kapp, och med dem hela det stockkonservativa partiet, att den stora industriutställningen skulle endast blifva en kongress för alla länders rabulister, så farlig att drottning Victoria ej under denna tid skulle våga att uppehålla sig i sin hufvudstad. Sjelfva Frankrike hade äran afatt upplefva, att en af de många nyttiga kongresserna kom till stånd i Paris, nemligen en sanitetskongress, bildad af ombud från alla sjömakter som ega hamnar vid Medelhafvet, för att uppgöra gemensamma föreskrifter i afseende på karantänerna. Samtidigt med nationalförsamlingens sprängning genom statsstrecket af den 2 December upplöstes denna kongress, och den gamla, misstinksamma politikens traditioner kommo åter i dagsljuset. Sedan det ur statsstrecket till fullo utvecklade sig, hvad zom deraf måste följa, nemligen kejsardömets militäriska despotism, är ingen fråga mer om europeiska öfverenskommelser i afseende på meridian, på enhet i mått, mål och vigt, eller på reglerande af patentritten. Öfverallt höra rustningar, krigsplaner, a!liansförslager för den förestående europeiska gammanstötningen till ordningen för dagen. Orostiftarne af profession, Jesuiterne, hvilk: öppnat kriget mot den europeiska civilisationen, gingo hafvande raed sin älsklingsplan till en stor armada af de fyra stormakterna på fastlandet, riktad mot Eovgland, för att der angripa på en gång parlamentariska. styrelsen och protestantismen i deras innersta hjertrötter. Man spekulerade på katolskheten hos ordningens räddare, på hans iarfåtagna skyldighet att på det trolösa Albion hämnas hang farbroders fångenskap på S:t Helena; på hans förutsatta benägenhet att åter upptaga den Naoleonizka ideen af en kontinentalsperrniog, rå skyddstullspartiets sympatier i hela Europa för ett krig mot detta England som har den mest utbildade industrien, den största rikedomen på kapitaler och herraväldet öfver hafven, och som med engelsk långsamhet men äfven med engelsk öfverläggning och konseqvens börjar att förverkliga handelsfrihetens grundsats; man spekulerade ändtligen på deras bifall som understödja den österrikiektyska tulloch handelsenheten, den lika mycket politiska som ekonomiska tanken att indela Europas kontinent i tre stora despotiska skyddstullshyllande och en gemensam auktoritet lydande grupper, nemligen Ryssland. Habsburgska riket med de 70 millionerna, och Frankrike med den Pyreneiska halfön; en treenighet som slutligen skulle uppgå i den högre enheten af solidarisk strid mot den fria forskningen och det fria arbetet, mot bildning, frihet och välstånd öfverhufvud. Det skall alltid lända Augsburger Allgemeine Zeitung, denna den tyska tidningspressens diplomatiska oldtfaster, till stor berömmelse att i Tyskland hafva varit organet föl denna despotiska, skråälskande och inqvisitionsmässiga koalitionsid, som ej blott med ett slag skulle mediatisera Preussen och Tyskland, utan rent af utplåna dem ur de fria staternas antal. Denna jesuiternas dröm, denna skyddstullspartiets kortsynta egoism cch denna gamle tillgifvenhet för Habsburgska husets förstoringsplaner— den som delat dessa drömmar, den har sjelf blifvit skuggan af en dröm. Liksom jesuiterna äro merå originella och storartade än deras bundsförvandter, det lilla men mäktiga partiet af hofpietister och konservative i Preussen, så var äfven jesuiternas framtidsdröm ny och praktisk i jemförelse med de oförbätterliga tyska reaktionärernas. Dessa ville helt enkelt tillbaka till det som en gång varit: koalition mellan Ryssland, Österrike, Preussen och England mot Napoleor HI, utan afreende på följderna för Preussen. Vid båda koalitionsplanerna voro England och Frankrike de hotade; redan den gemensamma faran gaf anledning till ett närmande, och trots alla politiska traditioner, trots erinringarne från Crequi och Azincourt, trots Talmö och Orleanska jungfrun, trots de täta sjökrigen och Frankrikes understödjande af de nordamerikanska koloniernas affall från England. trots. Pitt och Weilington, S:t Helena oct Hudson Lowe, och arfhatet mellan båda länderna, som blifvit till ett ordspråk, se vi båd: dessa länders regeringar bemöda sig att öfve! Kanalen räcka hvarandra händerna. I England fröjdar man sig att Ryssland: erkännande är -satt i verket med gå stor di plomatisk skicklighet, att för det första inger tänkbar möjlighet finns för ea ryskt-fransysi allians, att de legitimistiska husens giltermåls. karantin mot franska kejsaren räddat honon från att genom en familjtörbindelse blifva in dragen i deras politik, att den fast mer brag honom derhän att förmäla sig under sitt stånc och efter sitt hjertas böjelse, och öppet för blifva i sin sjelfständiga och fria ställning son parveny. s En politik som gör sig beroende af Ryss lands och utsätter sig för att bära de ledsarm: följderna af detta lands, utan att i ringast män ,nägonsin kunna få dela de möjliga för delarne af densamma, som för sin diplomati ska osjelfständighet finner sig tillräckligt be lönad derigenom; att man af Ryssland behandla såsom de minst gynnade nationer — en sådal politik följes icke af England... I följd af der parlamentariska inrättningen går detta ick för sig, till och med om utrikesportföljen skö tes af en så oförståndig och oskicklig mar som lord Malmesbury. stasis