Aftonbladet – 23 februari 1853, sida 2

UTRIKES. . FRANKRIKE. Kejsarens tal till senaten och lagstiftande åren vid dessa församlingars återöppnande i Puilerierna den 14 dennes var af följande lylelse : Mine herrar! För ett år sedan församlade jag eder i dessa salar ör att högtidligen införa den på grund af den af olket mig meddelade makt offentliggjorda konstituionen. Sedan denna tid harlugnet icke varit stördt vagen, som ätervunnit sitt välde, har tillätit att ät ina hem ätergifva största delen bland de personer, om träffats af en nödvändig stränghet. Nationalrikedomen har förökats till den grad, alt nsamt den del af den rörliga förmögenheten, hvars rärde man hvarje dag kan uppskatta, förökat sig med mkring 2 milliarder. I alla industrigrenar har aretsverksamheten utvecklat sig. Samma framsteg uppenbarar sig i Afrika, der vår wume nyligen utmärkt sig genom hjeltemediga segrar. Styrelseformen har förändrats på laglig väg och utan skakningar genom folkets fria omröstning. Stora arbeten äro under anläggning utan att nödga till påäggandet af nya skatter eller upptagandet af ettlän. Freden har, blifvit upprätthällen utan svaghet. — Alla nakter hafva erkänt den nya regeringen. — Frankrike eger för närvarande institutioner, som kunna försvara sig af sig sjelfva och hvilkas beständ icke är beroende af en menniskas lif. Dessa resultater hafva icke kostat några stora ansträngningar, emedan de motsvarat allas sinne och intressen. Dem som misskänna deras vigt vill jag svara, att landet ännu för 14 månader sedan var prisgifvet åt anarkiens tillfälligheter; dem som kunde beklaga att något större spelrum icke blifvit fribeten förbehället, svarar jag: friheten har aldrig bidragit att grunda en varaktig politisk byggnad, hon kröner den dä tiden befästat den. Må ni för öfrigt icke förgäta, att om landets omätliga majoritet har förtroende till det närvarande och tro på framtiden, så återstå dock alltid oförbätterliga individer, som utan att akta på sin egen erfarenhet, sina upplefda fasor, sina därade förhoppningar, härdnackadt fortfara att icke vilja fästa nägot afseende på nationens vilja, i det de oförskämdt ljuga fakta, och midt på ett sig alltmer lugnande haf vilja frambesvärja stormar, som borde först uppsluka dem sjelfva. Denna de olika partiernas hemliga agitation tjenar endast till att vid hvarje tillfålle lägga i dagen deras vanmakt. :Och regeringen, i stället att oroa sig deröfver, förpligtar sig framför allt att väl förvalta Frankrike och att lugna Europa. Med detta dubbla mäl för ögonen är han fast besluten att minska utgifterna och rustningarne, att offra alla landets hjelpkällor på nyttiga företag, att förfara ärligt i de internationella förbindelserna, för att visa de otrogna, att, så snart Frankrike uttalar den uttryckliga afsigten att förblifva i lugn, mäste man tro dess ord: ty detär starkt nog atticke behöfva frukta nögon och följaktligen icke heller döra nägon. Af den budget som blir för eder framlagd skolen j finna att vär finansiella ställning på 20 är aldrig varit fördelaktigare och att statsinkomsterna öfver all förmodan förökats. Icke desto mindre skall armeens styrka, som redan förlidet är minskades med 30,000 man, ytterligare förminskas med 20,000 man. De flesta lagar som blifva eder förelagda skola icke öfverskrida kretsen af de vanliga fordringarna. Sådan är vär närvarande belägenhet. Folken ära lyckliga då regeringarne icke behöfva tillgripa nägra utomordentliga ätgärder. Mä vi tacka försynen för det synbara beskydd den skänkt vära ansträngningar. Må vi fortgå på denne bana af fasthet och moderation, som lugnar utan at reta, som leder till det goda utan väld, och sälundö förebygger hvarje reaktion. Må vi ständigt bygga på Gud och oss sjelfva, lik: som på det ömsesidiga skydd vi äro skyldiga hvar andra, och må vi vara stolta att på så kort tid s detta stora land ätergifvet ät freden, blomstrande I det inre och äradt i det yttre.s ; ITALIEN. I Då de af Mazzini och Kossuth i dessa da gar utfärdade proklamationer genom sitt sam . manträffande med händelserna i Milano ådra