Aftonbladet – 8 februari 1853, sida 1

tid hade trånat — nemligen en omätlig rike dom — efter alla de försakelser och den fat tigdom, som utgjort hennes familjs arivedel M:rs Mertoun hade lört att betrakta penninge; såsom en gud — säsom det enda nödvän diga; uten den var olycka — med den, lyc ka. Hennes drömmar och önskningar bleivt för en kort tid tillfr-dsställda endast för at göra fallet ännu mer förfärligt. Hon frossad i all slags yppighet, så utom som inom hus, och undfögnade slösande alla glada och ut. märkta personer, som gerna begagnade gig a den rika handelsmannens gästfria hus. De var en kortlifvad triumf; oväntade motgånga och en förfärlig katastrof följde, och rykte! sade att den olycklige spekulanten hade i et anfall af förtviflan gjort slut på sitt lif. Hans affärer voro objelpligt förstörda, och för hans enka återstod endast en obetydlig lifstidsränta till hennes eget och hennes barns underhåll, Denna stöt var alltför hård för m:rs Mertoun; att falla från lyckans höjd, ifrån en så lysan de och afundsvärd lefnadsställning ned till sin fordna låga ståndpnnkt, detta var mer än hennes svaga själ kunde uthärda, och den olyckliga qvinnan sväfvade under flera veckor mellan lit och död i den vildaste yrsel. En stark konstitution öfvervann emellertid sjukdomens värsta härjningar; hon uppsteg från sjukbädden till det yttre oförändrad, men med alla sina inre förmögenheter oafiätligen riktade på ett enda föremål -— rikedom — dess förlust, Jess förvärfvande; kortligen, rikedom från alla nöjliga synpunkter betraktad. Hennes Hlla lotter Rosamunda gaf löfte om en ovanlig skönhet, och att för henne förvissa sig om en bildad uppfostran blef första målet för ra:re Mertons lif. Ett fruntimmer, som hon känt mder sin flyktiga lyckas dagar, samtyckte ati nottaga barnet för lögre pris än sina andra ligciplar, och im:rs Mertoun bosatte sig i Wel,