Aftonbladet – 12 februari 1853, sida 2

— Bland åtskilliga anmärkningar som i sista JM af Svenska Tidningen göras emot Aftonbladet, vilja vi här upptaga tvenne: den ena att vi icke hålla referenter i statsdepartementerne för meddelandet af regeringsbeslut likasom Svenska Tidningen, och den andra, som äfven förut ofta förekommit, att Aftonbladet icke skall införa andra insände artiklar än de som öfverensstämma med dess egna åsigter. Hvad den första af dessa anmärkningar vidkommer torde det lända till vår ursäkt, att inom de flesta statsdepartementerne vågar ingen tjensteman åtaga sig något referentskap för Aftonbladet, emedan detsamma i sin egenskap af oppositionstidning är så illa anskrifvet hos departementscheferne, att en dylik befattning anses skola medföra en bestämd onåd. Emot detta förhållande hafva våra försök att på nämnde ställen erhålla referenter strandat, och det är blott på ett par ställen, der cheferne äro mera toleranta, som vi på denna väg kunna hemta några fortgående upplysningar. Med Svenska Tidningen är det åter ett helt annat förhållande, Den är, så att säga, regeringens guldgosse samt hos höga vederbörande så ynnestfullt omfattad, att det kan betraktas såsom en merit att gå den tillhanda med referater och upplysningar från statsdepartementerna, och deras embetsmän hysa således en viss benägenhet att i detta hänseende gå densammas önskningar till mötes. Att vi i alla fall icke underlåta att egna uppmärksamhet åt regeringsbesluten samt äfven att anskaffa oss åtskilliga upplysningar från statsdepartementerna, torde till och med Svenska Tidningen få medgifva, Det finnes vissa omständigheter som undfalla dess referenter, men som vi stundom lyckas att ertappa, såsom t. ex. nu nyligen generallöjtnanten grefve Löwenhjelms omhandlade embetsmemorial. Dylika anmärkningsvärda handlingar komma till Svenska Tidningens kunskap genom Aftonbladet, men deremot kunna vi i den andra tidningen vänta oss fullständiga meddelanden om de mest obetydliga ärenden, såsom t. ex. då en häradsskrifvare eller kronofogde får några veckors tjenstledighet, eller andra lika vigtiga åtgärder. För öfrigt blifva regeringsbesluten nu för tiden meddelade i Posttidningen, och der har man således en officiel källa för att hemta dessa meddelanden. Beträffande åter den andra anmärkningen, så förstå vi ej hvarföre den skall idkeligen upprepas, om icke meningen är att göra troligt, det Aftonbladet är så intolerant, att det icke vill lemna plats för annat än sina egna ideer. Att så ej är förhållandet, har dock erfarenheten länge sedan visat, emedan en ganska betydlig mängd insända uppsatser under ett års tid fått plats i Aftonbladet, utan att de åtminstone i allo öfverensstämt wmed tidningens egna åsigter. Ait vi ej öppna våra spalter till fritt begagnande för våra motståndare, torde väl ej kunna klandras; ty i motsatt fall skulle vi väl få på halsen hela den konservativa insändareskaran som nu arbetar i Svenska Tidningen, och ett dylikt påhäng vore både olämpligt och vådligt för en tidning som räknar sina flesta läsare bland det liberala folket. Det vore också ett alltför godt handtag åt de konservativa, som då ej behöfde att är efter år utgifva stora penningesummor för att hålla en egen tidning. Blefve deras åsigter spridda genom Aftonbladet, vore ju sådant öfverflödigt. Men Svenska Tidningen har upprepat denna anmärkning alltsedan vi förehöllo den det oskickliga deri, att densamma för ett år sedan gång efter gång intog insända artiklar emot Stockholms sparbank, hvilka angrepo sparbanken på ett sätt som kunnat blifva vådligt för sparbankens förtroende, utan att Sven