Aftonbladet – 18 februari 1853, sida 1

Grälmakarne, ehuru de tycktes hafva före satt sig att börja en knytnäfskamp emot er herre 1 glac-handskar, vacklade dock i sit beslut, då. de sågo framför sig näfvar, vanc att. handtera släggan; också försvunno de. knotande, i hopen.! .— Inga tacksägelser, herre, ingenting at jtacka för! — sade arbetaren till Gontrey, då denne ställde till honom några hjertliga ord; — Pi skulle ha gjort på samma sätt, om jag burit frack och ni tröja: hederliga menniskoi känna alltid igen hvarandra och hjelpa hvarann då, de kunna. — .i I detta ögonblick hördes explosionen af den bomb, som kastas. några minuter innan fyrverkeriet börjar, och den skådelystna hopen rusade ut ur tältet. Lockade, af nyfikenheten, gingo Gontrey och hans följeslagerska med folkströmmen och voro nog, oförsigtige att ge sig med in i den värsta trängseln vid ingången till Ludvig XV:s torg. Fyrverkeriet hade nu börjat och framställde för mängdens blickar den vanliga samlingen af. mångfärgade solar, eldfontäner, gniistrande kärfvar, m. m. — Kan du se något? — frågade Gontrey den unga flickan, som stödde sig på h ns arm, för att, stående på tåspetsarne, kunna bibehålla jemnvigten. — Jag ser ett haf af hattar, en ocean at mössor, moln af rök... meningenting annat. Lyckliga nu de som äro långa till växten! — tillade Bijou med en suck. — Detta skall lända både dig och mig till eflerrättelse.. Om nånsin mera lusten kommer på oss att se ett fyrverkeri, då skola vi hellre stiga upp på ett tak, än stå nere på gatan. Man kan rysa, med blotta tankan på de gräsliga olyckor -som kunde uppstå, i händelse af ett slagsmål eller annan oordning; och, jag bedyrar, att jag i denus stund ville hellre se dig bvarsomhelst annorstädes, blott Dessa ord voro liksom fiskmåsens skrik strax före utbrottet-af en storm. Bland hotog