Aftonbladet – 8 februari 1853, sida 1

I sednare hade icke att afgifva ni igot utlåtande, Ihvari 8sigterna kunde blifva me x eller mindre löfverensstämmande med ministe rens, utan han skulle blott fullgöra en gifven befallning att .Jinsända några uppgifter, men i stället för uppj gifter har han ingifvit ett utlåt ande, deri han förklarat att de öekade uppgift rna icke kunde , leda till det dermed åsyftade :indamålet. Och hvad som i synnerhet bidrager att göra berövde obörsamhet emot en tydlig be.fallning anmärkningsvärd, ör att ohörsamheten egt rum hos en hög misitär, hvilken icke: bör vara i okunnighet om skyldigheten ait lyda befallningar. Förbållandet är i korihet följande. ). Genom bref af den 4 Maj sistlidet år har AKongl. Meaj:t anbefallt samtliga generalbefölIhafvare i rikets militärdistrikter att insända juppgifter å de embetsoch tjenstemän vid arImåen, hvilka voro pligtige att för deras unIder lönerna inbegripne respenpningar företaga resor i tjensteärender, för hvilka särskild godtgörelse af staten eller enskilde icke egde rum, loch hvilka uppgifter för öfrigt borde vara så beskaffade, att man deraf kunde approximativt beräkna den kostnad för dessa resor. hvilken skulle tillskyndas statsverket genom tillökningen i skjutslegan af 4 skillipgar mi-ien under höstoch vårtiden. Alla de öfriga generalbefälhafvarne hafva i följd häraf till regeringen insändt approximativa uträkningar öfver. ifrågakomna resor och tillökningen i kostnaden för dem i följd af förhöjningen i skjutslegan höstoch vårmåJnaderna; men generalbefälhafvaren i 3:dje militärdistriktet, generallöjtnanten m. m. grefve: Carl Gustaf Löwenhjelm har i stället i slutet af sistlidet år inkommit med ett underdånigt memorial, hvari han anmäler: att derest denna Kongl. Maj:ts nådiga be-fallning skulle afse alla de militära och ci-vvila tjenstemän under generalbefälet, com utan ersättning, annan än den, som synes i deras löner vara inbegripen, äro pligtige att dessa resor förrätta, så skulle en dylik beräkning, lika vidlyftig som omöjlig att med pringaste tillförlitlighet uppgöra, efter mit (gr. Löwenhjelmis) underdåniga förmenande, på Päntet sätt leda till ändamålet, enär det icke stär i vår (?) makt, att med ringaste säkerhet förutsäga antalet af resor under bessgde må nader, föranledde af undersökningar, krosnoombudsmanskap, laga skiften, rättegångar soch mera dylikt. Jag (gr. Löwenhjelm) har derföre, likasom de under mitt befäl ställde: regementschefer, måst alldeles afstå från söken att uppställa beräkningar, så påtag missledande, helst då, inom detta generalbefäl, hvarje individ, med undantag af generaibefälhafvaren och dess stat, befinner sig i den, i det nådiga brefvet uppställde, kategori, att vara: pligtige att för deras under lönerna inbegripne respenningar företava resor i tjensteärender:, och således, vid denna. stolkning, det kongl. brefvet skulle gälla hvarje: smilitäroch civiltjensteman., Bemälde generalbefälhafvare anställer derefter i sitt afgifna underdåniga memorial hvarjehanda betraktelser deröfver, att generalbefälhafvarne icke fått någon ersättning för den förhöjda resekostnad som tillskyndats dem i följd af skjutslegans förhöjning 1844, m. m. Om någon af de generallöjtnanten Löwenhjelm i tjensten underordnade personer till svar å hans befallningar anförde, att de voro onyttiga och ändamälslösa; buru månne generallöjtnanten skulle upptaga dylika svar? Han är ju en både mäktig och nitisk vän af disciplinen, när den gäller underordnade. Är förhållandet annorlunda då det gäller honom sjelf? Eller anser han sig ej vara regeringen underordnad? I sitt till Kongl. Maj:t afgifna memorial begagnar han ordet mår, då han talar om hvad som står i hans makt, på ett sätt som vanligen icke kommer i fråga för andra än regerande personer. Kan sådant öfverensstämma med naturen af grefve Löwenhjelms ställning? Af landshöfdingen i Skaraborgs län fordrar den ministeriella pressen, då regeringen infordrat hans utlåtande i skatteförenkiingsfrågan, att han, af grannlagenhet för regeringens emot hans egna stridande åsigter, skulle icke ställt sig regeringens befallning till efterrättelse utan i stället inskränkt sig till att blott insända det yttrande som länets deputerade afgifvit. Hans fel skulle således bestå deri att han verkligen afgifvit ett infordradt utlåtande. Men hvad säger nu samma press om grefve Löwenhjelms förfarande, som då han blifvit befalld att inkomma med några uppgifter, men icke med något utlåtande, icke insänder uppgifterna utan i stället afgifver ett utlåtande, deri han förklarar uppgifterna ändamålslösa? I fall regeringens befallning varit så omöjlig att utföra som grefve Löwenhjelm antydt, skulle vi visserligen för vår del velat ursäkta honom, helst det är bekant att somliga beallningar stundom kunna vara ganska olämpiga, hvarpå baron Palmstjerna gifvit lysande ex 1 just i skatteförenklingsfrågan; 2 APTT SNR Rag lingford, för att der återigen drömma om en lysande framtid genom det älskvärda barnet, på hvilket hon under de långa ferierna, 1-3 JL A i at AVR rg EE