Aftonbladet – 12 februari 1853, sida 2

— För flere månader sedan läste vi uti Journal des Debats en artikel om det allmänna valsättet, hvaruti denna tidning under ironiens form allt igenom sökte visa att ingenting är naturligare än en despotism, hvilken såsom Napoleon III:s grundar sig på detta valsätt, och vi föreställde oss icke att någon skulle misstaga sig om syftningen deraf. Efter lång betänketid har dock Svenska Tidningen icke försmått denna artikel och gör sig nu det öfverflödiga besväret att vederlägga sådana ironiska yttranden som dessa: den allmänna rösträtten kan omöjligt vara bestämd och tydlig, om den ej styres och riktas antingen af ett stort minne eller af befallning från ett bjudande förstånd; den är stark som en krigshär, men hvarje sådan behöfver en fana, en dagorder; den behöfver såsom en krigshär styras för att vara kraftig; den har ett stort anlag för hörsamhet åt de befallningar som gifvas den, men för att bibehålla denna hörsamhet fordras att ha en stark styrelse, som ej låter någon tvista med sig; det är med allmänna valrätten som med ångvagnen på jernvägarna, ty ångan, som ger lif och rörelse, mäste gammanhållas af jernet. Det är eget nog att se Svenska Tidningen uppträda mot dessa ironiska yttranden som snarare bordt falla henne på läppen; men hon säger sig göra det emedan den franska artikeln är berömmande till utseendet, d. v. s. tör den som icke förstår ironien öfver den despotism Louis Napoleon grundat på ett valsätt, som fått bära namnet allmänt, ehuru man icke hade annat val än att rösta efter ordres; och då det icke bör kunna ifrågasättas att Svenska Tidningen missförstått artikelns syftning, synes det som de konservativa hyste en så stor förskräckelse för det allmänna valsättet, att deras organ måste uppträda mot allt hvad som anföres till detsammas beröm, det må ske på allvar eller under form af ironi eller rent af satir. ER