Aftonbladet – 17 februari 1853, sida 2

säkring mot förluster genom lungsjukan bland fäkrea. turen. En från friherre C. v. Nolcken på Jordberga utfärdad inbjudning till deltagande uti bildandet af en trädgårdsförening inom Skåne upplästes, och förklarade de närvarande sitt godkännande af förslaget, samt beslöto, sedan en del aktier på stället blifvit tecknade, att inbjudningsoch anteckningslistor skulle öfversändas till ordföranderne uti kontraktskommittöerne för beredande af ytterligare anteckningar till deltagande i nämnde förening, hvarefter sällskapet ville meddela friherre v. Nolcken resultatet af denna ätgärd. Derefter förekommo till diskussion de 2:ne vigtigaste frågorna för dagen, nemligen: rörande förändring af tjenstehjons flyttningstid, samt rörande yrkad förändring i Skånska Hypoteksföreningens stadgar eller ock bildandet af en ny hypoteksförening för detta och en del af Malmöhus län. Med afseende ä den förra frågan hade till detta sällskap anländt skrifvelse från hushällssällskapet inom Skaraborgs län, med förslag om förändring af tjenstehjons fyttningstid till den 24 Juni. Sedan skrifvelsen jemte kommersrädet Santessons motion i ämnet blifvit uppläst, begärde ryttmästaren Stjernsvärd ordet och yttrade hufvudsakligast följande: Godkännandet af det väckta förslaget om flyttningstidens förändring till d. 24 Juni skulle för den större jordbrukaren medföra stora olägenheter. Han har egentligen 2:ne erbetstider om året, sommaroch vinterarvetstiden, den förra från April till Oktober och den sednare från Oktober till April. Under sommararbetet är det högst nödvändigt att hafva vandt och pålitligt folk vid den just på den föreslagna flyttningstiden infallande torfoch klöfverskörden. Vidare anfördes såsom en följd af förslagets antagande, att alla. naturaprestationer till tjenare komme att försvinna till stort mebn för de mindre jordbrukarne, som då mäste betala allt med kontanta penningar, hvilka för allmogen äro minst tillgängliga under sommartiden; att tiden för husförhör och mantalsskrifningar mäste förändras; att förändringen äfven skulle verka menligt på tjenarne i moraliskt hänseende, emedan en mängd personer under den vackraste årstiden blefvo snart sagdt öfverlemnade ät sig sjelfva. Talaren måste säledes för sin del afstyrka förslaget; men, ifall sällskapet för sin del ansäge en förändring at nuvarande flyttoingstid önskvärd, föreslog talaren, att rasa då mätte bestämma sig för sluteö af Mars eller början af April mänader, såsom vida lämpligare än den 24 Juni. Ryttmästaren Tornerhjelm instämde med den förre talarens åsigter och anförde säsom ytterligare skäl för afslag, att vid större egendomar skulle ladufogdar, hvilka dels sjelfva verkställa dels hafva tillsyn öfver säningsarbetet, om de ej sjelfva komma att skörda hvad de utsäått, kunna utöfva det största bedrägeri och välla sina husbönder den största skada. Talaren yrsade derföre bestämdt atslag ä Skaraborgs läns hushällssällskap; förslag om förändring af tjenstehjons flyttningstid; och då öfriga sällskapets närvarande ledamöter instämde i dessa HhHerrars äsigter, beslöts att skrifvelse härom skulle nämnde hushållssällskap meddelas. Derefter förekom Hypoteksföreningstrågan. Hr ordföranden tillkännagaf, att ryttmästaren Stjernsvärd hade hos hushållssällskapet gjort framställning om behofvet af förändrade grurder för belåningsrätten inom Skånska Hypoteksföreningen, och begärt att vid detta tillfälle få inhemta sällskapets äsigter i detta hänseende, hvarföre hr ordföranden jemväl valt denna fråga. till diskussionsämne för dagen. Ryttmästaren Stjern-. svärd begärde nu ordet och yttrade hufvudsakligast