icke kunnat afyttras till annat ändamål än för beredning af machinsmörja. Författaren anmärker med skäl de oriktiga grunder, hvarefter bränvinsskatten för närvarande erlägges, och hvilka förorsaka att den blir alltför obetydlig. Detta är numera så allmänt bekant, att den oförskämdaste egennytta ej mera torde våga påyrka det bränvinsskatten framdeles skall utgå efter dessa eller dylika falska beräkningsgrunder. Men för att fatta huru våra bränvinsförfattningar kunnat blifva så orimliga som de äro meddelar författaren en ganska upplysande skildring öfver behandlingssättet af denna fråga hos vår ståndsrepresentation, och denna skildring, som i sjelfva verket äfven ör ett ganska bevisande skäl emot det nuvarande rikgdagsmachineriet, taga vi oss friheten att äfven här införa. Författaren yttrar härom följande: På det sätt frägan om bränvinslagstiftningen, enligt vära former, mäste behandlas vid riksdagarne, mä man ej heller förundra sig att besluten stundom lifva vidunderliga. Se här huru det tillgär: Ärendet härskjutes ej, säsom mången oinvigd möjligen skulle kunna föreställa sig, till några få sakkunnige män att först beredas, utan till en utskotts-afdelning, sammansatt af 8 ledamöter af hvardera bevillningsoch ekonomi. utskotten, samt 4 af lag-utskottet, tillsammans 5 adelsmän, 5 prester, 5 borgare och 5 bönder. Det anses i a!lmänhet för ett missöde att blifra förvisad till denna tummelplats, der nykterhetena radikaler och mälsmännen för den utsträcktaste pränviosbränning och bränvinsförsäljning leverera sin första batalj, och derföre draga, så vidt möjligt är, de festa af dem som hafva insigt, eller ätminstone hafva nägon orfarenhet i bränvinsbränning, sig ifrån deltagandet i denna afdelnings fruktlösa arbete, sa att endast nägra få af afdelningens herrar lc damöter ofullständigt — sällan nögen fullkomligt — förstå det ärende de gå att behandla. Sedan efter nägra mänaders arbete afdelningen sönderrifvit hvarje till densamma öfverlemnadt förslag och i stället på fri hand hopsmidt sitt eget, öfverlemnas det till ytterligare behandling af sammansatta bevillnings-, ekonomioch lag-utskotten — summa 112 ledamöter, hvilka nu, under de varmaste strider — ja stundom så varma, att endast bränvin mäktar åstadkomma dem sädane — zenomgå och vanligen votera öfver hvarje S. Som diskussionerna naturligtvis blifva i längden odrägliga för de fleste, hvilka alls icke sjelfva förstå ärendet, atan med fästadt förtroende till den ene eller anfire Af de kämpande beslutat sig att med sin röst understödja dennes mening, må man skonsamt bedöma deras benägenhet att allt emellanåt draga sig ifrån bsaljfältet. Derföre beror utgängen af hvarje S icke sä mycket på öfverlägsenheten af skäl och bevisning, som icke oftast mera på den tillfälliga omständigheten hvilka som varit tillstädes och deltagit i voteringen. Sälunda händer, att den enes förslag segrar i den ena 4, en annans i en annan, en tredje mening följande 4 och så vexelvis hela förslaget igenom. Sedan man med dessa ansträngningar geromgätt de nära 70 SS, hvaraf förslaget bestär, blir resultatet ett 8. k. betänkande, som hänskjutes till ständernas pröfning. Här, i hvardera af de 4 ständen, kalfatras och misshandlas äter betänkandet, ungefär på enabanda sätt som i sammansatta utskotten, med den skilnad att, då: den s. k. husbehofsbränningens ytterligare lössläppning mot en ringa afgift förordas och bränvinets utminutering gynnas af det ena ståndet, blir bränvinsbränningers inskränkning och Högre beskattning yrkad af ett annat; då ettständ fordrar att bränvinsbränningen skall blifva en fri nöring, vill ett annat med fastare band än hittills göra den till ett monopol för jorden o. 8. v. Alla dessa motsatta meningar och beslut ätergä till utskotten, hvarefter ärendet ä nyo för genomgå samma instantier och samma RARE EE—— E-TEN