Aftonbladet – 23 februari 1853, sida 2

förmåga att utveckla stylens finesser, som man ännu ej kan fordra, vilja vi vänta af en framtid. Hr Z. tycks närmast vilja ansluta sig till. den belgiska skolan, från hvilken han ock hemtat sitt inträdesnummer, Beriots Gdur-concert, hvarefter följde en Fantasi af Kalliwoda, en i sin väg rätt lyckad komposition. Den anmälda arian af Händel utbyttes, i anseende till fröken Boyes inträffade sjukdom, mot Donna Annas scen: Crudeles (ur Don Juan), den mll Michal bade den beredvilligheten att utföra, och hvari hon utvecklade en ädel och etorartad styl. — I instrumentalväg förekom Ernsts bekanta Elegi, af hr Mollenhouer föredragen på violoncell med mycken delikatess och ett fint uttryck — äfvensom hr H. Berens gaf en af honom sjelf komponerad fantasi öfver Martha-melodier: en komposition, som visserligen icke öfverflyglar de för denna geure beramade former, men ock, hvad den elegantaste salongston vidkommer, ej viker förnågon af sina kolleger. Detta nummer väckte också en icke ringa sensation. Konserten börjades med den herrliga Oberonouvertyren, utförd med den eld och raskhet, som orkestern härvid alltid ådagalägger, samt slutades med Beethovens fjerde symfoni, Bdur, densamma, som förekom vid den nyligen gifna symfonikonserten. Om än denna symfoni i ingifvelsens styrka ej kan uti sin helhet fullt mäta sig med Beethovens öfriga gigantiska skapelser af denna art, så är dock det panorama som mästaren hör uppruilar, i sin friska ursprunglighet, i sin mystiska betydsamhet rikt nog att bilda en ny verld för sig, full af dramatiskt lif och vexling. Verkets glanspunkt är utan tvifvel Adagio-satsen, som består af ett herrligt sångmotiv och en rytmisk genoraföringsphras, hvilka än sammansmälta i harmonier af onämnbar Jljufhet, än utbreda sig på skilda håll i all den storartade prakt, som endast den Beethovenske instrumentationens skiftningar förmå framkalla. Sinfonien gafs, nu såsom förut, på ett sätt, som både å orkestern och dess chefs side vittnade om det mest samvetsgranna studium och gaf en värdig bild af det herrliga verket,