följande : Hvar och en, som eger intresse för Skånska Hypoteksföreningen, har sig säkert bekant, att den grund, hvarefter jordegendomen belänas i denna inrättning, utgör tvätredjedelar af medelbeloppet för de 10 föregäende ärens bevillningstaxeringsvärde. Det är äfven bekant, att under 3:ne är en strid egt rum inom föreningen, för att få denna grund sälunda törändrad, att belåningsrätten äfven komme att bestämmas efter särskild värdering å den pantförskrifna egendomen; samt att, ehuru motioner om en sådan förändring tid efter annan blifvit väckta, hafva de ständigt rönt det öde att blifva förkastade. Då hypoteksföreningen redan under 20 år varit i verksamhet, derunder jordvärdet och säsom följd häraf penningebehofvet mängdubblats, men bevillningstaxeringsvärdet i största delen af provinsen under sekler bibehållits oförändradt, alltså vore klart för hvar och en, att detta värde i allmänhet icke är tjenligt som mättstock för fastighets beläning uti en inrättning, hvars ändamål är att bereda jordegarne, hvilka lemna hela sin jordegendom som hypotek, ett län, som någorlunda motsvarar egendomens värde, dä dervid likväl iakttages bevarandet af inrättningens solidite. Verkningarne af hypoteksföreningen bafva varit högst olika inom provinsen. Största delen af Christianstads samt norra och vestra delarne af Malmöhus län bafva icke skördat de fördelar af denna prisvärda inrättning som södra delen af sistnämnde län. Ty der, hvarest befolkningen är talrikast, egde täta egendomsköp rum innan inrättaiogen stiftades, och vid denna sednare tidpunkt begagnade allmogen derstädes genast tilltället att få egendomarnes taxeringsvärden förhöjde, hvilket, med afseende på de ständigt vid köpsluten stigande köpeskillingarne, icke kunde förvägras. Detta bade till följd, att 60—100 rdr bko pr tunneland beviljades i län från inrättningen; ett förhällande, som försatt denna ort i den största välmäga och i ful. komligt oberoende, men äfven vällat, att denna orts innevänare alltid vid omröstningar i inrättningens angelägenheter haft afgörande rätten på sin sida, och sälunda hindrat den nu föreslagna förändringen i grur den för länerätten. Välmägan inom denna trakt af Skäne (Skytts, Wemmenhögs, Oxie, Bara och en de af Torna härader), tillskref talaren till största delen bypoteksföreningens verkningar, och ehuru andra trakter af Skäne, (t. ex. inom Luggude, Rönnebergs, Onsjö, Harjagers, Frosta, Ingelstads m. tl. samt delar af Willands, Gerds och S. Asbo härader), till jordmän, läge och folkmängd kunna täfla med dessa förstnämnde, hafva invänarne derstädes icke medelst hötjande af deras egendomars taxeringsvärde velat beIskatta sina efterkommande, endast för att bekomma högre län i en inrättning, som borde vara fremmande Jför allt annat än underlättandet af jordegarnes föreI tagsamhet och strätvande att bibehälla sin ärfda eller förvärfda torfva. Säsom bevis på huru egendoI mar ä dessa sednare orter bibehållit sina uräldriga taxeriogsvärden anförde talaren, att Hammars egen-Idom i Willands härad, som kan säljas för 80 a 90,000 rdr, eger ett taxeringsvärde af 5000 rår bko, då dereI mot i Wemmenhögs härad en hemmsansdel med 8 tuonelands jordvidd har ett taxeringsvärde af 200 rdr I bko; ja man bar sig bekant, att egendomar der bliflvit försälda för en köpeskilling, understigande taxedriogsvärdet. Talaren ville härmed visa olämpligheten deraf att taxeringsvärdet skulle utgöra mättstocken för låns beviljande ur en inrättning, hvars vackra ändamål är att skydda landtmannens egendom från latt blifva hypotiserad i procentares händer. Talaren, som sjelf vore i den lyckliga belägenhet do oas sata 2 maha WU