Aftonbladet – 23 februari 1853, sida 2

git sig en viss uppmärksamhet, torde det intressera våra läsare att taga del af dessa dosumenter. Mazzinis proklamation har följande lydelse: ITALIENSKA NATIONALEOMMITTEEN. Italienare! bröder! Den italienska nationalkommittens föresatta verk är slutadt; edert börjar. Det sista ord som vi, edra bröder, i dag ställa till eder är: Insurrektion! I morgon skola vi, då vi blanda oss i folkets leder, hjelpa er att understödja den. EIosurrektion! Det länge förberedda, under trenne länga är med otålighet afvaktade ögonblicket är kommet. Begagnom det. Läten icke bedraga er af skenet, läten icke förvilla er af de liknöjdes fega sofismer. Hela Europas yta, ända från Spanien intill värt fädernesland, ända från Grekland intill det heliga Polen, är en vulkanisk bädd på hvilken slumrar en lava som skall utbryta vid första resning i Italien. För fyra är sedan följdes insurrektionen på Sicilien sf tio europeiska revolutioner; tjugu revolutioner skola följa på eder. De nationeila demokratierna i Europa bilda ett enda stort, organiseradt läger; förtruppen för folkens stora här fruktar icke att stå allena; Italiens initiativ är Europas! Insurrektionen! Helig såsom det lands tanke som inviger den, stark i sin vilja och i sin koncentrerade kraft säsom sitt mål, som är rättvisan, förbättringen och det fria lifvet, faderlig för alla, må den resa sig och må den förändra martyrdomen till seger! De tusentals offer som fallit med Italiens heliga namn på sina läppar hafva rätt att fordra detta af oss. Må den blifva förfärlig säsom stormarna på vära haf, mä den blifva fast, orubblig säsom Alperna som omgifva eder. Mellan Alperna och Sicilianska hafvets kuster äro vi tjugufem millioner på den ena sidan och hundra tusen fremlingar på den andra. Det är ett ögonblicks strid: J behöfven endast vilja. Insurrektionen! Må detta stora ord löpa frän plats till plats, från stad till stad, frän by till by, såsom den elektriska strömmen! Resen er! resen er! väknen upp till korstägets ifver j alle som hafven italienska hjertan och italienska armar! Påminnen folket dess oförtjenta lidanden, dess misskända rättigheter, dess fordna makt, och den stora framtid af frihet, välstånd, upplysning och jemlikhet som det kan eröfra med ett enda slag. Päminnen edra qvinnor, de mödrar, de systrar, de vänner, som dukat under för en tröstlös sorg öfver det föremäl för deras ömhet som tängslats, landsförvisats, massakrerats för det han icke hade men önskade ett fådernesland. Påminnen eder ungdom om det skymfliga förtryck som är pälagdt tanken, om minnet af Italiens stora forntid, som de kunna fortsätta endast genom handling, om den fullkomliga nulliteten at deras nuvarande ställning; de som äro ättlingar af dessa män som tvenne gänger skänkt Europa civilisationen! Päminnen Italiens soldater om vanäran af den träluniform hvaröfver utländningen bröstar sig; om deras fäders ben som qvarstannat på Europas slagtfält för Italiens heder och för dens sanna ära som stridde för rätt, rättvisa och nationalitet. Soldater, qvinnor, ungdom, folk, hafven nu blott ett enda hjerta, blott en enda tanke, blott ett enda rop i edra själar, blott ett enda rop på edra läppar: Vi skola hafva ett land, vi skola hafva ett Italien, och Italien skall blifra., Anfallen, bryten på alla punkter fiendens långa och svaga linia; hindren honom att koncentrera sig genom att döda eler förströ hans soldater, genom att ödelägga vägar och broar. Bringen honom i oordniog genom att undanrödja hans officerare, förföijen utan uppehäll de flyende; begagnen dolken, gören eder vapen af takteglen på edra hus, af stenarne på gatorna, af verktygen i edra yrken, af jernet i edra, kors! Kallen till vapen genom att autända eldar på alla edra höjder! Må från den ena ändan af Italien till den andra larmtrumman ljuda död ät tyrannerna! Öfverallt der j ären segrande, dragen till deras bistånd som äro eder närmast; må insurrektionen växa säsom lavinen.. Om fördelen vänder sig emot eder, basten till passen, till bergen, till de fasten naturen gifvit eder! Öfverallt der striden utbrutit skolen j fiona bröder, och förstärkta genom de segrar som vunnits på andra häll, skolen j dagen derpå äter nedtäga på slagfältet, och j skoien hafva blott en enda fana, nationens fana! Inskrifven på edra fanor, säsom tecken till eder broderliga endrägt: Gud och folket. Endast dessa ord äro mäktiga att eröfra, endast de törrada icke! Det är den republikanska fana som 1848 och 1849 räddade Iteliens heder; det är det gamla Venedigs fana, denna fana är Romas, det eviga Romas, den heliga hufvudstacen, Italiens och verldens tempel. Renen eder genom att strida för denna fana; mä det italienska folket resa sig värdigt Gud som leder det; mä qvinnan vara helig; må ålderdomen och barnI domen vara heliga; må egendom-n vara helig; straffen tjufven säsom en fiende; betjenen eder för insurrektionen af de vapen, det krut och de uniformer j tagen frän fienden. Till vapen! Till vapen! Värt sista ord är krigsropet, Må de män, som j väljen för att leda eder, morgondagen skicka segerropet till Europa. Å den italienska kommitteens vägnar: Joseph Mazzini, Aurelio Saffi, Maurizio Quadrio, Cesare Agostini, sekreterare. n Februari 1853. Kossuths proklamation, ställd till de iltalien Bl ND FARAN ia anldataena Iladar w2